NEATCAP Web & NE-AT & ImpactPlus 131 CC & GKJ Handel AB & MJ:s & Karlssons Jarn & Hem o Trädgård & Alf Ljung
Småföretagen i krisens Sverige
 |Front| *|Shop| |Business| *--Affiliate center *--Poker *--Advertise |Online books| *--Alf Ljung Blogg *--Fängelsedagbok *--Bondepraktikan *--Matrecept. *--Tips o Kuriosa. *--Book division |Picture| *--Anim picture| |Music| *--Midi files *--Wav Files *--Music division |Computer| *--Free Font  
         
|
All kopiering, eftertryck och citat av denna artikel förbjuds, för närmare info eller för att ansöka om rätt att trycka, kopiera eller citera, kontakta oss på Email. All överträdelse kommer att beivras och kan resultera i böter eller fängelse. Artikeln, skall ses som en novell, byggd på verklighet och på författarens egna upplevelser, med vissa inslag av fiction 
SVERIGES NEDGÅNG OCH FALL ORSAK GRUNDER OCH VERKAN DEL 2 BANKKRISEN - SMÅFÖRETAG Bankkrisen under slutet av åttiotalet, som politiker och banker helt skyllde på fastighetsspekulanter och ohederliga företagare, var beroende på felaktiga politiska beslut, samt på ett mycket avancerat politiskt och ekonomiskt rävspel på högsta plan. För att förstå den bankkris som uppkom i slutet av åttiotalet, och de konsekvenser som fortfarande många måste leva med nu i slutet av nittiotalet. Då måste vi gå tillbaka till tidigt åttiotal, då fattades i riksdagen en del mycket ödesdigra beslut. Bland annat fattades beslutet om att släppa valutan fri, att släppa kreditgivningen fri, samt att samtidigt ta bort de räntebidrag som hela den Svenska bostadspolitiken bygger på. Detta är det vi vet, vad som ytterligare avhandlades bakom stängda dörrar kan vi bara gissa. Sverige har i dag Europas, för att inte säga världens största bostadsytor per boende, detta har byggts upp under många år genom att staten lagt på folket större och större skatter. Samtidigt har man styrt utvecklingen genom bidrag i olika riktningar. Bland annat genom hyresbidrag och räntebidrag, samt ränteavdrag i våra deklarationer, En följd av detta är att vi i dag börjar få ett allt större problem med bostadslösa, trots att det finns mängder med tomma lägenheter. I vissa kommuner till och med river man hyreshus. För att starta med del ett i denna kris, så börjar vi med småföretagen. Under åttiotalet var det mycket enkelt att låna pengar, detta till följd att företagare blev uppsökta av bankerna. Bankerna utlovade guld och gröna skogar, bara företagen lånade för att göra investeringar, och om säkerheterna inte räckte till lånen, så rekommenderade bankerna något finansbolag i periferin, ofta styrda av banksystemet. För de större finansbolagen från bankernas huvudkontor, eller för mindre finansbolag från det lokala bankkontoret. Ofta fick även företagaren låna betydligt mer än vad investeringen kostade, för att använda till vad helst han ville, detta oftast efter påtryckningar från bankerna. Dessa lån gavs ofta i så kallade valutalån, man lånade i andra valutor än den Svenska kronan. Till exempel US dollar eller vanligare, så kallade korglån, där man för att minimera riskerna tog ett lån i blandade valutor, till exempel US Dollar, Tyska Mark och Japanska Yen. Vad som aldrig nämndes var att den utveckling som Sverige startade i och med denna överutlåning med all säkerhet skulle komma att resultera i att den svenska kronan på sikt skulle komma att försvagas mycket kraftigt. Den ende som förutsåg detta var Kjell Olof Fält, men hans röst var inte speciellt väl hörd i riksdagshusets korridorer vi denna tidpunkt. Dock blev det slutliga resultatet att kronans värde nästan halverades i förhållande till US Dollar och Yen. Detta fick ödesdigra konsekvenser för många småföretag, de investeringar som företagaren gjort i goda avsikter, kom plötsligt att kosta det dubbla att återbetala mot vad man beräknat. Med resultatet att företagaren fick gå i konkurs. De flesta småföretagare tror givetvis på sin rörelse, så i de flesta fallen fanns det personlig borgen, samt ofta även inteckningar i företagarens privata fastighet, detta kom att bli en katastrof för de flesta när bankerna slog till 89-90. Då företaget utan företagarens egen förskyllan gick i konkurs, vi får inte glömma att Banker och regering hela tiden hejat på utvecklingen, och styrt utvecklingen mot denna katastrof. Företagaren har oftast varken utbildning, kunskap, kontakter eller resurser att förutse det som skulle komma att hända. Han följde de råd han fick från sin bank, och givetvis blev han även lite stolt när banken uppsökte honom och visade honom så stort förtroende att han fick låna i stort sett vad han ville, han såg detta som ett erkännande av sig och sitt företag. Ytterligare en märklighet inträffade då denna utlånings-era avslutades, och mängder av småföretag försattes i konkurs av antingen banken, eller Fogden. Fogden spelade sin roll på så vis att denna myndighet hade mycket nära kontakter med Bankerna, detta eftersom Staten och Bankerna i stort sett alltid är de stora fordringsägarna i en Konkurs, dessutom är prioritetsordningen, (den ordning i vilken fordringsägarna får betalt) alltid densamma. Först att få betalt är den som har någon form av inteckning i företaget, oftast Banken. Därefter kommer staten att få betalt för sina skattefordringar, och först därefter får de så kallade oprioriterade fordringsägarna sitt, det betyder att det i stort sett aldrig finns något kvar till leverantörer och andra småföretagare, efter att Banker och Staten tagit sitt. Den som också slutgiltigt bestämmer hur konkursen skall avslutas, samt även bestämmer om ett anbud på rörelsen skall antagas, är Fogden. Fogdarna i detta land är oftast en samling människor, med mycket dåliga kunskaper om företag, de är ofta misslyckade individer. Dessa individer måste vara störda på något vis, detta på grund av deras agerande gentemot människor, och vilken normal människa njuter av att på alla vis försöka att sänka och förnedra andra människor. Troligtvis ingår det även i Fogdarnas utbildning att betrakta alla företagare som Kriminella, och därför skall alla företagare behandlas som om dom lurar staten och fogden på alla vis, givetvis är sanningen inte så enkel som Fogdarna tror, utan den absolut största delen av alla småföretagare är ärliga, hårt arbetande människor, som inget hellre vill än att göra rätt för sig, detta blev dock en omöjlighet för många i slutet av åttiotalet, på grund av de beslut som fattats i Regeringen och i bankernas styrelserum. Det fanns en väsentlig skillnad mellan åttiotalets konkursvåg och alla tidigare i Sverige. Det var att i stort sett inga av de konkursdrabbade företagen återstartades. Dee flesta företag slaktades på fogdarnas order, fogdarna accepterade helt enkelt inga bud från personer eller företag som ville köpa anläggningarna för att starta upp på nytt. Fogdarna har en oerhörd makt i dessa beslut, eftersom dom är tillsynsmyndighet, och fäller det slutgiltiga och avgörande beslutet om företagets framtid. Vid alla tidigare kunkursvågor så har de flesta företag återuppstått i ny regi, och på så vis har jobben funnits kvar, och de flesta av de återstartade företagen har fått nytt liv och blivit livskraftiga företag. En konkurs är en form av rening för ett företag, företaget kommer att startas upp med en betydligt mindre skuldbörda, oftast också med ny frisk ledning, och de flesta av de tidigare anställda har återfått sina jobb. Detta fick till följd att i stort sett samtliga småföretag i Sverige på fogdarnas order slaktades, och den största delen av produktionsutrustningen i dessa företag såldes ut, oftast hamnade den i någon Baltstat eller Polen. Dessa konsekvenser har aldrig någon i Sverige fattat. Fortfarande pratar politikerna om att när högkonjunkturen kommer så kommer arbetslösheten att minska. Detta är lögn, vad skall ge dessa människor arbete, då produktionsutrustningen står i baltländerna, skall vi kanske exportera folket också till dessa länder för att minska vår arbetslöshet. En annan konsekvens av att samtliga företagare skulle betraktas som kriminella blev att det omöjliggjordes för dessa entrepenörer att starta på nytt. Många hade mist både företag, hem, och familj samt var i många fall skyldiga bankerna miljonbelopp på grund av borgensåtagande. Många var dessutom skyldiga staten astronomiska belopp för skatter. Fogdarna överförde bolagens skatteskulder på företagaren, allt i akt och mening att med alla till buds stående medel stoppa den personen från att starta företag på nytt. Glädjen spred sig hos fogden varje gång man lyckats plocka av en företagare företaget, hus och hem, och tårta blev det om man även framkallat en skilsmässa. Då hade man fått som man ville, företagaren var satt på gatan, och fogden hade lyckats med det optimala. Då var företagaren oskadliggjord, man kunde "hitta på" vilka skatter man ville för att påföra företagaren, eftersom han inte hade någon som helst möjlighet att slå tillbaka. Staten via fogdarna hade i stort sett obegränsade resurser, bankerna slutade att låna ut pengar, varför det var i stort sett omöjligt att starta företag, dom enda som kunde agera under denna period, var de som lyckats komma ur i tid och som hade eget kapital att arbeta med, men detta var ett mycket litet fåtal, eftersom staten med hjälp av bankväsendet i stort sett satte stopp över en natt. Jag skall åskådliggöra detta genom att fall ur verkliga livet. Det inträffade i södra Sverige, där ett företag gick i konkurs, konkursutbrottet kom till följd av att företaget inte fick in sina pengar för kundfordringar, eftersom några av företagets större kunder blivit försatta i konkurs. Som styrelse under perioden hade kvinnan i familjen stått, och som suppleant, och firmatecknare mannen. Företagare är oftast obotliga optimister, så denna företagare hade inte betalt skatterna till staten under tiden han försökte finna lösning på företagets problem, det fanns helt enkelt inte pengar i företaget så att det räckte. Företagaren hade gjort som i stort sett alla företagare gör, han hade prioriterat de anställdas löner, och skatter och avgifter fick stå till sidan. Detta fick till följd att fogden slog till. Fogden försatte företaget i konkurs, och vid den efterföljande utredningen framkom givetvis att företagaren var grovt kriminell eftersom han inte betalt skatterna i rätt tid. Fogdens åtgärd var att först påförde man skatterna på Konkursboet, men inte nog med det, utan man påförde samma skatter på både mannen och kvinnan i familjen, och här uppstår då en konsekvens av Statens bedrägliga beteende. Staten kan redovisa att man har skattefordringar som uppgår till tre gånger vad fordringarna i själva verket är. Detta ser givetvis mycket bra ut i statens balansräkning, eftersom tillgångssidan på så vis består av mycket luft. Man bokför sina fordringar tre gånger då man redovisar, och på så vis ger man en betydligt ljusare bild av Sverige än vad som är verklighet. Om en företagare gjort samma sak hade han med all säkerhet blivit dömd till fängelse för grovt bokföringsbrott. Detta fall är inte unikt, utan detta agerande är mera regel än undantag. Detta agerande är troligtvis ett sätt för staten att få sina finanser att se bättre ut än vad dom är, och kanske en av förklaringarna till att man kunde visa upp acceptabla siffror då man ansökte om medlemskap i EU. Att företagarna inte protesterar i de här fallen, då familjen påförs tre gånger det verkliga skuldbeloppet beror på en mycket unik lagstiftning i Sverige. Överallt i värden, så skall du anses oskyldig intill dess att motsatsen bevisats, detta gäller dock inte skattelagstiftningen i Sverige. Sverige tillämpar så kallad omvänd bevisföring när det gäller skatter. Detta har fått till följd att Fogdar, skattemyndigheter, ekopolis och åklagare i samarbete och samråd beskyller och oriktigt påför företagare astronomiska belopp för att oskadliggöra företagaren. Staten behöver inte bevisa någonting, men företagaren skall med omedelbar verkan betala in det belopp som statens lakejer "hittat på", detta skall betalas in, för att sen eventuellt återfås när målet blir avgjort. Detta gör man då mot någon som redan är utslagen ekonomiskt. Man vet att personen i fråga aldrig kan resa de pengar som erfordras för att driva en sådan process. Staten däremot kan lägga ner miljon efter miljon på samma fall samt har uthållighet att hålla på hur länge som helst. Med andra ord finns det ingen möjlighet för den enskilde att skydda sig mot dessa övergrepp, utan då dessa förföljelser startar, så finns det inte någon möjlighet för denna person att någonsin komma tillbaka till ett ordnat liv i Sverige. Det enda som återstår är att bli socialfall, fortsätta vid sidan om systemet, eller att emigrera. Tro inte för ett ögonblick att Staten genom Fogdar, skattemyndigheter, ekopolis och åklagare någonsin ger upp, utan har detta börjat, så tar det aldrig slut, jag vet jag har själva blivit utsatt för denna förföljelse. Jag kan garantera att efter det att hetsjakten börjat så har du fogdar, ekopoliser eller skattemyndigheter "rännande" varje månad, för att utreda än det ena och än det andra. Vid ett autentiskt fall sände en åklagare ut två ekopoliser för att utreda ett tiotal fall av Skattebedrägeri. Dessa skattebrott var skatteskulder uppgående till mellan 200 och ettusen kronor vardera. Det visade sig att samtliga påstådde brott var skönstaxeringar påförda av skattemyndigheten. Alla skatter var påförda eller påhittade av samma skattemyndighet och samma skatterevisor. Men trots att åklagaren förmodligen själva varit men om att skapa brotten tillsammans med skatterevisorn skulle det utredas till varje pris, om detta agerande beror på okunnighet, dumhet eller klart övergrepp överlåter jag till läsaren att avgöra. Detta agerande har också fått en annan mycket allvarlig konsekvens för rättssäkerheten. Polis och åklagare utreder inte längre brott när det gäller Ekobrott, utan man utser att antal syndabockar i varje distrikt. Därefter kopplar man in alla resurser, Åklagaren är ordförande, någon lättköpt okunnig och ohederlig skatterevisor från skattemyndigheten finns på plats för att hitta på skatteskulder, ekopolisen och fogdarna springer ärenden. Därefter utreder man allt som denna person varit inblandad i, och om man inte hittar något, så hittar man på skattebrott via skattemyndighetens skatterevisor och så har man oskadliggjort ytterligare en företagare I en mindre stad i Blekinge var jag vid ett tillfälle i källaren på en hyresfastighet, ett utrymme i denna källare hyrdes av Televerket, och det var något fel som skulle åtgärdas i det aktuella rummet, och döm om vår förvåning då det står uppradat 8 st bandspelare i rummet, och på en direkt fråga till montören från televerket, upplyste han oss om att det var polisen som disponerade den utrustningen, och att polisen alltid avlyssnade telefoner på orten, jag måste tillägga att i denna stad finns det maximalt ett brott om året som kan ge polisen tillstånd att avlyssna telefoner, med andra ord så använder polisen regelmässigt olaglig avlyssning, man kan inte använda det som bevis, men man använder uppgifterna för att ta fram uppgifter och spaningsmaterial, oavsett polisens goda avsikter, så är det olaglig. Härav kan vi bättre förstå polisens indignation när Comvic startade sina förbetalda telefonkort, eftersom här såg polisen ingen möjlighet att veta vem som pratade, avlyssnar gör man med all säkerhet likaväl, men man kan aldrig veta vem som innehar det aktuella abonnemanget. Att man gång på gång försöker att få denna typ av avlyssning laglig förstår jag, man försöker hela tiden att få sina olagligheter lagliga, men tänk på konsekvenserna av detta, i stort sett vilken polis som helst kan idag börja avlyssna folk, även helt utan brottsmisstanke, så om du har något viktigt att meddela, var försiktig med din telefon, någon gång sitter säkert någon finnig polisaspirant och lyssnar på allt du säger, och eftersom poliser i allmänhet inte har någon större utbildning, samt har en mycket förvrängd samhällsbild så är sannolikheten att du kommer att utsättas för någonting från polisen mycket stor på grund av ett eventuellt missförstånd, polisen har en förmåga att medvetet eller omedvetet missförstå allting. Om det är viktigt, skaffa ett kontantkort till din biltelefon som du kan använda när det inte är lämpligt för andra att avlyssna. Det behöver inte betyda att du planerar något kriminellt, utan det finns så mycket annat som man inte vill delge vem som helst. Och om du har hemligt telefonnummer, så har det inte heller någon som helst betydelse för Polisen, vilken polis som helst kan ringa televerket och få de uppgifter dom vill ha, olagligt eller inte, det spelar ingen som helst roll för polisen. Efter krisen då bankerna stod med tiggarstaven hos regeringen, så utspann sig följande. Vilket bevisar regeringens inblandning i att krisen uppstod. Varför skulle man annars ge bankerna socialhjälp, utan att kräva att någon återbetalning skulle ske. Det hade varit mycket billigare att låta bankerna gå i konkurs, och istället hållit spararna skadelösa. Visst hade förtroendet för bankerna urholkats. Regeringen skänkte istället miljardbelopp till privata banker, en av orsakerna var kanske att Staten var en av de stora bovarna genom den statligt ägda Nordbanken, och inte ville tvätta sin byk offentligt, allmänheten kunde vid ett konkursförfarande fått reda på sånt som inte lämpade sig för allmänheten, nu kunde man istället gömma sig bakom banksekretessen. Att bankerna förlorat pengar på detta skeende är lögn, Bankerna har efter krisen, överfört alla sina fordringar på av bankerna kontrollerade finansbolag, som kommer att kräva alla borgenärer, och andra som blivit skyldig banken pengar under och efter krisen, dessa geldenärer kommer att jagas så länge de lever, och så snart någon tjänar en krona så kommer banken med fogdarnas hjälp att ta pengar och eventuell egendom, Dessutom har bankerna genom detta förfarande avskrivit sina fordringar vilket gett bankerna mycket stora skattelättnader under de år som bankerna gick med förlust. Detta är bankernas vinst som bankerna själva betraktar som förlust. 1. Bankerna får miljardbelopp i gåva av staten för att undvika konkurs. (Läs skattepengar) 2. Bankerna gör miljardavskrivningar på grund av "förluster" (Läs slipper att betala skatt, ytterligare ett bidrag från skattebetalarna.) 3. Bankerna höjer räntan under ett år till astronomiska höjder för att täcka de förluster som staten redan betalt.(Ytterligare ett bidrag från skattebetalarna) 4. Bankerna har kvar samtliga fordringar i de av bankerna kontrollerade finansbolagen, till vilka man överfört fordringarna. Här kommer bankerna att fortsätta att driva in pengar så länge någon geldenär finns i livet, man kallar det långtidsbevakning. Fordringarna kommer först att avslutas i samband med dödsbo, om inte staten dessförinnan ändrar reglerna så att efterlevande blir skyldig för skulder till Staten och banker. Så kallad retroaktiv lagstiftning är inte främmande för den svenska staten då det gäller att plocka av medborgarna pengar. 5. Bankerna vägrar att betala tillbaka bidraget från staten. 6. På så vis är förlusten en jättevinst för bankerna, och definitivt ingen förlust, de enda som gjort jätteförluster på bankkrisen är Skattebetalarna. Med andra ord så kommer bankerna att få igen sin förlust 3 gånger, och i bästa fall 4 gånger, hur kan man kalla detta förlust, för mig är detta helt obegripligt, med de enklaste ekonomiska kunskaper måste detta kallas vinst. All kopiering, eftertryck och citat av denna artikel förbjuds, för närmare information eller för att ansöka om rätt att trycka, kopiera eller citera, kontakta oss på Email. All överträdelse kommer att beivras och kan resultera i böter eller fängelse. 
  |
 Please visit some of the links below Try out our toolbar! 
 
             
 
                  |
Get Linked from 15,000+ sites with one click.
***********-->
