Revolutionen efter Karl XII:s död

Av de båda kandidaterna hade Ulrica Eleonora den starkaste ställningen, framför allt på grund av makens starka ställning inom armén och det faktum att det holsteinska partiets främste makthavare G. H. von Goertz var en i vida kretsar avskydd man. Hertigen av Holstein var dessutom endast 18 år gammal, politiskt oerfaren och inte lika brutalt handlingskraftig som arvprins Fredrik.

I sin doktorsavhandling Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död, framlagd 1953, utredde Lennart Thanner med stor noggrannhet det händelseförlopp som följde på skottet vid Fredrikshald. Senare utgav han också två källpublikationer: Handlingar angående revolutionen i Sverige 1718-1719 (1954) och Handlingar till Sveriges politiska historia 1718-1719 (1961). Den som verkligen önskar sätta sig in i maktspelet efter kungens död ger sig lämpligen i kast med dessa volymer och rekommenderas också att studera doktorsavhandlingens imponerande käll- och litteraturförteckning.

Jag tänker här inte vara förmäten nog att påskina att de små "fynd" som likväl fortfarande kan göras här och var i arkiven på någon viktig punkt kan komplettera Thanners redogörelse. Däremot kan de kanske lysa upp någon mindre bekant detalj eller tjäna som en stunds förströelse. Jag inleder min lilla källutgåva med det brev i vilket arvprins Fredrik underrättade landshövdingen i Jönköpings län om det kungliga dödsfallet. Liknande skrivelser utgick samma dag till rikets övriga landshövdingar och till rådet. Som Thanner så riktigt anmärker var dock inte arvprinsens omsorg om rikets välfärd och armén större än att han påföljande dag satte igång att dela ut krigskassan bland det högre befälet. 

Wälborne H. GeneralMajor och Landzhöfdinge

Jag har härmedelst beklagel: welat gifwa H: Generalmajoren och landzhöfdingen tilkiänna, huruledes wij d. 30 sidstl. Novemb: klåckan inemot 10 om aftonen genom ett olyckeligit skått i hufwudet, så plötzligen måste förlora wår allernådigste Konung, att man af Honom sedermera icke ett ord förnimma kunde. Och som denna Olycka mig mycket til hiertat går, så twiflar Jag eij heller, det lärer H: GeneralenMajoren och landzhöfdingen äfwenwääl taga deraf en öfwermåttan sensible dehl, och det så mycket mehra som Jag är försäkrad, att Hans Högstsahl. Maij:st för honom städze en besynnerlig nåd haft hafwer. För öfrigit och som Jag wid ett så oförmodel. tilfälle i krafft af mitt dragande Embete besynnerl. Måst wara omtänckt, på hwad sätt intet allenast Riket emot utwärtes fiender behörigen beskyddat utan och all inwärtes oroo och oenighet måge afbögde warda ; Så har med det under mitt Commendo härwarande Generalitets råd och instämmande fattat det slut, att upphäfwa belägringen wid Fredrichshall, och låta arméen gå tilbakars in i Riket igen, på det densamma må kunna repa sig och komma i stånd att afwärja alt widare fiendtel: intrång, hwarföre Jag ochså all möda och fahrlighet will hafwa osparad.

Och som Jag för det andra enacktat betänckel: att för Riket skadeligit wara att låta des Inkomster för Arméen således widare som en tid tilbakars disponerade blifwa, Så har Jag äfwenwäl giordt den författningen att de contante medel så wäl som Räkenskaperne måge i behörig säkerhet stälte blifwa till Samtel: Riksens Ständers Sammankomst som förmodel: snart lärer skie, i ett och annat måhl sådane Messurer derutinnan taga läre som wid desse tiders Conjuncturer kunde tienligast pröfwas, och en önskelig allmän roo och fred befordra kunde. Imedlertid och som Jag härmed intet annat intenderar än Riksens roo och wälstånd, så hoppas Jag och att H. GeneralMajoren och landzhöfdingen som en god patriot lärer sammaledes låta sig angelägit wara, att uti alt en god Harmonie och Enighet imedlertid må bebehållen blifwa hwarmed Jag städze förblifwer

Torpum i Norje d. 2
Decemb. 1718

Wohl Affectionierte

/Friedrich ... Hessen/

P. S. Såsom en dehl af de härwarande Regementer kommer att taga deras marche igenom H: Generalmajorens och landzhöfdingens anförtrodde lähn, hwarom H: generalmajoren och landzhöfdingen lärer närmare blifwa underrättad af de Commenderande wid Regementerne Så behagade H: Generalmajoren och landzhöfdingen til följe af underrättelsen dat: d. 1 Julij 1717 draga försorg att underhåld och fourage för dem på hwad sätt sådant beqwämligast och skyndesammast skie kan må wara i beredskap på beqwäme nattläger, warandes det nödigt, emedan Regementerne nu förtiden med tilräckel: medell eij äro försedde, att H. Generalmajoren och landzhöfdingen håller de uti Cassan warande medel orubbade, och dem allenast anwänder att förskiuta Regementerne hwad de tarfwar till att betala det som uti nattlägren förtäres. H: Generalmajoren och landzhöfdingen lärer sig detta låta så mycket angelägnare wara som han sielf lärer finna att härmed syftas på landetz så wäl som trouppernes Conservation ./.

/Friedrich ... Hessen/

(Anl d. 10 xb 1718 d. 19 d:o besvarat)

Källa: Landsarkivet i Vadstena. Jönköpings länsstyrelse, landskansliet D II : 23

Landshövding i Jönköpings län var sedan 29/7 1718 Anders Leijonhielm (1655-1728). L. hade deltagit redan i skånska kriget, följt Karl XII på hans fälttåg och mist ett ben vid Poltava. 

Liknande brev skickades, som nämnts ovan, också ut till övriga landshövdingar. Thanner har i sin avhandling berört dessa och nämner förekomsten av vissa individuella variationer. Just detta brev tycks skilja sig från de av honom nämnda på så sätt att det finns ett P.S. som särskilt berör genommarschen av Jönköpings län. Det förefaller dock sannolikt att liknande instruktioner också återfinns i brev till andra av reträtten berörda landshövdingar.

Arvprinsens beskrivning av det släta tillståndet inom armén och hans omsorg om regementenas försörjning under marschen genom Kronobergs län klingar inte så lite falskt när man vet att han de närmaste dagarna härefter var sysselsatt med att utdela krigskassan bland det högre befälet! Samtidigt som armén led svårt under den illa genomförda och fullständigt onödiga reträtten från Norge.

Den alldeles övervägande delen av fångarna var vanliga soldater eller matroser, men ett även ett par högre dignitärer hade förts dit - generalerna Golovin och Trubetskoj, fångar sedan Narva, och den sistnämndes familj samt det olyckliga sändebudet Chilkow, vars ivriga försäkringar om tsarens vänskapliga sinnelag blivit ställda i mindre fördelaktig dager av dennes plötsliga anfall mot Narva.

I augusti 1716 beslöt Karl XII, efter hänvändelse från landshövdingen i Jönköping, att en reguljär styrka skulle skickas till ön för att bevaka fångarna. Denna stod under befäl av överstelöjtnanten Berndt Christoffer Wolffradt. Beslutet att stationera denna på ön fattades mot bakgrund av olika rymningsförsök. Dessa upphörde emellertid inte efter vaktstyrkans ankomst, mycket beroende på att de fångna periodvis for mycket illa. Till sist ledde deras nöd till att det väcktes åtal mot landshövding Patkull för försummelse. Göta hovrätt fann att landshövdingen felat på åtskilliga punkter och han dömdes också att mista tjänsten den 8 maj 1718. Härefter blev också situationen bättre för en tid.

Vid jultiden 1718 brann emellertid Visingsborg ned till grunden. Enligt vissa uppgifter skall de ryska fångarna, i glädje över nyheten om Karl XII:s död, ha tänt eld på slottet. För att ytterligare bygga på legenden har det påståtts att branden ägde rum på julafton. Man kan möjligen betvivla riktigheten av den förstnämnda uppgiften, nyheten om kungens död bör rimligen ha nått fångarna åtminstone någon vecka tidigare. Att göra sig själva hemlösa mitt i vintern borde hur som helst ha förefallit mindre lockande. När det däremot gäller tidpunkten behöver det inte råda några tvivel - slottet brann natten mellan den 22 och 23 december, inte på julafton. Så här berättar överstelöjtnant Wolffradt om branden:

Högwälborne herr Baron General Major och landzhöfdinge 

Jag kan eij förbijgå at skyldigst gratulera Högwälborne herr General Majorn ock landshöfdingen til denna instundande Juhlefest, hwilken iag önskar Högwälborne herr General Majoren ock landshöfdingen måtte i alt Nöije ock god hälsa med flere i bättre Plaisir öfwerlefwa, men beklagar at iag häriemte måste berätta oangenäma tiender, öfwer den grufweliga wådelden, som nu lagdt Wisingsborgs Slått i Aska, hwilken brand skedde i går natt emellan d. 22 ock 23 hujus, under samma tid då iag på Hans Excellences, Fältmarskalken Rehnschölds ordre war öfwer til Grenna, at där wara högbemelte Excellens då til mötes, i medlertid skedde denna olycka så hastigt ock begyntes först af Wårdslösheet med Elden i en Cammare näst in til Slåtzwäggen, ock sedan hoos fångarne öfwer hela Slåttet på en gång ock då iag om Mårgonen strax däreffter i dag ifrån högbemelte H:r Grefwe tilbakars kom, så stodo fångarne som woro 1623 Mann alle ute, hwarpå iag strax lät inqwartera dem 26 Mann i hwar gård här på öön, effter fångarne begynte at frysa ock knorra, hälst som största delen af dem är nakne.

 Men som denne inqwarteringen är så starck af dem, at de ändå eij alla kunna komma under taak i denna Winter här på Öön ; Altså är hos högwälborne herr General Majorn ock landshöfdingen min tienstl. begäran at få försända de danska 243 Mann ock 16 Hålländska ock 13 Engelska härifrån til Jönköping igen, hwarest de tilförände warit, iämwähl ock en del Ryssar, så at de Arma Öboorne tillika med fångarne som nu mycket utstå ock lida, kunna bli därigenom något lindrade, elliest blifwa de Alla här innan Kort ruinerade, i synnerheet som ingen provision är, därtil med är tilförsseln makalöös knapp, utom des så är slagsmåhl emellan Ryssarne ock de andre förnämde Nationer esomofftast sedan de kom i byarne, så at man med dem måste här uthstå allehanda avantürer högwällborne herr General Majorns och landshöfdingens gunstige Assistence, tillika med några af Jönköpings guarnizon, som förbemelte fångar i Grenna kunde emottaga, ock sedan dem till behörige orter convojera. 

De 3:ne Kongl. Krigz Collegii Anordningar på hitlefwererade Gewärr och Ammunition föllia här hos qvitterade, hwaremot mitt förre derå gifne Qvittence torde blifwa mig iemte högwälborne herr General Majorens ock landshöfdingens behagelige Swar hitsändt. Framhärdar med skyldig Respect.

Högwällborne herr General Majorn
ock landshöfdingens

Wisingsborg
d. 23 Decembr: 1718

Ödmiuckhörsamste
Tiänare

/B. v Wolfradt/

Källa: Landsarkivet i Vadstena. Jönköpings länsstyrelse, landskansliet D II : 23

Frågan är vad som föranledde fältmarskalk Rehnskiöld att kalla till sig Wolffradt. Och varför fältmarskalken ens befann sig i Gränna. Efter att ha suttit i fångenskap sedan Poltava hade R. hösten 1718 blivit utväxlad mot Trubetskoj och Golovin. Hunnen till Fredrikshald några dagar innan Karl XII stupade deltog fältmarskalken sedan i det krigsråd som beslöt att upphäva belägringen. Vid fördelningen av krigskassan erhöll han 12 000 daler, onekligen en frikostig ersättning för de mycket blygsamma insatser han hunnit göra under just detta fälttåg.

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2002-05-25 19:35