Scientologbibeln är som en dålig science fiction 

Normalt får man bara ta del av scientologernas bibel efter att först ha studerat många - och dyra förstås - kurser av grundaren. Ron Hubbard. Nu har Regeringsrätten bestämt att scientologbibeln är offentlig handling, Häng med på en resa som mest påminner om ett illa skrivet avsnitt av science fiction-serien Arkiv X med agenterna Mulder och Scully. 

Dokumenten redogör för en tid långt, långt tillbaka, närmare bestämt 75 miljoner år sedan, då det som vi i dag kallar Jorden hette Teegeeack och ingick i en galaktisk federation styrd av en rymdkejsare vid namn Xenu (eller Xemu, dokumenten var handskrivna och svårläsliga). I federationen ingick 76 planeter, alla rejält överbefolkade (178 biljoner i genomsnitt). För att lösa överbefolkningsproblemet använde sig Xenu av en något udda metod. Under förespeglingen att en skattekontroll skulle genomföras samlade han, med hjälp av lojala officerare, ihop hela befolkningen och injicerade i dem en blandning av alkohol och glykol. Efter att detta gjort dem paralyserade stuvades alla biljoner in i DC8-liknande farkoster för vidarebefodran till planeten Jorden (där befolkningen skonats). 

Väl framme på Jorden, eller Teegeeack, placerades alla i vulkaner som därefter vätebombades. Problemet var emellertid inte över i och med detta: eftersom alla bombade människor var utrustade med en personlig själ måste även dessa fångas in. Detta skedde med hjälp av elektroniska nät. De infångade radioaktiva själarna, eller thetanerna, förpackades och skickades vidare till gigantiska biografsalonger - de som fångats i Asien och Stilla Havs-regionen skickades till Hawaii och de som fångats kring Atlanten skickades till Las Palmas. Sammanpackade i biografsalongerna utsattes thetanerna för tredimensionella bildflöden i 36 dagar, så kallad "inplantering". Vad som visades var, enligt de kryptiska dokumenten, bilder av Gud, djävulen, änglar, helikoptrar, tåg och "diverse scener från det moderna England". Efter att också ha utsatts för rymdoperor, teaterstycken och "ett konstant snurrande" blev thetanerna både "servila" och "oförmögna till egna beslut". I sitt ömkliga tillstånd klumpade de nu ihop sig i klasar. Dessa klasar, som kunde bestå av tusentals thetaner, "bosatte" sig därefter i de människor som fortfarande fanns kvar här på Jorden. Okey, vi slutar här. Det känns säkrast så. 

Den berättelse som summariskt här återgett utgör faktiskt själva kärnan i vad som kallas scientologikyrkans religion. Detta är alltså vad scientologer världen över, efter att ha betalt många, många tusentals kronor och arbetat många, många obetalda timmar, slutligen får sig till livs. En banal science fiction-historia! (Poängteras bör att vi inte värderar sanningshalten - hur skulle det gå till? - utan endast konstaterar att storyn tycks mer än lovligt bisarr, precis som så mycket annat i mänsklighetens samlade trosföreställningar, måste tilläggas). 
Enligt L. Ron Hubbard, scientologernas avlidne "överstepräst", tillika science fiction-författare, förhåller det sig förstås på ett helt annat sätt. Detta är sanningen och inget annat än sanningen. Enligt Hubbard bor de vilsna thetanerna fortfarande kvar i människan och förhindrar henne att utveckla sitt översinnliga vi och bli en riktig superman med obegränsade krafter. Hubbard har förstås metoderna att fördriva thetanerna. Ett slags exorcism som, enligt de minst sagt krångliga manualerna, både är kostnadskrävande, tidsödande och riskfylld. Här måste vi ånyo sätta stopp. Dianetikens metoder (som är ett slags förvrängd psykoterapi) och scientologins svårgenomträngliga teorier är alltför omfattande för att här låta sig sammanfattas. 
Det riktigt intressanta är i stället det faktum att Hubbards hemligaste skrifter på senare år kommit till allmän kännedom. De "sanningar" - där Xenu-historien intar en prominent plats - som förut varit förbehållna endast de mest fanatiska och penningstinna anhängare, de som nått "OT III-nivån", kan nu - gratis! - hittas lite varstans. Främst på Internet, där scientologimotståndarna publicerar förut hemligstämplade Scientologidokument på löpande band. 

Vad som skulle kunna bli den riktiga dödsstöten mot Hubbard, dianetiken och scientologin är alltså avslöjandet att själva grundstoryn, manuset, inte bara är extremt osannolikt utan, framför allt, att det är så platt och absurt ointressant.