Detta brevs redogörelse för tiden i Toropetz kan lämpligen jämföras med den som ges i en uppsats i Forum navale, nr 44, s. 15-26 av G. A Wollin, där det bland annat refereras en "Journal öfver Expeditionen år 1788 med Svenska flottan bestående af 17 Skjepp", författad av en annan medlem av Gustaf Adolfs besättning, Gustaf Harald Wahlbom. Wahlboms skildring ger en betydligt mer positiv bild av förhållandena. Nedanstående brevs addressat har varit oidentifierad, men en kontroll av vad det 1791 fanns för sjöofficer som var baron, överste, riddare av Svärdsorden och franska orden och dessutom generaladjutant leder fram till Magnus Daniel Palmqvist. Palmqvist och Tornqvist hade bland annat tjänstgjort tillsammans i franska flottan under nordamerikanska frihetskriget.
Högwälborne Herr Baron Öfverste, och General-Adjutant, samt Ridd: af Kongl: Swärds och Franska Orden!
Nu mera öfvertygad at min gamla redelige Wän nyttjar lugnet efter 3åriga fatiguen, tycker jag tiden wara inne at med några rader Orda om det framfarna. Som jag vill skrifva mycket, och långa bref strida mot anständigheten ; så anhåller jag förut at detta icke måtte ansees för et sådant, ceremonier gjöra förtroligheten tvungen, och Vänskapen på afstånd tål dem intet. Förskräks icke för detta bref som jag förut tycker blir widlöftigt, men hwarken ansökningar eller recomendationen skola deruti giöra beswär. Läs det wid tillfälle och nyttja sedan papperet på pruttenborg.
Den Olycklige dagen som Ödet tillstälde för min fångenskap är i
min lefvnad den märkeligaste. För den som har lust at tjena och låta bruka sig, är
inactivitet det grymmaste. Så länge vi voro uti Lifland bemöttes wi wäl, och äfven
uti wår Verlds wrå Staden Toropetz. Swårigheten at ej förstå deras widlöftiga
tungomål ökade ej litet wårt bekymmer, ibland pack och utskum af Canaillen.
Den första grace som oss vistes woro wåra Logementer, utan fönster med en skief lucka
på Väggen at öpna då man wille se dagen. Kölden som den Vintren var war ovanlig stark
ökades genom gålfplankorne på hvilka man gick som på Clavers tangenter. Uti rummet
hade wi twå Climater at strida med, ifrån Axlarna och öfver Huvudet Zona Torrida, men
Zona frigida så stark på nedra delen, at man oftast måste retirera på Bakugnen,
Ryssens kärligaste Vilostad, och enda Eldstad, för at ej förfrysa fötter och ben.
Den andra gracen följde kort derpå , at taga bort wåra drängar som fördes till
Cherson. På ett ställe där man omöijeligen kunde få, eller hade råd at äta på
Spisqvarter, blef det för oss en ny swårighet at sjelfve koka och Diska-up ; så mycket
otjenligare som Ryssarnas 31 Veckors fastedagar ej afyttrade Köttwaror. Man måste
derföre i förtid Köpa upp, men förlag af penge felades i ett land där Corespondance
med Swerge ansågs farlig, och Vi ofta måste wänta 6 a 7 Veckor på ett uselt
appointement. Vi pantsatte Ur, Kläder och annat för lifvets uppehälle, men härvid
visade den Judiske Ryssen äfven sin skinnande böyelse. Iblant annat hade jag satt ut en
sifvergaffel [sic], wid igenfående hade canaillen på Spettsarne affilat ½ lod Silfver.
Orolig och ledsen antog jag tillbud at wara till sällskap hos en Rik Major, hvilken wid
Öfver Direction af Gräntse Tullarne roffat tillsammans en ansenlig penge stock. Men som
jag aldeles intet wille Pedagogicera(?) för dess son, gjordes accord at jag skulle betala
80 Rubler om året, och öfva uti franskan den unge Herr en lätting af 15 år som war
Sergeant vid Kejl: Gardée. Här fick jag tillfälle gjöra många Interesanta
bekantskaper med Petersburgare, som skaffade mig tämelig goda Underrättelser ; men ej
utan swårighet sedan man börgat anse mig såsom Spion, för mitt myckna Skrifvande,
derföre måste nätterne tillbringas at copiera handlingar och Öfversätta dem. Med den
Unga pupillen hant jag ej mera på 1 ½ år än at tala och skrifva noget franska, läsa
Tyska och det som underligt är skrifva Ryska. Fäckta var hans enda lust, men i
Arithmetiquen kunde det sjelfsvåldiga hufvudet ej hinna längre än 4 Species. Fadren,
som ej kunde räkna förutan den vanliga Klottaflan, tyckte ändå at sonen var en Stor
Räknemästare då han med 8 sifror multiplicerade 9, ock med factum nerkritade
bordskifvorne på alla kanter ; och bad jag honom wid afresan at aldrig yppa för någon
at jag velat lära honom nogot.
Det sista året beviljades oss efter många svårigheter at få läsa Ryska Avisorne, och äfven förskrifva de Tyska. I början woro alla nyheter gåtor, i afseende på den tid wi lefvde uti Okunnighet om Europas tillstånd. Articlarne från Swerge lästes med längtan at komma hem, och dela lagrar med hemavarade samt hämnas egna oförätter.
Expeditionen wid Roggervik satte hela Ryssland i skrämsle, hvilken nogot försvann vid den klingande relation som Ryssarne skrefvo öfver sin Stora seger vid Rewal. Men knapt hade man börjat Te Deum i Småstäderne, förr än Cronstadska attaquerne gjorde stagnation, och låfsångerne förvandlades i Förböns-Mässor och Klagowisor. De Rikaste i Petersburg inpackade sin redbara egendom och reste vid första Bataillens början hals öfver hufvud in åt landet, och delade så sin fruktan med Landt Junkarne, at de äfven kastade sitt Silfver i brunnarne, och menagerade sig retrait i djupa skogar 20 Swenska mil in åt Landet. Kejsarinnan, som aldrig hört nogot fienteligt än mera så när Residenset, reste sjelf till Oranienbaum at öfvertyga sig om faran. Håf Damerne kunde omöyeligen med Arsenier(?) få lif igen ; hon rodde utan Damer öfver till Cronstadt just då första attaquen slutades ; man sade henne all möyelig tröst, at Swenska flottan flydde, at flere Skepp gådt i luften, hon hade ej annat gjöra än dela ut presenter, då i det samma Swenskarne åter började Dundra, Fönstren Dallrade i Slottet, och ingen Kock hade tid laga mat för Gumman, hungern som altid modfäller verkade äfven på henne, några skorpor och ett glas Vattu måste tillfredsställa den 60 åra kejserliga magen, som så många gångar måst laga purgatif at utdrifva kröseligheten. Änteligen Syntes Tchitchagoff, Swenskarna komma på ett besynerligt sätt uti Råttfällan ; och vi arma Landsmän trodde väl aldrig nogon Båt skulle utkomma. Härpå blef tyst några Veckor, till dess rycktet brast ut at 17 Svenska Skepp woro tagne. Wi tackade Gud at det icke voro flere, och blefvo än gladare då jag genom min man i Petersburg fick veta at i de 17s antal äfven inberäknades 1 Barcass och 3, 10 åhra Slupar samt Skärgårds fartyg. Tyska avsior var mera tröstande, och vi önskade dem lycka som undslupit och tålamod dem som blifvit fågne, Er alla i allmänhet taksägelse och Vördnad för edert trägna arbete med 1790 års Sjö-Tåg. Swensksunds nederlag gjorde slut på de började Te Deum, och fredsunderhandlingen kom till oss förr än Nassaus defaite. Härpå förändrade Ryska nation sitt tänkesätt at ärkänna och Vörda wår Dyra Smorda för den första af Konungar, då de förut i likhet med Monarchinnan ej sparat ovärdige tankesätt. Hertig Carl har under hela tiden varit deras skräck, och dragit vår flotta i deras acktning. Om Arméens flotta hafva de talat pro et contra. Ehrenswärds Combat har hos dem gjordt mera intryck än Nassaus nederlag, De påstå at han bar sig åt som en narr, och blef olycklig af hazarden och hetsighet.
Sju veckor först efter Freden fingo vi den glädjen at lämna vår obehageliga Ort, på egen bekostnad doch med half skjuts. Uti Plescow blefvo vi Väl emottagne. Gouverneuren proponerade oss at gå i Rysk tjenst, en grads påökning skulle blifva en följd af detta Steg. Mig låfvades Capit: Lieut:s tjenst och at föra ett 64 Can: Skep till Swarta Hafvet, jag swarade at jag räknade mig äfven så god som en Kejl: Capit: Lieut, och at Wåra Capiteiner förde äfven Skepp i Swerge. Han tillade at 900 Rubler blefvo tillagte för Equiperingen, men jag gjorde slut på alla tillbud, i det jag sade at intet anbud kunde förleda mig ingå uti tjenst, hvarest officerarna tjena med så litet anseende, där Kejsarinnans Vilja förfalskas, och Ära och Trohet äro banlyste. Gubben tog sin Ryska mine, och ville höra de andra, men som han ej talte annat än sitt Språk, ocj jag Var egen Tolk blef swaret i sama ton. Cristiernin måste dock resa till Petersburg, och jag med 16 officerare tog vägen till Riga i början av November. Man trodde åt få Öfverfarten på Rysk depenie(?) men fåfängt, jag måste derföre fracta för alla, at få penge dertill blef frågan. jag trodde mig på Regeringens Vägnar få uppbära nogon hjelp, såsom vanligt nationer emellan då en Officerare har flere under befäl ; men detta bruk var äfven så Obekant för den 80åra General Gouverneuren som för en Grönländare. Min förlägenhet var så mycket större som våra penge: tillsammanlagde knapt utgjorde 5 rubler! En hederlig Courländare Fehll(?), köpman derstädes, kom i mitt logie, och sade at han förundrade sig Öfver General Gouverneurens swårigheter, samt tillböd mig på mitt fagra ansikte 2000 Rubler om så fordrades. Jag skämdes at säga det jag endast behöfde 300, utan förevände at denna Summa endast vore för en nödig equipering i den kalla årstiden, men at jag hade en tillräckelig fond för Öfverfarten. På sådant sätt blef jag hulpen utan at uptäcka vår fattiga belägenhet. Jag skref genast till Cristiernin uri Petersburg och med Omgående post fick jag fullmagt at lyfta 1000 Rubler om så fordrades. Min hederliga köpman blef betalt, och jag hade redan dragit försorg om de öfrige Officerares Öfverfart, sjelf måste jag derföre Vänta till sist, och sedan jag uthärdat Stormar i 21 dagar och under den tiden låg i lägervall wid Dagön ankom jag den 9 Decb: till Elseneur och d: 23 Dec: till C:crona.
Min ankomst til, denna förstörda Stad, kunde ej annat än röra mitt hjerta, i synnerhet Cadet Husets ruinen. Hwad Ömk! hvilken rörande känsla! Här som så många Wänner blifvit Danade, och redan visat 100 falt fruckt af Kostnaden, finnes nu endast aska. Rottor och Skrid(?) fån lefva nu uti lugn på ett ställe, där en ung och rask samling bortjagade tystnaden. Professoren bor i Ronneby ; lefver i armod och har glömt säga Bull. Haqvin rultar om som en åkerrått och mumlar fram några urmoda moraliska phraser, om folks Rätt, allmenna Säkerheten, om frihet och skygd under Lagen , man skulle tro at min goda Hans är okunning om säkerhets acten. Rydell som från det Algebraiska förbytte annallogien i det Theologiska Systemet, har nu Omfamnat det Backanaliska, och med tillhjelp af 1 R D och en bouteille af hvad liqueur som hälst, utwidgar sina finkel idéer i brud och grafskriften. Klinten som fick ett compagE hvilket renderade honom 200 R D mindre än det han hade förut, kallar det en Kungelig Nåd, ja hans patriotisme går så långt at han vill påstå det Långråckarne äro ett Kosteligt mynt, änskönt man förlorar derpå mera än 30 procent.
Rustningen med flottan gaf mig nogot hopp at komma i Activite, men nu är det förbi, och all dager at få visa sig. Excellencen har väl at Interims förordnat mig till adjutant wid Cadet Corpsen, men så snart den flyttas till Stockholm, bereder jag mig på att blifva utstött af nogon som äger mera protection än jag. Militaire Directeur Syslan är ledig, och Corpsen önskar at Kungens Val dertill fölle på Baron Palmqvist. För min del tycker jag at 200 R D arfvode ej äro at försaka. Emedlertid har Excellencien sagt mig i tysthet at Sedan Secund majors syslan blivit ledig vid första Regementet genom Ebbeldoffs befordran, ville han gjerna hafva mig dertill. Feiff abetar sade han med alla krafter, men jag vill ej hafva nogon Grälmakare, Depatorn är Feiff vid 2.a Reget: placerad till tjenstgjöring. Nu bör jag och sjelf arbeta härpå, men okunnig om Vägarna nu förtiden har jag tillflyckt till Wår gamla Vänskap, at underrätta mig om de personer som häruti kunde uphjelpa en aldeles utblåttad krigsfånge. Kungen har låfvat Cristiernin at hjelpa mig, så snart tillfälle yppas utan prejudicat för andra fågne Officerare: Denna sysla kan ej gifvas till mer än en, och nu för tiden är ingen Väg at avancera, utan genom protection. Hade jag penge så skulle jag redan varit i Stockholm, mais sans argent, les talens languiseut et la merite rest dans l'oublie.
Förblifver med Vördnad och tillgifvenhet
Högwälborne Herr Baron, Öfversten och Riddarens
Carlscrona
d: 24 Julij 1791
Ödmjukeste tjenare
C.G. Tornquist
KB
Autografsamlingen
Carl Gustaf Tornqvist
(UNDER ARBETE)