I första delen av Knud Fabricius klassiska verk Skaanes overgang fra Danmark til Sverige berättas hur Horns krig 1644-1645 ökade laglösheten i de områden som hade berörts av kriget. Fabricius skriver:
"En yderligere virkning af Horns krig maatte vaere en øget Voldsomhed och Lovløshed hos store Dele af befolkningen. Landets Fare førte med sig, at den danske Regering maatte se igennem Fingre med sligt. Straks efter Freden havde ganske vist Kristian IV under Trudsel om Livsstraff nedlagt Forbud mod, at Snaphaner, Fribyttere og Dragoner m.fl. som havde forsamlet sig paa Skovene, maatte gøre Svensken mere Fortraed eller i det Hele laengere samle sig dér eller rippe om i Landet. Men han roste samtidig deres tro Tjeneste mod 'deris faedreneland oc riget' og paabød straks efter Lundebispen, at Bønder, som under Krigen havde slaaet Svenskere ihjel ikke maatte straffes, selv ikke kirkeligt med Disciplin eller Skrifte. Det var ikke let at gøre denne Distinktion forstaaelig eller antagelig hos de Bønder, som stode under Vaaben, og faa de Kraefter til at laegge sig, som man selv havde manet frem. Till sidts maatte endog Kongen paany sende Ebbe Ulfeld op i Gønge Herred, denne Gang for at slaa Snaphanebanderne ned." (Skaanes overgang fra Danmark til Sverige, D. 1, s. 46)
Fabricius hänvisar i en not till två kungliga brev, ett av den 20 augusti och det andra av den 16 september 1645. Det första refereras i Kancelliets brevbøger 1644-1645. I det beordras alla undersåtar och speciellt de som har "ladet sig bruge som snaphaner, fribyttere, dragoner eller under andet navn" mot svenskarna, att inställa alla fientligheter och sluta samlas i skogarna eller på andra ställen. Det andra brevet har en motsvarighet i ett samma dag daterat brev till biskopen i Århus Jacob Matthiesen, som har begärt att få veta vad han ska göra med de bönder som slagit ihjäl svenskar under kriget.
När det sedan gäller Ebbe Ulfeldts uppdrag citerar Fabricius ett brev från Ulfeldt till generalguvernören i Skåne Gustaf Otto Stenbock, daterat oktober 1660. Enligt Fabricius anbefaller Ulfeldt hårda tag mot snapphanarna och skriver sedan:
"Saasom det for 17 Aar siden er sket, da de ogsaa forsamlede sig hobevis og brugte sine Skaelmstykker, blef jeg af sal. Kong Christian højlovlig i Amindelse, da jeg ogsaa var Landshøfding her, beordret at efterslaa dem og forrettede det saaledes, at paa eller efter 1 1/2 Aars Forløb ingen mere fandtes, men alt siden har vaeret i Rolighed indtil disse Fejdetider." (Skaanes overgang fra Danmark til Sverige, D. 1, Noter og anmaerkninger, s. 8, not 13).
Fabricius noterar att 1660 minus 17 år blir 1643 och drar av detta slutsatsen att Ebbe Ulfeldt räknat fel - "ellers skulde jo Forfølgelsen vaere foregaaet samtidig med Svenskernes indfald" (min kursiv). Fabricius menar uppenbarligen att det hela istället hade utspelat sig efter fredsslutet, alltså i praktiken 1 1/2 år från hösten 1645 och fram till någon gång på vårkanten 1647. Den tolkningen har också vunnit insteg både här och där, Alf Åberg skriver exempelvis:
"Långt efter freden i Brömsebro skulle friskyttarna fortsätta att göra gränsbygden osäker trots Kristian IV:s stränga förbud för snapphanar, fribytare och dragoner att samlas i skogarna. Till slut blev själve landshövdingen i Kristianstads län Ebbe Ulfeldt tvungen att rycka ut och slå ner snapphanebanden i Göingehäraderna." (Kampen om Skåne under försvenskningstiden, s. 24)
Än mer målande är Sixten Svensson:
"Det hjälpte inte att ta avstånd från de lösa i skogen. Horns härjningar hade utökat skarorna och med dem följde de stora problemen. Laglösheten spred sig utmed vägarna och ryktet nådde till sist Köpenhamn. Kungen uppmanade sin länsherre i Skåne, Ebbe Ulfeldt, att bege sig till Göinge härader och kväsa 'snapphanebanden' Långt senare beskriver Ulfeld uppdraget: *Såsom det för 17 år sedan skedde, då de församlade sig hopvis och brukade sina skälmstycken, blev jag av salige Kung Kristian, då jag var länsherre här, beordrad att slå efter dem och förrättade det således att på 1 eller 1,5 år ingen mera fanns, men sedan dess har varit lugnt, intill dessa krigstider.
Det bör noteras att den danske kungen tar tydligt avstånd från 'snapphanebanden" och betraktar dem som irreguljära och illegala grupper, tydliga mål för Ebbe Ulfeldts trupper. Hans bedömning var att det på sin höjd fanns ett hundratal kvar i skogarna efter de hårdhänta rensningarna. Metoderna för att rensa, hur han skiljde ut laglösa från laglydiga, hur våldet drabbade, kan vi bara ana. Han bekräftade också att 'det lösa folket' var ett resultat av svenska infall i Skåne." (Sanningen om snapphanelögnen, 2. uppl., s. 33 f.)
Nu är det emellertid så att Ebbe Ulfeld var länsherre i Kristianstad från 1642 till sommaren 1644. Därefter förflyttades han först till Ösel och sedan till Bornholm. (1) Hans efterträdare utnämndes redan i början av januari 1644, men först den 28 mars utgick ett öppet brev till kronans bönder i Kristianstads län att de hädanefter skulle lyda Juul istället för Ulfeldt. Den 2 juni utfärdas order till den senare om att snarast avresa till Ösel. (2)
Det är alltså så att Ulfeldt kunde räkna. Hans tid som länsherre i Kristianstad före Horns invasion i februari 1644 var ungefär 1 1/2 år, företrädaren Joachim Beck hade överlämnat länet den 1 maj 1642. (3) Den snapphanejakt som Ulfeldt syftar på i brevet till Gustaf Otto Stenbock måste alltså tidsmässigt ha ägt rum före krigsutbrottet och hela resonemanget kring den laglöshet som Horns invasion gav upphov till är alltså helt förfelad.
En annan intressant ingrediens i det här är Kristian IV:s användning av ordet "snaphaner". Uppenbarligen avsåg han med begreppet inte regelrätta laglösa, i varje fall inte uteslutande. För i så fall skulle han ju knappast ha utfärdat en order som innehöll instruktioner till dessa "snaphaner" att hålla sig lugna och inte längre samlas i skogarna.
(1). Dansk biografisk leksikon. Bd 15. - København, 1984, s. 143 ff ;
(2). Kancelliets brevbøger 1644-1645. - København, 1968, s. 3, 65, 76
(3). Stoltz, Elof, Jockom Beck och Andrarums alunbruk... - Stockholm, 1979, s. 38
(Under arbete)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad:
16 juni, 2007