Rehnskiöld skriver från Polen 16/10 1705

Wälborne H.r Öfwerste och
Commendant!

Jag har fuller för detta skrifwit angående H..r General Maior Hummerhielms åstundan att fåå tillhandla sigh Ryssgårdz godzet som afledne häradzhöfdingen Ehrenbusk possiderat, iämte till häradzhöfdingen Rosensparre och Borgmästar Sundius, hwilka med denne häradzhöfdingz sterbhuus affairer hafft att bestella, det dhe skulle ofördröijeligen gifwa Mig wijd handen, huru at på hwad sätt med detta godz för tijden beskaffat är med mera ; Efftersom ännu intet swar här om inkommit ; Altså behagade H:r Öfwersten och Commendanten [?] här med at så laga att den [?] efterrättelse oss [?] ofördröijel. insänt warder.

Noter:

Carl Gustaf Rehnskiöld (1651-1722) hade 1698 utnämnts till guvernör över Skåne, en tjänst som han upprätthöll fram till krigsutbrottet 1700. Ja, faktiskt frånträdde han egentligen inte ämbetet förrän 1705, då Magnus Stenbock utsågs till efterträdare. Som Rehnskiöld följde Karl XII i fält var hans möjligheter att sysselsätta sig med Skånes angelägenheter förstås mycket begränsade. Det var i stället kommendanten i Malmö, vice guvernören Axel von Faltzburg (1645-1720), som i praktiken var guvernementets styresman. Detta hindrade dock inte Rehnskiöld från att då och då skriva till sin ställföreträdare i någon angelägenhet.

I det aktuella fallet handlar det om säteriet Rydsgård, som ägts av Joachim Ehrenbusch (1642-1699). Den presumtive köparen, generalmajoren Alexander Hummerhielm, är välkänd från skånska krigets jakt på snapphanarna. Någon affär blev det tydligen inte, Rydsgård såldes först 1715.

Här förefaller elliest intet stort remarquabelt här hoos oss, utan ståår Jag ännu här stilla men dhe Mig nådigst anförtrodde H. Kongl. Maij:t Trouppar, att observera fiendens desseiner, som nu nyl. med en del footfolck posterat sig wijd Odern och en ohrt kallad Ziedlow slagit der bryggia äfwen och låter derest fortificera, som will han blij der någon stund stående. Från Warschou haar man dhe tijender att gref Leijonhufwud åter tagit Mitow fästning, och slagit dhe i Cuhrlandh lemnade Ryska Trouppar, hwarpå Man wijdare Confirmation wäntar. Hans Maij:t, mår elliest gudh lass wäl, och gåår Tractaten wäl för sigh till Kong Stanislai stabilicerande på Thron, som nu och dagel. allt större och större anhang bekommer. Blifwandes och nu Kong Augusti adherenter tämmel. efftersatte, hwilket och nu i desse dagar händt att Kong. Stanislai partie efftersatt några fientel. polska trouppar, som sig wijd och kring Marienborg oppehållit, en stor del tillfångatagit och ihiählslagit, sampt dhe öfrige förskingrat och på flychten bracht.

Wälborne H.r Öfwersten och

Commendanten min broder

Zbondzew

d. 16 octob: 1705

tienstwillige tiänare

Carl Rehnschiöldt

Källa: Skånska guvernementskansliets arkiv D III b:11, Landsarkivet i Lund.

Rehnskiöld förde tidvis befälet över självständiga arméavdelningar. I slutet av juli 1705 hade han anförtrotts en styrka på ca 12 000 man, vilken skulle hindra den sachsiska huvudarmén från att bryta in i Polen. Hans trupper var posterade nära Oder, i trakten av Meseritz (Międzyrzecz). Brevet torde vara skrivet från nuv. Swiebodzin, strax söder därom. Karl XII marscherade samtidigt mot Warszawa (högkvarteret togs i Blonie, väster om staden), där generallöjtnant Carl Nieroth (1650?-1712) några dagar tidigare med 2000 man kavalleri och några dussin infanterister i grunden besegrat en betydligt överlägsen polsk-sachsisk armé, anförd av den livlandsfödde Otto Arnold von Paykull (1662-1707). Paykull föll i svensk fångenskap och trots sin förmenta förmåga att kunna tillverka guld blev han, som varande född svensk undersåte, dömd och avrättad för landsförräderi.

I Warszawa pågick under sensommaren och hösten en riksdag som skulle befästa den föregående år valde svenske kandidaten Stanislaw Leszczynskis position på tronen. Kopplat till detta var också ett fredsavtal med republiken Polen, den här nämnda "tractaten". Stanislaw kröntes den 24 september och den 18 november kunde fredsavtalet undertecknas.

På den baltiska krigsskådeplatsen utsattes Lewenhaupts armé för hårt tryck. Vid ett hastigt anfall på Mitau togs en del svenska fångar, men i slaget vid Gemäuerthof den 16 juli lyckades Lewenhaupt besegra ryssarna, vilket gav ett tillfälligt andrum. Sedan allt större ryska styrkor börjat samlas inneslöts Mitau på nytt och den 4 september 1705 kapitulerade slottet. Som synes har Rehnskiöld inte haft tillgång till helt aktuella uppgifter från Baltikum. Men så befann han sig också långt borta och förbindelserna var mycket osäkra.

Litteraturtips: Litteraturen om Karl XII:s fälttåg i Polen är rikhaltig. Inte minst har beslutet att framtvinga Augusts avsättning varit ett mycket populärt diskussionsämne. En god introduktion finns i Bengt Liljegrens Karl XII-biografi, med dess omfattande litteraturförteckning. När det gäller krigshändelserna och den polska politiken går det att finna en kort sammanfattning i Karl XII : till 200-årsdagen av hans död, utgiven av Samuel Bring 1918. Vill man mer i detalj följa utvecklingen är det värt att ta en titt på Rehnskiölds journaler och hans brev till Karl XII, utgivna i serien Karolinska krigares dagböcker. Eller varför inte Jan von Konows biografi över Rehnskiöld, ett utmärkt verk om denne segrare vid Fraustadt som av en del kom att ses som ansvarig för nederlaget vid Poltava. En uppfattning som Karl XII synbarligen dock inte delade. Principiellt är det förstås också önskvärt att studera även något polskt verk, för att få ett annat perspektiv och fördjupa kunskapen om det polska samhälle som drabbades av kriget. Som språket tyvärr lägger hinder i vägen i de flesta fall får jag inskränka mig till att nämna Jerzy Lukowskis Liberty's folly : the Polish-Lithuanian commonwealth in the eighteenth century, 1697-1795. Det kan också vara en god idé att ta en titt på Robert Frosts The Northern Wars 1558-1721, ett arbete som har den stora förtjänst att författaren tagit del av såväl dansk som tysk, polsk, svensk och rysk litteratur.

(Under arbete)