Greve Anders Torstenson och den besvärlige gästgivaren i Everlöv

Den grevliga ätten Torstensons existens sammanfaller nästan precis med den svenska stormaktstiden. Stamfadern Lennart Torstenson (1603-1651) var kanske den främste av alla svenska generaler under 30-åriga kriget och avgjort mer sympatisk än de allra flesta. Olikt sin företrädare som befälhavare över den svenska armén, den briljante men personligen omåttlige Johan Banér, har Torstenson tyvärr aldrig blivit föremål för någon djupare biografisk studie. Sonen Anders Torstenson (1641-1686) nådde aldrig riktigt faderns höjder, men hann i alla fall bli generalguvernör i Estland. Av Anders söner tjänstgjorde tre stycken i Karl XII:s arméer: Anders (1676?-1709), Jakob (1678-1715) och Carl Ulrik (1685-1727). De båda senare deltog i den olyckliga striden vid Stresow på Rügen den 4 november 1715 där Jakob stupade och Carl Ulrik blev så illa sårad att han egentligen aldrig återfick sin hälsa. Den äldste brodern Anders hade då redan fallit när han som chef för Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente offrade sig och sina ryttare för att ett ögonblick hejda den ryska anstormningen vid Poltava. Om denne fältmarskalkens sonson skriver karolinen Peter Schönström (1682-1746) så här:

"En herre som intet war mera än 33 år gammal men doch så fulkomlig i krigswetenskaper, att om han hade fått lefwa längre hade han blifwit jämlijk sin faderfader den stora fältmarschalken Leonard Torstenson".

Species Facti

Uppå dhen migh af Hans höghfurstl. durchl. till Holsteen, och här bestelter Generalissimo, nådigt Concedererade reesa till Skonen, kom iagh d. 26 Julij 1699 uthi Retour till Ewerlööff

Och emedan iagh migh medh Skiutz betiente, gick iagh hoos giästgifwaren dersammastädes in, hwilken migh på gården bemötte, frågandes han hwadh min begiäran ähr, och som iagh honom till swahrs gaf, dhet iag 2 friska hästar åstundade, och migh dher med straxt behielpligh wahra, gick han uthan ringaste beskied uthi sitt huus in, och läth migh uthe på gården ståå, hwarest iagh öfwer 1/4 timma, medh sådan hoppningh stoodh, dhet han min åstundan fullgiöra, och hästarna beställandes warder;

Men emädan iag sågh mig så behielpt blifwa, kunde iag eij längre uthe ståå, fördenskuld gick iagh sielf i huuset in, och fandt honom, medh 4 à 5 bönder uthi Stuffwan wijdh Bordet sittiandes; då iagh frågade, om iagh eij dhe åstundade hästar, hwar med iag min reesa ohindrat fortsättia, snart hafwa kunde, hwartill migh ingen Menniskia dhet ringaste ordh swaradhe, uthan sågo på hwarandra, och begynte till att lee, hwaruppå iagh ytterligare frågadhe, åth hwem Skiutzningen wohro, dhe reesande persohner hästar måste förskaffas, dhe swahrade, att slijke hästar hafwa wij allaredan i dagh, många uthgåå låtit, och warden inga hästar här bekomma, dher på frågade iagh, hwilken af Eder ähr Giästgifwaren, och då han sigh märckia läth, dhet han den samma wahr, sadhe iagh, i skohlen migh hästar för penningar förskaffa, effter hans Maij:tt ordningh, hwar till han swahrade, här får i inga hästar;

Jagh replicerade, här emoth, att öfwer 50 hästar gå uthe för byn, hwilka iagh medh mine ögon sett hafwer, han regrerade, dher gåå wähl 100, män der af fåå i ingen; Män iagh giorde instance, dhet han war giästgifware, han måste mig hästar förskaffa, effter hans Kongl. Maij:ttz ordningh, elliest luupe dhet illa medh honom af, emädan han giestgifware woro, och mig inga hästar förskaffa wille, och intet få sittia och lee åth migh, då han hastigt upsprångh, toogh sin kyller på sig, stoppade håret under hatten, och på mig löst gåå wille, sampt medh trotzige ordh sadhe, hwadh åstundar du, underståår du sigh uthj mit eget huus, migh att hoota och på migh påcka, du skall doch inga hästar, om skiöndt då ännu hundrade mehr här woro, bekomma, swahrade iag, i ähre Een giestgifware, och ähre skyldigh mig fort att skaffa, och så mycket mehr iag Een Kongl. Officerare ähr, och nödhwändig reesa för migh hafwer hwilken iagh wärckställigt förrätta måste, han swahrade, du må wahra hwem du will, och will du inthet åka medh samma hästar, hwar medh du ankommen ähr, så åk för diefweln i wold.

Jagh sadhe hästarn, hwilka iagh hijt hafft ähre uptröttnade; iag hafwer mäst halfwa wägen till Foht gå måst, han swaradhe, så gå för diefwelen i wåld; Greffwe Leienhuffwud war och så i dag här, och toogh 15 hästar, män måste bettre ordh än som du gifwa;

Jag replicerade, iagh will gierna godha ordh gifwa, om iag ändock hästar fåå kan, Men han swahrade ytterligare dhet hadhe du förr giöra bordt, nu skall du doch ingen hafwa, packa digh uthur mit huus, elliest slåår iag ditt huffwudh sönder, dher på sade iagh, dhet ähr ey så lätt Een sitt hufwudh att sönderslå, iagh ähr En Kongl. Officerare , och om i migh uthj edert huus, wåld, tänken att tillfoga, så betänk wähl, dhet sådant Eder illa bekomma, och till högdt answahr lenda lärer, då begynte han att swärja, språng up, söökte Een Staaka, och wille migh i huffwudet antasta, men iag sadhe, han skulle migh fråm lijfwet blifwa, och ingen hand på mig läggia, dhet warder eij wähl aflöpa, han swahrade, du skall inga hästar bekomma, packa digh uthur mit huus, elliest slåår iagh digh till dödtz.

Då frågade iag än een gångh, säg man om iag fåhr hästar eller ey, han swahradhe, ney, ney, det hörer du wähl, att du intet får några hästar, der på iag de andra till wettne ropadhe. Nu som iag sågh, dhet hoos denna gestgifware, ey dhet ringaste, emädan han mycket drucken wahr, uthrättas kunde, retererade iagh migh, och gick till Prästen, som på samma ohrt boendes wahr, för hwilken iag, huru mig gångit wahr, klagadhe, hwilken så fohrt med mig till giestgifwaren gick, och brukade månge persvasioner, hästar för mig att erhålla, och iag der effter, uthi dess nerwahro, samme handelsförlop refererade, och bönderne, att altsammans så passerat war, medh en mundh bejakade, tillsadhe bemelte Präst, på min begiäran, samptlige böndernes nampn att upskrifwa, dher med, då iag samma Saak uthförandes warder, alt hwad passerat woro, bönderne wederböhrligen attestera kunde;

Nu såsom mehrbem:te Präst, giästgifwaren endtlig till raison bringade, dhet han mig hästar bewilljade, begynte han gruflig på att swärja, och sadhe dhet Crono Fogden En lettfärdig Skielm och tiufwer wahr, och woro ordsak till alt förtreet som han nu hafwa måste, han wille honom sådant uthi ögonen, om skiönt dhet för lagh och rätt, ja in för Konungen sielf, skie skulle, säija dhet han een skielm och bedragare ähr, och tager ... der till, om han hade honom där så skulle han honom annat wijsa, och sadhe han , dhet han honom åthskillige gånger förklagat hafwer, dhet ähr och från General Gouverneuren ordre kombne, sådant att remedera, men han pararer inga ordre, uthan tager nu som för detta Skienker af reservebönderne, och af dehls oxar och bränwedh, desslijkes skiendelige ordh sade, giestgifwaren uthj Prästens och böndernes nehrwaro, åthskillige gånger. Och effter 5 1/2 timmas förlop, på hwilka iag uthi min ressa uppehållen wahr, bekomb iag igenom stoor möda, dhe 2:ne åstundade hästar

Att dett alt sammans ock ännu mehra som iag intet så uprächna kan passerat ähr will iag hwem och på allehanda sätt om ded skulle behöffuas bekräffta

Str: d 25 September
Anno 1699

/Anders Torstenson/


Källa: Landsarkivet i Lund. Skånska guvernementskansliet D III: a 9

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kyrkoherden Pål Billing (1660-1732/33)

 

 

 

 

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2007-03-18 17:51