Krigsrådet i Tistedalen 1/12 1718 |
|
| När Karl XII stupade
framför Fredrikstens fästning på kvällen 30 november 1718 var det bara en tidsfråga
innan fästningen skulle falla. Kungens franske expert Maigret ansåg att det skulle ske
inom en vecka och fästningens kommendant hade en snarlik bedömning. Karl XII:s död ändrade emellertid allt. Påföljande dag samlades arméns högre befäl till krigsråd i Tistedalen. Den stupade kungens systerson, hertig Karl Fredrik deltog också i detta. Här utspelade sig nu ett beklämmande skådespel. De under stora ansträngningar vunna fördelarna kastades i ett ögonblick bort av män som framför allt såg svårigheterna med fortsatt belägring. Att tronföljdsfrågan var olöst, en riksdag med förändrat statskick hägrade och en långt gången krigströtthet spelade in är uppenbart. Inte ens den nyligen till armén återkomne fältmarskalken Rehnskiöld visade någon större intresse för att fortsätta belägringen. Ingen tycks ha tänkt i banorna att det stort upplagda företaget åtminstone borde resultera i ockupation av en del av sydöstra Norge såsom ett lämpligt bytesobjekt vid kommande fredförhandlingar. Ingen talade för att i kungens anda fortsätta fälttåget åtminstone till fästningen fallit. (1) Ett ytterligare beklämmande inslag var utdelandet av för armén avsedda medel bland det högre befälet. 12000 daler silvermynt vardera till fältmarskalkarna Mörner och Rehnskiöld, 4000 till generalmajor Cronstedt och general Örnestedt etc. Allt för deras under fälttåget utståndna strapatser. Under reträtten från fästningen, ostörd av fienden, dåligt organiserad, decimerades den under stora besvär ihopsamlade armén svårt av sjukdomar och brist på förnödenheter. En del av det artilleri, vars bortovaro från de svenska fästningarna enligt krigsrådet hotade bringa landet i olycka, nedgrävdes vid svenska sidan av Idefjorden i brist på transportmöjligheter. Där uppgrävdes de senare av en norsk styrka och infördes till Fredriksstens fästning. Andra förråd, hopsamlade i Strömstad, förstördes påföljande sommar när de norska styrkor närmade sig. (1). Samtida exempel på sådana synpunkter relateras av J. A. Lagermark i hans uppsats om Karl XII:s sista fälttåg. Fältmarskalken Nils Gyllenstierna, befälhavare i Skåne, skrev i ett brev att "den lyckliga framgång, krigsmakten haft, syntes uppmuntra oss till fälttågets vidare fortsättande, åtminstone till att igenom någon fientlig provincies intagande bana sig vägen till en högst nödig fred", se Lagermark, J. A., Karl XII:s sista fälttåg // Historisk tidskrift 1898, s. 247 |
|
Krigsrådets protokoll den 1 december 1718. |
|
| Anno 1718 d. 1 decemb. kommo uti Hans Excellences Kongl. Rådet och Feltmarskalken Gref Mörners cammare uti Tistedahlen wed Friedrichshall fölljande Herrar tillsammans, neml. | |
| Hans Durchl:t hertigen af Holsteen, Hans Durchl:t Arfprintzen, | De båda konkurrenterna om tronen. Å ena sidan arvprinsen av Hessen, gift med Karl XII:s yngsta syster Ulrika Eleonora. En i krig och politik erfaren herre som förskaffat sig åtskilliga anhängare inom armén. Å andra sidan kungens oerfarne 18-årige systerson, hertig Karl Fredrik av Holstein. |
| Hans Excellence Kongl. Rådet och Fletmarskalken Gref Rehnschiöld, Hans Excellence Kongl. Rådet och Feltmarskalken Gref Mörner, | |
| Generalerne Dücker och Örnstedt, | Av de i krigsrådet deltagande högre officerarna var Carl Gustaf Dücker (1663-1732) en av dem stått främst i kungens gunst. Han hade deltagit i kungens fälttåg alltsedan slaget vid Narva, blivit fången efter Poltava, men utväxlats och därefter tjänstgjort i Stenbocks armé 1710. Under striderna om Stralsund under de följande åren var Dücken en av kungens främsta medhjälpare. Enligt en opålitlig uppgift ska Dücker vid Karl XII:s död ha uppmuntrat hertigen av Holstein att genast komma till generalitetet och avsvärja enväldet, varefter Dücker skulle förmå armén att hylla hertigen som kung. Denne, hårt tagen av dödsbudet, ska emellertid inte ha kunnat bestämma sig. |
| Generallieutenanterne Stackelberg, Albedihl och Crispin | |
| samt Generalmajorerne Trautvetter, Gabriel Ribbing, Bennett, Fleetwood, Stahl von Holstein och Lagerberg | |
| samt Öfwersten Törnflycht, då, sedan alla med stor sorg beklagat Hans May:ts dödeliga frånfälle, frågades, huru wid sådan olyckel. och högst beklaglig händelse med krigzförfattningar här uti Norrige skulle förhållas, antingen belägringen för Fredrichshall skulle fortsättjas el:r ej. Hwaruppå | Mikael Törnflycht, överste för livgardet. |
| Generalmajorerne med Öfwersten af Gardet sig således yttrade, att som uti Arméen många siuka finnas och dagel:n mehr och mehr siukna, warandes det owist, huru länge det ännu med Fredrichshalls äröfrande torde utdragas, och när det är äröfradt, nödigt will wara till dess soutien att underhålla en Armée i neijden, för hwilken underhålld hwarken här eller i Swerige finnes: altså och man ej heller wiste, huru med ryska freden står, och det för högst betänkeligit hölts att här upoffra en Armée, hwarmed Rijkets gräntzor wid fientel:t infall skulle förswaras; ty hölts för rådel:t att ej continuera med belägringen. Generalmajor Cronstedt, som härwid inkom, biföll denne Generalmajorernes mening så mycket mera som de artillerie- och ammunitions-sorter, hwarmed fästningen skulle attaqueras, ännu intet woro wid handen och wähl tre weckors tid ärfordrades dem att framskaffa; och som de hwilka warit härtill destinerade woro så grant uttagne utur de andra fästningarne i Riket, att i fall af någon fientel:g attaque icke en fästning kunde förswara sig; ty meente han nödigare wara att skaffa bemälte artillerie- och archlie-sorter hwar till sin fästning igen än att föra dem hit igen. | |
| Uppå Hh:r Generallieutenanternes wägnar sade Generallieutenanten Albedihl sålunda: Unsser Sentiment gehet dahin, dass nachdem unss dass Unglück getroffen unsern allergnädigsten König zu verlieren, die Belagerung vor Hall mit guter Ordnung aufgehoben und die Conservation der Armée solle beybehalten werden, damit dess Reichs Wohlfarth aus denen annoch weit aussehenden Situationen in solchen Zustand möge gesetzet werden, denen Feinden und Nachbahren verhindern zu können dassjenige zu effectuiren, was sie vielleicht tentiren dürffen; und solte bey dem Zurückmarche alles wass diesseit die Glomma ist von Vieh etc mitgenommen oder ruiniret weerden, dass brennen solte man äber verhüten. | |
| Hh:r Generalerne samtyckte härtill. | |
| Bägge deras Grefl. Excellencier talade sålunda: Wir solten zwar von der Meinung seyn, dass die Belagerung noch etwas solte continuiret werden, so wohl dess Honneurs halber, wie auch weil noch keine Ordres im Lande gemacht seyn zu dem Rückmarche; wenn man aber besinnet, dass die Vestungen so mit Artillerie und Ammunition solten providiret seyn, davon gantz entblösset stehen, und dass die Gothenburgische Escadre so jetzunder in der Nähe härummer liget, möchte einfrieren under solchergestalt nicht mer zurückkommen können; alss sind wir von den Gedanken, dass die Belagerung nicht soll continuiret werden, insonderheit weil, wenn die Vestung auch solte ärobert werden, zu dero Soutien doch eine Armée hier in der Nähe nötig wäre, welche zu unterhalten kein Vorrath vorhanden ist: So lange müssen die Truppen aber hier stehend bleiben, biss alles in Ordnung kan abgeführet, und Ordres im Lande zum Rückmarche gemachet werden. | |
| Ihro Hchfürst. Durchl:t der Erbprintz von Hessen Cassel: Nachdem unss dass Unglück getroffen einen so gnädigen König zu verliehren, so habe ich die Zuversicht zu alle die braffe H:r Generals insgesamt, dass Sie Mir wollen die Ehre thun, und Mir mit Ihreen guten Rath an Hand gehen, wie und auf wass Weise man am besten kab Vorsorge tragen, dass man dieses Reich sucht in Ruhe und Frieden zu bringen; zu dem Ende ist dass aller-notwändigste, dass man suchet die Armée zu conserviren, dann von dem Lande und die Armée bestehet dass Reich, und ein kan ohne dass anderer nicht leben; und weilen noch zur Zeit die Armée leicht kan wider im Stand gesetzet werden umb sich dem Feinde opponiren zu können der Einbruch oder Unruhigkeit im Lande thun dörffte; also confirmire Ich Mich denen justen und equitablen Sentiment derer H:hr Generals, und werde mit Ihnen ingesamt suchen dispositiones zu machen, dass die Regimenter können in Ruhe widerum nach Hause kommen. Sonsten bedanke den Hertzog und denen Herren Generals, dass Sie meine Sentiment hierüber haben hören wollen etc. | |
| Hans Högfurstl. Durchl:t Hertigen av Holsteen: Effter Hans Kongl. May:ts dödelige frånfälle drager jag det förtroende till bägge Fältmarskalkarne och Herrar Generalerne, att de lära Riket och det kongl. huset under armarne gripa, samt med råd och dåd bijstå, att enighet inwärtes måste förskaffas och utrijkes fiender afwärjas, så att wåld måtte kunna styras med wåld och fred och rolighet förskaffas. För det öfrige är Jag aldeles af de Sentiment som hans Durchl:t Arfprintzen och de öfrige Generalspersonerne, hwilka Jag härmed tjenstl:st betackar och beder dem blifwa i godt förtroende och wänskap. | |
| Sedan frågades, hwad med
Generallieutenant Armfeldts Armée skulle företagas, och blef öfwerenskommit, att
äfwensom denne Arméen nu skulle marchera hemåth, så kunde densamma få dylika ordres. Källa: Handlingar angående revolutionen i Sverige 1718-1719... - Stockholm, 1954, s. 10-12. Efter original i RA. |
|
| (Under arbete) ©Bengt Nilsson |
|