Den 19-20 september 1679 hölls extra ordinarie ting i Östra Göinge härad. Första dagen rannsakades den för snapphaneri misstänkte Tue Trulsen från Verum och han berättade då utförligt om sina upplevelser under tiden som "snapphane". Detta förhör med Tue har gett upphov till en väldig mytbildning. Enligt Pehr Johnsson (1) skulle en mängd snapphanar ha dömts till döden den 19. Johnssons uppgifter har förts vidare av en lång rad författare. H. C. Hansgaard (2), som anger Johnsson som källa, påstår att de var 15 stycken. Carl Gustaf Liljenberg (3) följer Hansgaard och anger samma summa. Så gör även Uno Röndahl (4), medan Sixten Svensson (5) hävdar att totalt 17 personer dömdes.
Hur var det då i verkligheten? Protokollet från första rättegångsdagen trycktes i Osby hembygdsförenings årsbok 1972 och dessutom har Vigo Edvardsson gett ett utförligt refererat av rättegången (6) Korrekta uppgifter har alltså länge varit lätt tillgängliga för den intresserade. Jo, det som hände var att Tue Trulsen angav en lång rad personer: gårdmannen Nils Trulsen i Norra Ekeröd, Sten Bengtsson, Sven Spejare, Hassleberga-Nilsen, Killinge-Bengt, fogden Nils Svenssons tjänare, Sven Orädder i Hagnarp, Dalsjö-Per, Mossaröds-Sven, Nils Andersson, Torsten, Per i Aplahult, Anders i Gundrastorp, Höste-Bengts Per, Nils Ubbeson, Nils Ollsing, Tue Ollsing, Bengt, Jöns, snapphanekorpralen Jöns Mörck m.fl. m.fl. Dessa personer var inte åtalade och säkerligen inte ens närvarande.
Orsaken till denna väldiga mytbildning är att Pehr Johnsson misslyckades totalt med att tyda rättegångsprotokollet. Jag ska här ge ett par exempel:
| Johnsson, Pehr, Snapphanefejden : brev och anteckningar. - Emislöf, 1910. - S. 208. | Snapphanerättegången i Osby prästgård år 1679 // Osby hembygdsförenings årsbok. - 1972. - S. 71.. |
| "Först förhördes vid nämnda tillfälle en bonde vid namn Tue Tuesson, barnfödd i Brogården, Verums socken. Enligt dennes egen berättelse hade han tre veckor förut blivit fasttagen av en snapphanekapten, vilken bett honom följa sig. Han hade gjort detta, men sade sig härtill ha varit nödd och tvungen. Under den tid han varit vid snapphanarna blev han en dag beordrad att gå över isen vid Glimminge, men vände och gick tillbaka. Han skickades ännu en gång samma väg, men vände ånyo, sedan han gått ned sig och hållit på att drunkna. Så blev han befalld att gå till Magnarps torp." | "Torsdagen den 19 September A:o 1679 efter Högvälborne H. Generalmajoren Georg Hindrich Lybeckers befallning och uti dess närvaro blev extraordinarie rätten förordnad att hållas uti Ousbye prästegård och då utav kronans befallningsman blev framställt en fånge, eller beryktad snapphane vid namn Tue Trylsen, barnfödd i Brogården, Verums socken, vilken ledig och lös, stående för rätten, bekänner att han, ungefär tre veckor före jul sist förliden, gav sig under Har-Åken för en snapphane och bekom av honom penningar 10 daler silvermynt att hålla sig med och en häst att rida på, dock säger sig till allt detta av Har-Åkens parti vara nödd och tvungen och berättar, att hade andra snapphanar på de tider tagit utför åt landet mot Landskrona att skulla bliva över vintern, så blev han hemma i socknen och höll sig var han kunde, och red med de andra sockenfolk efter den svenska överhetens befallning gick han på isning vid Glimminge och arbetade med de andra. En annan gång var han åter med på vägen, men blev då förskräckt och vände tillbaka till Magnarpatorp, där han hade sitt hem. |
| Johnsson, Pehr, Snapphanefejden : brev och anteckningar. - Emislöf, 1910. - S. 209. | Snapphanerättegången i Osby prästgård år 1679 // Osby hembygdsförenings årsbok. - 1972. - S. 72 |
| "Erik Månsson i Visseltofta samt Trued och Gisel i Bolberöd gingo därefter till snapphanekaptenen i Häråker, varvid prästen fick boskapen lös, och man drev den åter till Hallaryd. Därefter foro de in i Vittsjö socken, där de plundrade och brände bönderna. | "...då gick länsman Kristen i Hanavrå, Lasse Månsen i Visseltofta, Per Truedsen och Gisel i Booröd, prästen och snapphanekapitenen Har-Åke emellan om samma boskaps lösen, så att prästen fick boskapen löst och drevs därifrån om aftonen hem. Och Har-Åken fick därför 8 tjog daler, men sade för de andra att han fick 100 daler. Och prästen förde de till Vittsjö. På samma resa blev av bönderna skjutet på snapphanar vid Gamleg., varefter snapphanarna utplundrade gården, så och den förbrände. |
| När då de av snapphanarna tillfångatagna svenskarna blevo släppta var Per i Hagnarp med och hade fem drängar i sitt sällskap. | Den gången då snapphanarna hade skjutit den svenske karl ihjäl uti Hemestorps mark i Åkarps socken var Sven Urädder i Haignarp därför principal och hade 5 sine drängar med sig och var Tue då med. |
| Vid samma tillfälle kommo de till en gård, där de svenske hade kvarter. Dessa bådo honom stanna och följa med, vartill han svarade nej. De upprepade frågan, varvid Per sköt den förste närstående så att denne segnade till jorden. Nils sköt samtidigt en annan svensk man, så att denne dog, men förklarade han sig varken förr eller senare ha skjutit någon annan." | Då mötte de en svensk karl på vägen och de sporde honom till om han ville hava kvartér och följa dem, sade han nej, han ville hem före. Då sköt Sven Urädder först till honom, så han föll till jorden. Dalsjö Per sköt det andra skott, men som karlen icke dödde bekänder fången att han efter Sven Urädders befallning sköt till karlen det tredje skott, så han därav dödde och bönderna grävde honom ned. Och bekände fången att han gav sig för det han skulle skjuta till honom och undskyllde sig efter han säger sig aldrig förr eller sedan någon tid hava skjutit någon människa.(7) |
| Johnsson, Pehr, Snapphanefejden : brev och anteckningar. - Emislöf, 1910. - S. 211 | Snapphanerättegången i Osby prästgård år 1679 // Osby hembygdsförenings årsbok. - 1972. - S. 73 |
| "På grund av vad som framkommit ansåg befallningsmannen att samtliga snapphanar borde dömas efter egen bekännelse. | "Kronans befallningsman Hr Johan Ancker efter förenämndes fånges Tue Trylsens egenvillig bekännelse sätter för domaren ock 8 stockmän i rette om han för samma sine grova och otillbörliga bedrifter icke ju bör lida och straffas på sitt liv, rådbråkas och kroppen på 4 stegel, huvudet på en stake, andra slika lättfärdiga till exempel och avsky, därpå begärer dom. |
| Efter hållen överläggning blev också samtliga dömda till döden samt att rådbråkas på fyra stegel. Därefter skulle deras huvuden uppsättas på stakar, andra till varnagel." | Då haver domaren tilltagit sig 8 stockmän, nämligen Sven Andersson i Osby, Bodel Waldemarsson, Söne Svensen, Frosten Persen, Jon Fröstensen, Per Olsen ibm, Bengt Sönasen i Marklunda, Olle Hansen i Segutslycke och Truels Larsen ibm och denn saks beskaffenhet övervägt och därom slådes därom för rätta avsagt, att såsom fången Tue Trylsen ledig och lös stående för rätten frivillig bekänder att han vid denna krigens anfang har varit lagskriven knekt under välborne Hr överstelöjtnanten Fledwods regement därifrån rymt och således mot sin höga överhet rebellerat och sedan givit sig till att bliva snapphan, dräpt oskyldiga människor, så ock gruvlig mordbrand begångit med andra flera otillbörliga bedrifter, som hans bekännelse uti akten vidare omförmälder, så ändock han fången för sin bortrymning och förövade rebellion högstraffvärdig kan vara bliver han dock så vida skont att efter förberörde Muttiver. och förenämnde Tue Trylsens okristelige bedrifter efter egen bekännelse är han av rätten tillfunden att lida och straffas på sitt liv, huvudet avhuggas med en yxa, sättas på en stake och en galje däröver, sedan kroppen på fyra stegel, andra slika vanartiga till exempel och varnagel." |
Pehr Johnsson lyckades alltså skapa en helt ny historia genom sina feltolkningar. Det allra mest märkliga i den här historien är emellertid det faktum att den felaktiga versionen har levt vidare även efter det att rättegångsprotokollet publicerades 1972. Här ett par exempel:
| Röndahl, Uno, Skåneland ur det fördolda. - Karlshamn, 1996. - S. 330 | Noter: |
| "Befallningsmannen Johan Anckar summerade vad som framkommit om de tilltalade och yrkade, att de 'för samma sina grova och otillbörliga bedrifter bör lida och straffas på sitt liv, rådbråkas och kroppen på fyra stegel, huvudet på en stake, andra slika lättfärdiga till exempel och avsky, därpå begäres dom.' | Notera Röndals citat. Det är inte hämtat ur protokollet och inte heller ur den något språkligt moderniserade tryckta utgåvan i Osby hembygdsförenings årsbok. Nej, Röndahl citerar här Vigo Edvardsson, vars formulering är denna: "Kronans befallningsman Johan Anckar efter förenämnde fånges Tue Trulssons egenvilliga bekännelse sätter för domaren och de åtta stockmännen i rätta, om fången för samma sina grova och otillbörliga bedrifter bör lida och straffas på sitt liv, rådbråkas och kroppen på fyra stegel, huvudet på en stake, andra slika lättfärdiga till exempel och avsky, därpå begäres dom." Röndahl har dock lyft ut hänsyftningar på att det handlar om en enda person, exempelvis formuleringen "om fången". Istället har han stoppat in pluralformen "de". |
| Och så blev det för
de av de nämnda som gripits, sammanlagt femton man och trots att Tue
namngivit över tjugo man som 'snapphanar', fick även han dela det
fruktansvärda slutet med de andra. Rådbråkning innebar en mycket smärtsam
död, då led efter led bröts sönder, som kröntes med att bröstkorgen slogs in
med ett tungt hjul! Här följer så namnen på de dödade fångarna: Tue Tuesön, Brogården i Verum De hade inte bett om kriget, men deras lott blev kriget; det som började med tragedin i Roskilde då deras land lades under militär ockupation. I hopp om befrielse och återgång tvingades de offra sina liv!" |
Här kan man notera
att Röndahl inte bryr sig om att rätten faktiskt inte stipulerade
rådbråkning, trots Anckers yrkande. Istället dömdes Tue Trulson till
"vanlig" halshuggning.
Hela utgjutelsen om de femtons fruktansvärda öde blir nästan parodisk, då det ju som ovan visats av protokollet framgår att det bara var en man som stod inför rätta - Tue Trulsson.
|
| Svensson, Sixten, Sanningen om snapphanelögnen. - 2. omarb. uppl. - Osby, 2007. - S. 199 f. | Noter: |
| "När skogarnas löv
började gulna kallades till massrättegång i Osby. 17 friskyttar ställdes
inför rätta..." "Efter avslutade förhandlingar, där sammanlagt 17 göingar dömdes..." |
Det intressanta är
att Svensson i sin källförteckning tar upp ovannämnda artikel i Osby
hembygdsförenings årsskrift, något Röndahl inte gör. Han bör alltså vara
medveten om att det endast stod två personer inför rätta, den 19 september
Tue Trulsson och den 20 september Nils Olsson. Likväl skriver Svensson att
det handlade om 17 man och likväl heter det i reklamen för de bussturer han
guidar: "Resan börjar i Osby och vi passerar prästgården där 17 snapphanar
dömdes till döden efter stilleståndsavtalet", se URL:
http://www.snapphaneland.se/snapphaneland%2020070.html (2007-06-03).
Fascinerande.
|
Noter
1. Johnsson, Pehr, Snapphanefejden : brev och anteckningar. - Emislöf, 1910
2. Hansgaard, H. C., Af Gøngernes (snaphanernes) og gøngehøvdingernes saga : sabotage- och partisankrig for Danmark gennem 150 år. - Århus, 1956
3.Liljenberg, Carl-Gustaf, Ett blad ur Skånelands riksdanska (-1658) och östdanska tidevarv (-1720). - København, 1975
4.Röndahl, Uno, Skåneland ur det fördolda : en upprättelse av de skåneländska frihetskämparnas minnen och historia : en studie av omnationaliseringens tragik . - Karlshamn, 1996
5. Svensson, Sixten, Sanningen om snapphanelögnen : en sammanställning av fakta kring friskyttarnas liv... - 2. omarb. uppl. - Osby, 2007
6. Edvardsson, Vigo, Snapphanekriget 1675-1679 : dokument från en orolig tid. 1. - Kristianstad, 1985. Protokollet finns i Östra Göinge häradsrätt A I A: 3.
7. Röndahl säger (s. 328) om händelsen: "Det bör betonas, att uppgifterna om den här händelsen är minst sagt motsägelsefulla om både namn och om vilka som var med och vad var och en gjorde." Hur kan "uppgifterna" vara motsägelsefulla - den enda verkliga källan är ju rättegångsprotokollet?
(Under arbete)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad:
03 juni, 2007