| Av Psilanders landshövdingekollegor under den tidiga
frihetstiden är Nils Reuterholm (1676-1756) en av dem som skattats högst. Under
dalupproret 1743 lyckades han hålla allmogen i Närke och Värmland lugna, dels genom att
uppträda med fasthet, men också genom att visa sig villig att lyssna till klagomål. I
sina rekommendationer till Kungl. Maj:t tog han också upp det höga skattetrycket och
fick till stånd lindringar. Reuterholm var också vetenskapligt intresserad, ledamot i
Vetenskapsakademien och en av Linnés gynnare. Hans bokintresse var stort. På äldre da'r författade Reuterholm en slags självbiografi där han dels
redogör för sitt liv fram till slutet av 1704, dels berättar anekdoter om en hel del av
sina samtider. Journalen var sannolikt avsedd att läsas enbart av den trängre
familjekretsen, då åtskilliga historier är rätt vågade och hans personporträtt inte
sällan obarmhärtiga och ibland närmast åtalbara. Bland de personer han berättar
om märks den livländske adelsmannen Johan Reinhold Patkul, vars mot Sverige riktade
verksamhet 1707 ledde honom till avrättningsplatsen. För Reuterholm, som fallit i
Patkuls händer efter Warszawas fall, berättade Patkul några historier från sin
barndom. Man kan nog våga säga att om Emil i Lönneberga gjort sådana hyss hade han
fortfarande suttit kvar i snickarbo'n.
Nu är det inte för sina ungdomsäventyr som Reuterholm är
intressant i sammanhanget utan för de uppgifter han ger om riksrådsvalet 1727. Enligt
Reuterholm var hela urvalsprocessen mest en dimridå, ägnad att se till att en del
personer fick se sina namn på förslaget och därmed inte skulle behöva känna sig
förbigångna. Vilka som skulle utnämnas till nya riksråd var i själva verket
klart i förväg. Kung Fredrik och Horn visste vilka personer de ville se i rådet och
rådselektorerna gjorde det som förväntades av dem.
Psilander nämns av Reuterholm, men utan kommentarer. Med tanke på
de uppgifter han ger om flera andra av landets högre ämbetsmän och militärer får väl
detta uppfattas som ett hälsotecken. Inte minst går Reuterholm hårt åt flera
landshövdingar, vilka anklagas för olika grad av oduglighet och i något fall för
direkta olagligheter. Man kan bara beklaga att journalen inte fördes längre fram och mer
i detalj, då både Reuterholm och Psilander satt med i 1720 års sekreta utskott.
Anm: Journalen utgavs 1957 som del 36:2 i
serien Historiska handlingar. För den personhistoriskt intresserade som söker efter en
stunds underhållande läsning är den ett fynd. |