Goda eller dåliga råd : Karl XII och Bengt Oxenstiernas memorial av den 5/3 1702
Ett kärt diskussionsämne för Karl XII-intresserade är kungens förhållande till de olika rådgivarna. Var orsaken till olyckorna helt enkelt att de inledande framgångarna gav Karl XII "a swollen head" - en överdriven tilltro till den egna förmågan, närmast ett slags storhetsvansinne? Något som medförde att kungen slog dövörat till när rådgivarna sökte leda honom bort från äventyrligheter som att avsätta August II eller marschera mot Moskva?

De utrikespolitiska experter som stod vid Karl XII:s sida under de första regeringsåren var män som nått sina poster under faderns tid: Bengt Oxenstierna, Nils Gyldenstolpe, Samuel Åkerhielm, Thomas Polus, Johan Bergenhielm. Det var en ålderstigen skara, sällskapets yngste var Gyldenstolpe, född 1642. Deras världsbild var i mycket präglad av den penibla situation som Sverige kommit att hamna i under 1670-talet, mot bakgrunden av det förbund förmyndarregeringen slutit med Frankrike och England 1672. (1) Att stormaktsväldet överlevt med bara några små skråmor, men med ett betydligt stukat självförtroende, var närmast Ludvig XIV:s förtjänst. För Karl XI blev det s.k. skånska kriget 1675-79 ett elddop, men också ett slags uppvaknande. Den säkerhetspolitiska linjen under de följande de följande dryga 15 åren kom i stort att inriktas på två ting: ett stärkande av krigsmakten och en försiktig balanspolitik mellan stormaktsblocken. Arkitekten bakom den utrikespolitiska jämviktspolitiken var Bengt Oxenstierna (1623-1702), den siste av stormaktstidens många framstående Oxenstiernor.

Bengt Oxenstierna hade gjort sina första diplomatiska lärospån under den westfaliska fredskongressen och hade, som en av Karl X Gustavs förtrogna, blivit riksråd redan 1654. Under en lång period hade Oxenstierna sedan varit president i Wismarska tribunalet, vilket gjorde honom till Sveriges främste diplomatiske representant i Tyskland och delegat vid fredskongressen i Nijmegen 1675-79. Sommaren 1680 utnämndes Oxenstierna så till ledare för Kanslikollegium, från 1685 som kanslipresident.

Vårvintern 1702 var den nästan 80-årige Oxenstierna sjuklig och oroad av den kompromisslösa politik gentemot den polska republiken som Karl XII tycktes vara i färd med att slå in på. För kanslipresidenten, med personliga minnen av Karl X Gustavs fälttåg i Polen, föreföll det som om Karl XII alldeles i onödan var på väg att gå ner sig i det polska moraset. Och detta i en situation när det, enligt Oxenstiernas mening, fanns betydligt bättre jaktmarker på annat håll.

Några Consilier angående kriget med Czaren i Muscou ; och Konungen i Pohlen, gifne i Stockholm d. 5 Martii 1702

Stormäktigste allernådigste Konung.

 

Eders Kongl. Maij:tz lycka seger och framgång emot dess trolöse fiender, hafwer mig på det högsta consolerat utj min swåra siukdom, så at den hugnad iag hafft der af, mig mera styrkt och uppehållit än alla läkedommar ; Jag begär ei heldre längre lefwa, än iag förnimmer Eders Maij:tt ware lyckel. och hugnefull; Och som iag ei kan niuta den sällheten närwarande, at wisa den sorgfällighet och ömhet iag hafwer för continuationen af E:r Maij:tz så glorieuse påbegynte store actioner, för dess conservation och wältrefnad, så kan iag lell ei dispensera mig at det betyga igenom devote förböner til Gud, och et ringa doch troget inrådande wed desse farlige conjuncturer, och det effter mit bästa wett och Samwete, som sielfwe Experiencen mig det wid handen gifwer, utj den underdånigste förhopning Eders Maij:tt lärer det med wanl. nåd och gunst uptaga, emedan det, kan ske är det sista iag i denna werden kan hafwa den lyckan för Eders Maij:ttz fötter at nederläggia.

 Noter:

 

 

 

Lell=likväl.

Jag håller öfwerflödigt allernådigste Konung at här extendera mig öfwer det enorme sättet, hwar med Eders Maij:tt är af dess fiender anfallen, werden hafwer det erkänt, och Gud hafwer det straffat, i det han Eders Maij:tts rätmätige Vapn så wälsignat, at Eders Maij:tt slagit dess fiender på alle stellen, recuperat ablata och brakt dem der til, så at det nu står hos Eders Maij:tt dem den samme at accordera, det ware sig Conjunctim eller Separatim, hwilket et mycket fördelachtigt moment är, som stor reflexion meriterar. Det kommer nu allenast an på satisfactions- och säkerhetspuncten, bägge äro billige och af werden gillade för de elaka consequencer skul, om sådana enorme aggressioner skulle ske impunement, och bägge har Eders Maij:tt at praentendera af hwardere af bägge desse fiender, Czaren och Konungen i Pohlen

Conjunctim eller separatim = tillsammans eller var och en för sig.

 

Impunement = ostraffade.

Och som Eders Kongl. Maij:tt har behagat urgera den först af Konungen i Påhlen, altså kommer det nu förnämligast an på sättet den af honom at erhålla. Til sökja Satisfaction i Sachsen wore fuller det naturligaste, efft:rsom denne invasionen skall heta wara sked af Sachsarna, men det synes ei wäl giörl:t el:r gagnel:t. Ett infall i Sachsen hade föreslagits redan i början av kriget och varit uppe till allvarlig diskussion hösten 1700. Se: Jonasson, G., Karl XII och hans rådgivare. - Stockholm, 1960. - Kap. 7.
Giörl:t är det ei derföre, efft:r til en sådan expedition mycket tilhörer, som oss fattes, och torde man där få mere resistence än som förmenas: Förutan Konungens i Pohlen egne tropper, skulle de Churbrandenburgiske och Hessiske oss giöre motstånd, ty de haf:r redan förklarat, at de för confraterniteten skul, som de med Chursachsen hafwa, ingen invasion dersammastädes kunde tåla, utan at de måste sig ab communem causam, de sachsiske länders förswar antag. Så skulle och de andre Sachsiske husen sampt flere Furstar stöta der til, så at det skulle swårt falla, at kunna en sådan dessein igenomdrifa. Gagneligit synes det iämwäl ei heller wara, efft:rsom Konungen i Pohlen äger intet stort mere i Churfurstendömmet, hwilket af honom mäst är pantsat. Och om skiönt det wore möijeligit der at winna något, så woro wi ändå ostånd, det at maintinera, emedan wi igenom fremmande länder äro derifrån afskurna, Eders Maij:ttz wänner skulle och så derigenom desobligeras, efft:r några förstar på den händelsen blefwo obligerade at draga deras Troupper tilbaka, och Frankrike skulle få lufft och öfwerhand, hwilket och så hålles före, at wara endast och allenast deras ögnemärkje, som til denna Expeditionen styrkja. Som ett infall i Sachsen krävde fri genommarsch av Brandenburg fanns det diplomatiska problem med en sådan plan. Ett för Sverige gynnsamt prejudikat fanns dock genom att sachsiska hjälptrupper till Danmark hade släppts igenom. En stark svensk armés uppdykande i hjärtat av Tyskland oroade emellertid sjömakterna, liksom en rad tyska stater. När sedan Danmark, i enlighet med 1698 års allians, skickade trupper till Sachsen hösten 1700 började planen bli alltför militärt riskabel och övergavs. Oxenstierna anknyter här till sitt gamla motstånd mot idén, bakom vilken han såg franskvänliga intressen. Se Jonasson a.a., s.193, not 9.
At sökja Satisfaction hos republiquen Pohlen, kunde hafwa sine skiähl, efftersom dess conduite emot Eders Maij:tt hafwer warit sådan, at hon på mångehanda sätt hafwer giort sig delachtig af dess Konungz aggression och fientelighet, och derföre henne at Krig kunde påföres. Men här blefwer hufwudfrågan om det skulle wara de tempore och altså consultum at skrida til et ofanteligit wapnskifte med republiquen, och i så måtto neml. genom Krig sökja at obligera den samma til at praestera så wäl Satisfactionspuncten, igenom cession af et stycke land eller elljest, som säkerhetspuncten af dess Konungz dethronisation. Effter de mästes tycke som sakerne penetrera, hålles före situationen så wäl af wåre som werdsens affairer, ännu för tiden ei wara så fatte, at det skulle kunna utan stort hazard entrepreneras  
Af det framfarne dömmer man bäst och säkrast om dhet tillkommande, och dem som det sidsta Pohlniska Krigets förlopp bekant är, kan lätteligen effterse, huru man dette skulle kunna genomgå; I det förra Kriget war til et godt utslag större liknelse än nu, men det wille ändå ei lyckas. Konung Carl Gustaf Eder Maij:ttz H. fader fader gick in i Pohlen med 3 starka armeer, hade goda Wänner och allierade till hielp, neml. Churfursten af Brandeburg och Fursten Ragotsky af Siebenbürgen, af hwilke den förstes assistence uti det store slaget wed Warschau oss kom wäl til pass, så at humainement at dömma utan dess hielp denne actionen för oss hade kunnat illa aflöpa ; den senare jempte Cossaquerne giorde oss och et bistånd, och Pålackerne en stor diversion på andra sijdan, wi hade och ryggen fri för Ryssen, och i förstone allenast at giöre med Pålackerne. Bengt Oxenstierna hade stor erfarenhet av krigföring i Polen. Under Karl X Gustav hade O. varit chef för fältkansliet, men också tjänstgjort som guvernör över delar av Polen.
I första början och wid ingången i Pohlen, kastade Hans Maij:tt alt ikul, efft:r Pålackerne ei til kriget woro beredde, och måste allenast gå defensive ; Men då de fingo tid at recolligiera sig, blef han warse med hwem wi hade at giöra ty då wändes bladet om, alt gick oss emot. Eders Maij:tt är nu der emot helt allena och utan wänner, som Eders Maij:tt förmå bispringa, eller på andra stälen kunde giöra diversion ;  
Eders Maij:tt är dessutan i wärkel:t krig med Ryssen, som der igenom skulle få lufft at anwända en stor effect på hwarjehanda sät och ställen. Och skulle särdeles ware at befruchta, at han ginge på den Lithouiske sidan, Eders Maij:tt emellan sig och pålackerne at inneslute. Det är och en märkel. åtskilnad at man nu har at giöra med en Konung i Pohlen som tillika är Churfurste af Sachsen, och kan föra i fält et ansenligit manskap af godt tyskt folk, särdeles af Infanterie, hwar på Pålackarne i sista kriget hafwa hafft brist, hwarföre de och ei kunnat giöra den resistence de nu giöra torde, der de skulle necessiterade blifa de sachsiske Troupperne att återkalla. Men det som den största reflexion meriterar är det, at förutan Ryssen Eders Maij:tt skulle ofehlbart få Dannemark och Brandeburg emot sig, antingen Eders Maij:tt blefe lyckel. eller olyckel. ; Det som anförts som ett av Karl XII:s största misstag var att han fördjupade sig så mycket i Polens affärer. Åren i Polen, har kritikerna sagt, gav tsaren tid att stärka och öva sin armé. Som kommer att ses längre fram rörde Oxenstiernas farhågor inte så mycket vad ryssarna kunde uträtta, utan framför allt varnade han för att Karl XII kunde komma att bli slagen i Polen. Det torde vara korrekt att säga att Oxenstierna inte hade någon högre tanke om Rysslands farlighet, utan snarare såg tsaren som en motståndare man skulle kunna plocka ett och annat område ifrån. Inte minst om den polska republiken kunde intresseras för aktivt bistånd.
Skulle det senare wara /: det doch Gud nådel:n tächtes afwärja :/ tijma, så lära de wela piscari in turbido, och anfalla så wäl provincierne som sielfa riket. Och der Eders Maij:tt blefo lyckel. så torde de ei mindre angripa Eders Maij:tt och sökja at rädda den swagare, så wäl för deras naturl:e Statsintresse skul, som är at de intet kunna tåhla, at Swergie blefwer mechtigare än det reda är, såssom och för den personelle wenskap, som är emellan Påhlen och Dannemarck och Churfursten af Brandenburg, hwilka motiver dem på det krafftigaste förbiuder, så skedde det ock i sista Polniske Kriget, då Dannemark bröt, ehuruwäl det måste derföre böta, sedan Pålackerne gjorde frid med Swerige, och Brandenburg föll af och slog sig til Pohlen, för hwilken Ryttare tienst Churfursten den tiden fick Souverainiteten af Preusen ; Danmark torde nu profitera af lägenheten til at taga igien det som det mist hafwer, och Brandenburg på detta sättet sökja at ehrhålla agnitionen af dess antagne Konunglige wälde, och kanske at utwidga sit nya rike ; Ty man måste sig icke inbilla, at det formeras innom halfwa eller hela Preusen allena ; Der nu så hände, at Eders Maij:tt af dem angripes, så måste Eders Maij:tt ej mindre än dess glorieuse H.r fader fader omsider gå tilbaka och lembna alt i sticket utj Pohlen, hwilcket ändå ei skulle kunna mainteneras, hwad framsteg och Eders Maij:tt der kunde giöra, så för den naturl. incompabiliteten, som är emellan bägge Nationerne, hwar utaf många och stora Documenta för handen äro, då man will retro acta igenomlöpa, som derföre at der äro inga Fästningar el:r Citadeller, hwar med de kunde hålles i lydno, utan det är et öpet och platt land, hwar af de om skiönt de än längre skulle drifas omkring, ändå woro mästare. Något danskt eller preussiskt angrepp följde som bekant inte efter den svenska inmarschen i Polen.
Ty det är så fatt med den Polniske Nationen, at han wäl kan slås utur fältet en och annan gång, men derföre ei aldeles Debelleras, de resa sig lättel:n för den stora myckenhet af de stridbara adelsmän, de äro flychtige, och giöra då de fly mera skada, än när de blifwa ståendes och slåss. Det är och omöijel:t, at icke Eders Maij:tz armee, så igenom Fatiguer och siukdommar, som Krigzoperationer, ju skulle förminskas, helst uti det landet, som hålls före wara de fremmandes Kyrkogård, och torde då wara swårt den at recreutera, särdeles efft:r landet är redan tämmel. utblottat af manskap och Nervus Belli trycker der man wil wärfwa främmande Troupper, hwilket dess utan skulle falla långsamt, emedan efft:r ll liknelse kriget i Tyskland lärer itändas. Hwad Kns. i Pohlen dethronization wedkommer, hwilken Eders Maij:tt som et medel til dess säkerhet in Futurum påstår; så är ei utan att ju det bästa woro, det denna Konungen ei woro på den Pohlniske thronen ; Men som i menniskelige saker man ei allenast måste se uppå det som bäst, utan på det som giörligit är ; Så bekänner iag mig ei wäl kunna afse, at den dethronization invita et repugnante republica står så lät at igenom drifwa ; Ty Pålackerne affectera et särdeles beröm för werden af beständig devotion för deras Konungar och at dethronizations vocabula är hos dem inauditum. Några större rekryteringssvårigheter drabbades väl inte Karl XII av. Man kan notera att Oxenstierna redan 1702 talar om att Sverige skulle vara tämligen utblottat på manskap, en visa som skulle upprepas ivrigt under de kommande dryga 15 åren av Karl XII:s regering.

När det gäller svårigheten att genomdriva Augusts avsättande och skapa en stabil tron för hans ersättare får man dock säga att Oxenstierna kom att få rätt.

Exempel finnes fuller at de igenom deras så kallade Rokosk hafwa opponerat sig deras Konungar, då desse sökt at företaga sig något eot deras frihet, men så snart de den satt à couvert hafwa de återigen wändt sig til den förra devotionen emot deras regenter. För det andra som den Pohlniske republiquen är mer än någon annan Stat öhm öfwer dess fria och obeskränkte Konungawahl, så lärer den der af giöra en stor point d’honeur at hon som en souverain stat skulle af en annan fremmande låta sig föreskrifa lag, sin Konung at afsättia, hwilket dem för hela werden och ewärdeliga tider skulle lända til wanheder och förklaring. För det 3:die skulle republiquen för den Pohlniske nationens bigotterie skul, giöra sig et samwete der öfwer, at abandonera en Konung som ifrån den Evangeliske til den Rommerske Körkian öfwergången är, hwar utaf och the andre Catholiske puissancer lära ofelbart giöra caussam communem, och särdeles den hela Jesuitiske monarchien, som i alle Catholiske Printzars Cabinetter praedominerar, dem der til upreta, och Konungen i Pohlen med råd och dåd, och erkannerl:n med penningehielp understödja. Dhe Protestantiske Puissancerne sielfwe, om skiönt de detestera Konungens i Pohlen aggression, skulle jämwäl tyckja det wara ogiörl:t, så för den swårigheten de se detta wärket at utföra som för det, at det är utan exempel, at den som har lidit injuste aggression, som nästan sker i alla Krigen, har til dess säkerhet för det tilkommande påstådt aggresseuren dethronization och afsättjande.  
Wore det at republiquen gingo in partes och den mechtigaste dehlen der af woro af den mening och intention at republiquen sielf häller skulle påtaga satisfactionspuncten, än at förfalla derföre i krig med Eders Maij:tt, desslikest och om det wore, at det mechtigaste partiet, wille sielf wara af med Konungen i Pohlen, och lika som requirerade Eders Maij:tts assistence och hielp dertil, så woro det en hel annan  sak, och rationes consilii diverse, men at kunna lijta på slikt, der erfordras en stor warsam- och försichtighet wed, på det man ei må byggia på apparencer, och således taga falska messeurer der efft:r, ty Pålackerne äro slipprige och obeständige, hwilket E:r Maij:tts store H.r Faderfader, i sista kriget nogsamt och med mycken skada erfarit, i det Magnaterne stundom woro med, stundom emot och entel:n alla föllo af igien. Ibland hwilka den första war denne Saphias fader ; Jag har altid fruchtat och fruchtar ännu före, at Magnaterne som sig nu ställa at hålla med Eders Maij:tt, det allenast giöra för deras particulaire vicer, at giöra sina conditioner deste bättre, och at de sedan de nådt deras ändamåhl, ei lära giöre annorlunda, än som deras fäder i förra Kriget giorde. Til at disponera republiquen till så fördelachtige tankar, som rät nu hypothetice är sagdt, och til at bringa henne kanske helt och hållit på Eders Maij:ttz sijda skulle desse efterfölljande föreställningar ei wara otienl:e.  
Den första är at man igenom lefwandes färger dem föreställer Konungens i Påhlen dessein at betaga dem deras frihet, och igenom hvad medel han ärnat det at utföre, neml. igenom dess egit krigzfolk och sina wänners tilhielp, särdeles Czarens, och effter der derom uprättade consenter och igenom de i sielfe corpore reipublicae til den ändan anstichtade factioner och giorde Creaturer, har han det redan så wida bracht, at de aldrig igenom deras egne kraffter hade kunnat evitera at undgå dess ook, der icke Eders Maij:tt igenom sine Victorieuse wapn giorde Konungens i Pohlen och dess hielpares förehafwande til intet, och honom der til redigerat at han har måst underkasta sig Republiquens discretion, hwilken han först tänkte A supplantera, hwarföre de borde hafva Eders Maij:ttz Obligation ; derjempte skulle man komma Republiquen at begripa, at omskiönt Konungens i Pohlen dessein dem at subjugera denna gången endast och allenast igenom Eders Kongl. Maij:tts Glorieuse wapn är förrykt, han ändå samma upsåt aldrig qvittera lärer, utan wed lägenheten det igien företaga och igenomdrifwa, ja sielf sig der til lägenhet giöra, igenom sine corrupteler Cabaler och Wänner in och utom Pohlen, så at för dem ingen säkrare wäg är til att sättia deras frihet i tryghet, för dess ofelbara attentater, än at de måtte profitera af närwarande tempo, hvilket de aldrig torde få igien, at giöra sig alldeles af med en så farlig regent. Den andra förestälningen kunde wara, at komma dem at begripa det Republiquen med Swerige hafwa et gemensamt Interesse emot Ryssen, som är bägges arffiende, och at effter som Republiquen på Riksdagarne och uti Capitulationerne med deras Konungar gemenl:n påstår articulum de ablatis recuperandis ; Nu woro rätta tiden at recupera de härl:a Provincier, som äro de veritable ablata regni, neml:n Polotsko, Vitesk, Smolensko, Kivis, Czernicow och sielfa Podolien, som öfwer hundrade mijhl sig i längden utwidga, och af Ryssen äro Republiquen ifråntagne ; Man kunde och wisa dem, at de nu kunde alt igentaga, så godt som utan Swärdhugg, efft:r som Eders Maij:tt skulle sysslesättja Ryssen på andra sidan, och således giöra Pålackerne et godt Spel, ja och at Eders maij:tt skulle hielpa til deras ögnemärke, der de skulle willja förhielpa Eders Maij:tt till sit, hwilket et ringa wore emot det, de således igenom Eders Maij:ttz Assistence recuperera och förwärfwa kunde ; desse Argumenta äro så fördelachtige, och convaineante, der de rät anbringas, at det nästan synas otrol:t, det de ei skulle öpna ögonen åt republiquen och komma dem at begripa sit Intresse, at hålla med Eders Maij:tt och at befodra dess ändamåhl.  
Der nu Eders Maij:tt skulle redan hafwa i republiquen sådane mächtige partier, som ofan omtalt, eller och at igenom slika föreställningar, republiquen ännu der til kunde disponeras, så skulle man kunna giöra sig hopp om et godt utslag i saken, der det skulle komma til extremiteten med det ena partiet ; Men der deesse praesupposita ei woro grundade el:r giörl:e så kan i anseende til ofwan anförde omständigheter, ei wäl annat dömmas, än at et krig med republiquen synes nu för tiden wara betänkel:t, hwilket och Eders Maij:ttz veritable wenner, som sättja deras interesse utj Eders Maij:ttz qälgång befinna så wara, manandes at ingen lärer kunna styrkia der til, än den som ärnar profitera af E:s Kongl. Maij:tz skada och ruin ; hwarföre och Frankerijke sig högst låter angelägit wara at nu icke mindre uphissa Republiquen emot Eders Maij:tt än det här til understödjat hafwer Konungen i Pohlen, endels på det at igenom et krig i Norden, det må [få] lufft och grannarne derigenom obligeras, at hålla eller draga deras tropper tilbaka, endels och på det Eders Maij:tt må således annorstädes distraheras och ei kunna gifa acht uppå Frankeriket widh utseende förehafwande ; ty det wet sielf wäll at det ei så giort hafwer emot Eders Maij:tt at det af Eders Maij:tt någon wänskap med skiähl kan förwänta ; Jämwäl och at dess desseiner äro sådana at Eders Maij:tt så wäl för sit egit som för det allmenna interesset skul, ei kan annat än sättja sig der emot, och desse äro de sanfärdige Orsaker, hwarföre Frankerike på allsätt underblåser kriget med republiquen igenom sine Ministrer och Wänner. Såsom nu et krig med Republiquen ei synes wara det rätta medel at förhielpa Eders Maij:tt til dess ögnamärke, få ratione Satisfactionis pro praeterito, som Securitatis in Futurum ; Men likwäl alldeles skiäligit är, at E:s Maij:tt får sit nöije uti bägge desse puncterna, så måste man wara omtänkt, på hwad sätt det då bäst ske kan, så at man ei må risquera de omtalte fahrligheter, och der til finnas wäl Expedienter som adaequate äro.  
Först angående satisfactionen, så torde wäl Eders Maij:ttz wänner läggia sig der utj och förmå Republiquen consentera der til, det Eders Maij:tt må blifa i Possession af Churland, in til dess E:s Maij:tt nu skiähl. satisfactione gifes hwar til en wiss termin kunde sättjas, der Eders Maij:tt det af Republiquen behöllo, synes det wara det samma, hwad som pro tempore åstundas kunde, helst och  lilla Lifland, som elljest kallas Rositen, der hoos updragas E:s Maij:tt och då kunde Eders Maij:tt med heder sig draga tilbaka utur Littowen igien. På detta sättet woro Eders Maij:tt förwissat om satisfactionen, hade en god och säker underpant, den man kunde wärkel. sig til godo niuta, och måste då republiquen entera lemna Eders Maij:tt underpanten eller och skaffa råd; Derigenom kunde Eders maij:tt desarmera Republiquen, poussera annorstädes sina avantager utan hinder, och der den föresatte terminen, til satisfactionen ei skulle efft:rkommas, hade Eders Maij:tt då en öpen sak och kunde giöra och låta hwad effter tidernas beskaffenhet och dess convenance må kunna tyckas bäst wara. Imedlertid kan Eders Maij:tt obligera sine wänner med något manskap öfwerlåtande, af de i Provincierne stående Troupper, och der utj praeveniera Konungen i Pohlen, som dem åt Engel- och Hålland tilbiuder, at captera der igenom deras benevolentz och privera Ed:s maij:tt af theras assistence, ty Konungen i Pohlen seer wäl af ärfarenheten med Dannemark, at Siömachterne kunde wara Eders Maij:tt til största styrkjo, falla honom swårast, och förmå at twinga honom til at gifwa Eders Maij:tt satisfactionen. Kurlands öde var också uppe till diskussion under de förhandlingar mellan Sverige och republiken som ägde rum hösten 1705. Polackerna ville gärna få klara besked av de svenska förhandlarna, men som området då var under rysk kontroll lämnades frågan till sist åt framtiden.
Hwad nu Konungen i Pohlen med så stor empressement utj et sådant afseende tilbiuder, der erfordrar ratio status at det i lika måtto afböjas, hälst efftersom Konungen i Engeland utaf den särdeles deference och aestime han för Eders Maij:tt haf:r här til dagz ei har welat Konungens i Pohlen tilbud emottaga, i den förhopning at erhålla af Eders Maij:tt något manskap, likmätigt den sistslutne acten, och den af Eders maij:tt allaredan gifne förtröstning, och kunde Konungens i Engeland så mycket lättare der med wilfaras, som det kunde ske sub clausule expressa at Eders Maij:tt må kalle dess troupper tilbaka, när så skullee behöfwas. Utaf manskapz öfwerlåtande skulle jämwäl enststå många och stora förmåner för E:s maij:tt, så til heder och nyttan som säkerheten ; Ty hwad kunde lända Eders Maij:tt til större reputation än at dess manskap och krigzfolk fram för andra så högt skattas och rechercheras, och hwar igenom skulle  E:s Maij:ttz macht mera uphöijas för werden, än at kunna ännu öfwerlåta af dess manskap åt andre Puissancer, oachtadt Eders Maij:tt sielf med twenne mechtiga fiender haf:r at giöra. Nyttan der utj bestå at som Praestationen af förbundet med Engel- och Holland cesserar, så snart de råka i krig med Spanien och Frankerijke, hwilket efft:r al liknelse med det första ske lärer, Eders Maij:tt likwäl på detta sättet skulle få af dem en ansenl. summa penningar, och kunde der med utföra dess desseiner annorstädes, och ändå underhålla de öf:rlåtande Troupper på en annans pung til dess tienst, Provincierne skulle intet allenast derigenom soulageras och befrias af den last dem så hårt trycker, utan och alldeles sättjas i säkerhet, ty den guarantien som på all händelse af Siömachterne kunde stipuleras för Provincierne, så wäl som för sielfwa rikets gräntzor är mycket kraftigare och högre at skatta, än den som wåre der stående troupper skulle kunna gifwa, hwilka intet äro Sufficiente att afwärja de illwilligas anfall, då de oss öfwer alt angripa. Ett av det hemmavarande rådets ofta upprepade åsikter var att Sverige skulle avstå trupper till sjömakterna, i enlighet med det fördrag som slutits 1700. Denna ståndpunkt förfäktade man även efter slaget vid Helsingborg 1710, då för att på detta ganska paradoxala sätt vinna större säkerhet för nya danska angrepp. Det må kanske vara Karl XII förlåtet att han vare sig 1702 eller 1710 visade sig särdeles intresserad av den säkerhetspolitiken.

Oxenstiernas ståndpunkt ligger mycket nära den som förfäktades av rådet 1710: säkerhet för Sverige och de tyska provinserna vinns bäst genom en mycket nära anslutning till sjömakterna, vilka indirekt ska ge bättre skydd än de svenska trupperna själva kan åstadkomma. Ett led i denna politiken var ett beslut i början av augusti 1710 att ta hem tre regementen från Pommern, se Ahlström, W., Arvid Horn och Karl XII 1710-1713. - Lund, 1959, s. 11. Det behöver kanske inte sägas att detta var helt i strid med Karl XII:s intentioner.

Desse hafwa mer än en gång formerat sine hemlige concerter til at delogera Swerige utur dess conquesterade provincier, och til at drifa det inom gambla gräntzorne igien, repartitionen der af har och redan warit giord, men experiencen har wist at de ei deras onda upsåt hafa kunnat utföra så länge Swerige hafft at förwänta assistence af Siömachterne, och ståt med dem wäl, hwilket altijd warit en utaf de förnämste statsmaximer af Swerige, ja sielfa grundwalen af dess säkerhet, och til dess desseiners lyckel:a utförande, hwar af Ed:s Maij:tts glorwördigste herr Fader med den förra Holstenske restitutions saken, och Eders Maij:tt ännu nyl:e hafft prof, som war så reel, at der den ei woro sked, Danmark ei så wäl hade kunnat bringas til Raison, ei heller Narfwa och Lifland kunnat blifwa Secunderade, för hwilken orsak skull grannarne sig och nu till Siömachterne slagit, dem at winna på thet dhe ei mer måtte hindra dhem utj deras concerter emot Swerige, och skulle de nu blifwa så mycket mera föranlåtne oss at angripa om wi af Siömachternas wänskap och support blefo priverade ; dhe låta och, som Ed:s Maij:ttz Ministrer skrifa, sig alleredan förliuda, at de slikt hafwa i sinnet, neml. att oss genast angripa, om wår handling med Engel- och Holland skulle afbryta, och wänskapen kohlna, hwar om de giöre sig stort hopp.  
Detta deras onda upsåt skulle alldeles wara brutit, om wi effter den gamble och fundamentable maximen framherda uti wänskapens underhållande med Siömachterne, och desse altså påtaga sig Provinciernas förswar, hwilket de icke allenast gierna lärere giöra, der de wilfaras med Trouppernas öf:rlåtande, utan de lära och där igenom engageras at taga med alfwar i satisfactions saken och opligera Konungen i Pohlen aller och sielfwa Republiquen der til på alt sät, för än de samma Troupper skulle willa mista igien, och detta woro altså det rätta och säkraste medel til at få en skiähl. satisfaction af Konungen i Pohlen ell:r och republiquen, fast bättre än et kostsampt owist och farligit krig ; Ty om wi så länge wi Ryssen hafwa på ryggen, falla i krig med republiquen i Pohlen, så måste iag bekänna, at iag igenom förfarenheten med stort bekymmer förutser och mig föreställer en sådan abyssum af widlöfftig och farligheeter, så att iag stannar med mine tankar:  ey af timiditet /: ty iag hafwer effter min plicht förr mer än en gång wågat mit lif i min höga Öfwerhets tienst, och skulle der mina kraffter det tilläto, det ännu giäöra med största glädje :/ utan af pur nijt för min allernådigste Konungz sanskylte Interesse, och af öhmhet för dess sacrerade och dyra persons conservation.  
Hwad wedkommer säkerhetspuncten för det tillkommande med denne Konungen i Pohlen, så skulle igenom Eders Maij:tts wänners efftertryckel:e concurrence, och wäl medel finnas, hwar igenom han aldeles skulle kunna sättjas utur tilstånd, Ed:s Maij:tt här effter at kunna skada; Willjen och lusten lärer dess utan wara honom tämmel:n förgången at gripa Eders maij:tt an, sedan han Eders Maij:tts hieltemod proberat haf:r och förmågan lärer jämwäl felas honom der til, sedan hans credit så hoos Republiquen som öfwer alt i werden förswagadt är, och särdeles der Eders Maij:tt skulle hafa den lyckan dess förfäktare Czaren med Guds hielp i det tillstånd sättja at han här eff:r så litet lärer kunna Eders maij:tt skada, som sina wänner hielpa ; Och som altså Eders Maij:tt på detta sättet, utan bekostnad, mödo och fahrlighet kunde wara säker at erhålla sit ändamåhl, både til satisfactionen och säkerheten, af dess ena fiende Konungen i Pohlen , Så kunde emedlertid Eders Maij:tt nyttia lägenheeten at wända dess victorieuse wapn emot den andra neml:n Ryssen, hwarest mer avantage för Eders Maij:tt skulle wara at förwärfwa ; Ty på den sidan kan Eders maij:tt sig utwidga, utan at gifa jalousie åt någon, hwilket et stort moment är i alle desseiner som med bestånd skola utföras ; och pläge de Potentater som giöra Conquester, först öfwerwäga om de upwäckja andre mächtige Potentaters missnöje och om de intenderade inkräktningar och sträfwa emot deras interessen, det wara sig i handel ell:r Stadzwäsende, ty om så är, äre the intet beständige, utan förfalle snart igien ; dette hafwer Eders Maij:tt på den Ryska sijdan ei at befara, och skulle man förmoda, att der Eders Maij:tt har ryggen fri för Republiquen Pohlen, och får bruka dess force allena emot Czaren, Ed:s Maij:tt igenom des tapperhet med Gudz hielp, snart skulle komma tilrätta med honom, och obligera at ingå de conditioner Eders Maij:tt täckes honom föreskrifwa, neml. at afträda Eders Maij:tt til dess satisfaction pro praeterito, och til dess securitet för det tillkommande, det som Eders maij:tt lärer skatta för dess convenance, och nödig wara till en god Barriere, hwarigenom dess Undersåtare kunde sättjas a Couvert för alle widare insulter. Uthaf zarens betwingande skulle ännu den store avantagen dragas, at Eders Maij:tts andre grannar som med en Kädjehund, den de effter deras behag kunde emot Swerige släppa lös, skulle med det samma blifwan fogl:re och spakare ; der nu således igenom Gudz bistånd, Ryssen wore dämpat, och på den Pohlniske sijdan, ännu med satisfactionepuncten skulle harpa ; Så  kunde då den saken, om E:s Maij:tt så efft:t tidernas beskaffenhet så skulle godt finna, med Konungen i Pohlen åter igen företaga och prosequera, wore det och emot republiquen sielf, hwilka då så mycket snarare skulle beqwäma sig till raison, eller och der till kunna bringas.  

 

 

 

 

 

 

Man ska notera att Oxenstierna förespråkar en fred med August inte därför att tsaren skulle vara en farlig fiende, utan snarare tvärtom. Där finns mycket land att erövra och inget annat land har några intressen i den riktningen. Oxenstiernas ryska linje är alltså snarast dikterad av en låg uppfattning om Rysslands militära kapacitet, en försyndelse som annars närmast exklusivt brukar läggas vid Karl XII:s dörr.

 

Igenom detta divide kunde Eders Maij:tt separatus betwinga, de som elliest conjuncti torde wara för starke och farl:e at nappas med. Denna maximen at ei exponera sig någon hazard med månge finder tillika, utan at fördele dem, til at giöra sig af med den ena effter den andra, dicterar prudencen, och detta Principia hafa alla stora conqueranter brukat, och derigenom hafwa de reusserat, och äre så namnkunnige blefne i werden. Detsamma hafwer och den ei mindre försichtige och tapre Konung Gustaf Adolph den store practicerat, hwilken då han wed anträde till regementet, fant 3:ne mechtiga Fiender för sig, neml. Danmark, Pohlen och Muscow, wille han icke med dem alle hafwa at giöra på en gång, utan tog dem för sig, den ena effter den andra ; Först giorde han fred med Danmark, fast än det skedde på swåra Conditioner ; desslikast fant han godt at sluta et stillestånd med Pohlen, och gick således med hela Forcen på den sidan, hwarest de mäste fördelar woro at förwärfwa, neml. emot Ryssen, och conqvirerade på det sättet samma tid Ingermanland och Kexholm. Men då han merkte at Konung Sigismund i Pohlen ey hade godt i sinnet, giorde han fred med Ryssen, gick sedan tilbaka på bem:te Konung och obligerade honom at cedera sig på wisse willkor Lijfland, hade och kunnat widare poussera sine conqueter emot Pohlen ; Men effter som General wärket i Rommerska Riket war i et så farl:t tilstånd iråkat; at causa communis, neml. den andel. o werslige frijheten pericliterade, efftersatte Hans Maij:tt sit particuliere interesse uti det publique, och sedan Hans Maij:tt ochså med Pohlen /: neml:n under de conditioner, at Hans Maij:tt emedlertid feck behålla i Possesion Riga Staden och Lijfland :/ hade åter på 6 åhr giordt en wapenhwila, derjempte genom wänskapens renoverande å nyo sig försäkrat om Dannmark, och altså giort sig först af med alle sine fiender, gick Hans Maij:tt öfwer på den Tyska Bottn, der sammastädes at rädda den Evangeliska religionen och det Romerska Rikets Ständer ifrån Österrikiske Husets oppression hwilken den tiden /: som nu Frankerijke giör :/ sträfwade effter den universella Monarchien, och öfwerwäldet öfwer de andre Europaeiske Puissancer, Hans Maij:tt hade och genom Gudz wälsignelse den lyckan, at reussera utj et så stort förehafwande, och at restituera jempte religionsfriheten, ballancen i Christenheten, acqvirerade der hos de härlige Provincier i Rommerske Riket, som Eders Maij:tt ännu besitter, och satte således igenom denne Expeditionen Swerige i den sonsideration och anseende at det fört hafwer arbitrium rerum icke allenast i Romerska riket, utan och i hela Christna werden, hwilken den högste graden är af storlek, hwar til en Konung och Herre någonsin kommen är eller komma kan ; och til så store avantager hade den stora Konungen aldrig kommit, der han icke per divisionem, som sagdt är, giordt i desse Nordiske Qwarteren, först sig af med den ena effter den andra af sine Fiender, Eders Kongl. Maij:tt som med så stora framsteg går i desss glorieuse förfäders fotspår, det Eders Maij:tt lärer effter all liknelse dem alla igenom Gudz wälsignelse med tiden surpassera, hafwer och alla reda, denna maximen der uti fölgdt, att Ed:s Maij:tt in simile casu, doch på et mycket glorieusare sätt först med Danmark saken afgiordt, så at nu allenast återstår, at betwinga Zaren och Konungen i Pohlen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Oxenstiernas stora mål är dock inte ett framgångsrikt svenskt krig i det avlägsna Ryssland, utan ett ingripande på Europas stora scen. Likt Gustav II Adolf skulle Karl XII ingripa i den stora konflikten, stävja Frankrikes makt och göra sig till hela den kristna världens store skiljedomare.

 

Der Eders Maij:ttz ögnamärke är, att giöra Conquetter på den Ryske sijdan, hwilket det rådeligaaste och avantagieusaste synes wara om Eders Maij:tt skulle behaga at bruka dertil samma medel, som Kong Gustaf Adolph, neml. at bijbehålla så länge freden med republiquen Pohlen, så skulle med Gudz hielp och samma Succes wara at förmoda: Men der Eders Maij:ttz förnämsta afseende är, at stöta Konungen i Pohlen af Thronen, så synes samma prudence fodra at giöra först fred med Ryssen. Ty Konungens i Pohlen dethronization, neml. invita & repugnante republica, skulle ändå wara en swår wigg at igenom drifwa, och allena requirera alle kraffters anwändande. Om altså wid nu så stor desseins utförande Eders Maij:tt ei skulle hafa ryggen fri för Ryssen, så torde han, emedan Eders Maij:tt i Pohlen woro sysselsatt, praevalera sig af occasionen, och med macht inbryta sig på alla ställen, och der det en gång lyckades för honom, at han igenom myckenheten finge öfwerhanden, så skulle icke allenast platta landet af dem alldeles ruineras, uthan och Städerne angripas, och Eders Maij:tt således obligeras at gå tilbaka dem at undsättja och rädda. Sedan nu på detta sättet Eders Maij:tt med Gudz bistånd ei mindre hade reusserat med alla dess fiender, än dess glorieuse förfäder den tiden giorde, kunde och Eders Maij:tt ei fela om likmätig Campus [Compass] til nå samma fastigium af Gloire, neml. at wara den, som  är capabel, at maintenera aequilibrium af Europa. Allas ögon se allaredan på Eders Maij:tt, och dömma af dess hieltemod och actioner at Eders Maij:tt af Gud der til är destinerad. Konungen i Engeland sielf, som här til med så stor yfwer och beröm den gemena sakens upräthållande har låtit sig wara angelägen, tror det och så fulkoml. at det Eders Maij:tt tilhörer, och yttrar sig som oftast der öfwer i sådane termer, at han kaller Eders Maij:tt hela Europae grönskande och tilltagande hopp.

 

 

 

 

 

 

 

Man kan undra hur Karl XII reagerade på detta smicker.

Denne omtalte Ballancen af Europa är och så ei mindre Sweriges än alle Potentaters hufwudintresse at conservera; Ty der, igenom ens öf:rwälde, den samma skulle swichta, då hade Swerige ei någon annan förmån, än det så kallade flebile beneficium Polyphemi el:r ordonis, at wara för dess aflägsenhet skul den siste, som skulle kunna underkufwas. Desse äro, allernådigste Konung mina ringa doch wälmente tankar om det som wid desse delicate conjuncturer, iag menar med Eders maij:ttz sanskylte interesse mäst öfwerenskommer. Jag yttrar dem intete af någon förmätenhet, som skulle iag mera kunna penetrera något, hwilket Eders Maij:tt igenom dess högtuplyste förstånd icke förut sielf skulle afsee, och andre som närwarande äro, icke bättre kunna wid handen gifwa, utan det sker allenast för den stora Zele iag för Eders Maij:ttz tienst effter min plicht bör, ställandes iag i diupaste Underdånighet til Eders Maij:ttz ompröfande, och hwad Eders Maij:tt täckes der af at taga til dess messeurers widare fortsättjande, hwilka den store Guden wälsigna med all ytterl:e success och framgång. Den samma conservere och Eders Maij:tt under dess särskilte hägn, och beskyd; på det Eders Maij:ttz trogne Undersåtare måtte hafa den stora hugnad, at få venera deras allernådigste glorieuse Konung, Krönter med triumph och ähra. Ingen af alle kan önska det med nera devotion än iag; Men om den store Guden, hwars wilja iag mig alldeles resignerat hafwer, skulle behaga disponera emedlertid annorlunda med mig, och iag kalladh blifwer ifrån thenna wärden, hwar uppå iag så länge lefwat at iag hafft den lyckan 4 stora Sweriges Konungar och Regenter redeligen at tiena til deras Nöije, så är den störste consolation iag nu kan hafwa i denna wärden, at iag utj et underdånigt och wördsampt förtroende mig aldeles giör försäkrat om, at desse wälmente rader af min allernådigste Konung med ynnest uptager, såssom kan ske den sista panten af den underdånige Kärlek, trohet och sorgfällighet, hwar med iag stedze hafwer mig beflitat om på det högste, i sielfwa wärkat mig at bete, och är ytterl:re in til min sista andedrägt framhärdande warder

 

Stormechtigste Allernådigste Konung

Eders Kongl. Maij:ts

 

Stockholm d. 5 Martii
A:o 1702

 

 

Allerunderdånigste, Troplichtigste
 och devoteste undersåte
och tienare 

Bengt Oxenstierna

Källa: Linköpings stiftsbibliotek, H 187

 

 Oxenstiernas farhågor för ett slags franskt Europaherravälde kan tyckas något överdrivna. Frankrikes marina styrka var i början av 1700-talet inte av det slaget att man på allvar skulle kunna ta upp kampen med sjömakterna. Och utan en mycket stark flotta hade näppeligen en sådan expansiv politik varit möjlig. Rent allmänt kan man kanske också göra den observationen att då August II valdes till kung var hans främste motkandidat en fransman. Från svensk sida undvek man i stort sett inblandning i valet för att inte riskera att stöta sig med den slutlige segraren, men var rätt nöjda med valet av August II. Måhända hade ändå en fransk prins varit att föredra?
(1) Det ska dock sägas att de inte alltid drog samma slutsatser. Gyldenstolpe hade länge stött Oxenstiernas principiellt franskfientliga linje, men började kring 1690 bli alltmer välvilligt inställd till Frankrike.  
(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2006-03-08 10:39