Victor von Stedingk (1751-1832)

Följande utdrag ur det åminnelsetal som Victor von Stedingk 12 november 1813 höll i Krigsvetenskapsakademien över den 1812 avlidne överamiralen Johan Gustaf Lagerbjelke, dotterson till Gustaf von Psilander, har naturligtvis ingen självständig betydelse. Det är kraftigt påverkad av Tornqvists skildring, men kan tjäna som ett exempel på hur historierna om Psilanders öden i England alltmer kom att utbroderas.

Tillåten, mine Herrar, att innan jag följer Grefve JOHAN GUSTAF LAGERBJELKE på sin genomvandrade bana, jag får nämna några ord om dess Morfader, Presidenten uti f. d. Amiralitetskollegium, Frih. PSILANDER, och dess Fader f. d. Svea Rikets Råd, Ridd. och Kommendör af Kongl. Maj:ts Orden Friherre AXEL LAGERBJELKE.

Den förras hjeltemodiga uppförande, då han, som Chef på Örlogsskeppet Öland, med odödlig ära upprätthöll Svenska flaggans urgamla heder, torde hos Eder, m. H. som följen samma bana som han, uppelda hågen att som han, kunna uppfylla de löften I givit ert Fädernesland, att aldrig, äfven af öfverlägsen styrka hotade, låta skymfa Sveriges baner.

Den sednares kort sammanfattade lefnadslopp torde påminna Er, huru mödosamt det är, att förvärfva de kunskaper, utom hvilka en Sjö-officer, hvad rang han än må bekläda, ej annat är än en siffra i Anciennitets-Rullan.

GUSTAF VON PSILANDER föddes i Stockholm 1669 den 16 Aug. Om dess yngre år vet man endast, att han erhållit en god uppfostran; emedan han på sin tid varit ansedd för en kunnig och beläst man. Efter flera sjöresor och förrättningar, och sedan han genomgått de lägre graderna vid Örlogs-Flottan, blef han år 1704, som då varande Skepps-Kapiten, kommenderad att föra 50 kanonskeppet Öland, till beskydd för Svenska handelsfartyg i Nordsjön och Kanalen. Den 27 Juli samma år råkade han 8 Engelska mil från Oxfordnes, en Engelsk Eskader under befäl av Commodoren Sir William Weston, bestående af nie Örlogsfartyg: Lichtfield af 56, Worcester, af 54, Assistance, Chester, Rumney, Green Dragon, Ruby och Deptford, 52, samt Fregatten Shilly af 32 kanoner. Då främsta skeppet Worchester kommit inom skotthåll, afsköt det en kula tätt under skeppet Ölands bogspröt, och strax derpå en annan genom dess tackling. På förfrågan om orsaken till detta oväntade förhållande, blef svaret: att Svenska Örlogsskepp borde palma in sin vimpel och sätta på sina bramsegel för Stor-Britanniens flagga. Då detta obilliga påstående med rättvisa nekades, följde ett lag ifrån skeppet Worchester: PSILANDER, som beslutit att till det yttersta försäkta sin Konungs ära, utan afseende på fiendens öfverlägsenhet, besvarade detta anfall med 2:ne lag med så god verkan, att Worchester sackade akterut, och lemnade plats åt Chester, som äfven gaf Öland ett lag, och, på lika sätt besvaradt brassade på stång för att invänta de öfriga. Öland fortsatte då sin kurs; men blef snart inhämtad af de 3:ne bäst seglande Engelska Skeppen; elden börjades ånyo med häftighet. Strax i början fick ett av dem grundskott, som nödgade det öfvergifva striden, för att kränga och bota sin svåra läcka: ett annat förlorade sin Seinstång och blef efter: men då hunno äfven de öfriga Skeppen upp, och af deras eld miste Öland alla sina stänger, och blef redlös liggande midt ibland dem. PSILANDER gjorde ännu, genom oafbruten eld från begge sidor, segren för dem dyrt köpt. Slutligen måtte äfven Chef-Skeppet Lichtfield deltaga i träffningen, och derigenom öka Svenska Chefens ära. Öland besköts af det samma långskepps från aktern, af Ruby kranbalksvis om styrbord, och af Assistance tverskepps om babord. Ej förr än på Öland några kanoner voro obrukbara, sedan en däcksbalk blifvit bräckt af fiendes skott, och de flesta öfriga alldeles demonterade, tänkte PSILANDER, efter 4 1/2 timmars kanonad, sig nogsamt hafva besvarat det skymfande tillmäle som velat göras Svenska Flaggans heder, och påminte sig, att ett längre uthärdande af fiendens eld var ett fruktlöst uppoffrande af käckt folk, som borde sparas för Fäderneslandet. han upphörde derföre att skjuta, men i stället att stryka sin flagg, hissade han den i schau, som är ett tecken af nöd och behof af hjelp. Engelske Befälhafvaren upphörde då äfven med sin eld, och skickade sina slupar om bord på Öland.

Segren öfver en ojemförligt svagare fiende hade Engelska Flottan dyrt köpt med en stor förlust af folk; men äran att länge motstå 9 skepp med ett, och med 50 kanoner, 454, blef PSILANDERS. Dess Skepp fördes nu på släp in i Londres Revier; men Drottningen i England befallte genast att det skulle sättas i stånd; och återlemnas till PSILANDER, med tillstånd att återgå till Sverige. Hon ville se denna käcka Sjöman, och gjorde honom anbud att äfven med högre grad gå i sin tjenst. PSILANDER svarade, att han var Svensk, att han blott önskade att hans Konung ej med onåd måtte anse det svaga vedermäle han kunnat lemna på sitt nit och trohet, och att förvissa sig derom, ville han återvända till sitt Fädernesland, åt hvilket dess lif och tjenst för alltid voro helgade. Såsom vedermäle af Engelska Drottningens aktning för hans ådagalagda ståndaktighet och mannamod, erhöll PSILANDER en mycket massif Guldkedja; och ett tör hända lika smickrande bevis på Engelska folkets dyrkan af ära och själsstyrka, då vid hans afsegling folk af alla klasser samlade sig längs Themsens stränder, och åtföljde den tappra Psilander med sina hurra-rop.

PSILANDER gjorde efter hemkomsten tjenst på Flottan under kriget, befordrades till Holm-major, sedan till Schoutbynacht och Ledamot i Amiralitets-Collegium; blef år 1719 såsom Amiral och tillika Landshöfding på Gottland, hvilken Ö han emot Ryska ströftåg försvarade, belönt med Friherre-värdighet, erhöll sedermera flyttning till Kalmar Län, och befordrades slutligen år 1734 till President i Kongl. Amiralitets-Collegium.
...
Tal, hållne i kongl. krigs vettenskaps-akademien, åren 1811, 1812, 1813 och 1815. - Stockholm, 1816, s. 89-93

(Under arbete)