Wälborne Herr Vice Amiral
Riddare af Swärdsorden med Stora Korset!
I bland de surpriser hvilka träffade mig i wåra ruiner härstädes, var det flatteusa bref Herr Amiralen så gracieust behagat hedra mig med ; för mig så mycket mera oväntat som då jag bortglömd 1788, trodde viss aldrig nu at komma i fråga . Den Stora döpelsen halp mig tillika med många andra, och oagtat dem som velat lägga sig i Vägen blef jag Capitaine.
Min fångenskaps odräglighet har gjordt mig till Philosoph, i fölge deraf har jag till nogon Viss tid föractat de löften, hvilka om jag nämnde dem skulle kunna ansees för Charlatanerier. Åtminstone vågar jag försäkra at en Officier i flottan kan både tala och skrifva det vidlyftiga Ryska Språket, utom hvilken förmån jag aldrig kunnat samla ehuru ofta med fara de underrättelser jag nu kan prånga med, och hvilka skola pryda d: 3de af Sjö-Tågen, så mycket ifrigare har min lust tilltagit, som Corpsens decadence fordrar Sanningen i full dager, och reparation för dem som Voro Sköldar för Skärgårdsflottan, och Skåtttaflor för de Studsiga Ryssar wid Wiborg. Jag önskar mig aldrig, men nu Ville jag Vara ägare af 300 R D till detta arbetets fullföljande. Huru längtar jag icke at hinna till Wårt tidewarf. Sjelf åsyna Wittne till flottans mästerliga manoevror 1788 ; sjelf den första af alla Swenskar som nogonsin bemannat ett Ryskt Örlogs-Skepp och det under 3.ne fienteliga Canonad. Härom torde Herr Amiralen vara okunnig, men detta kan icke wara obekant, at jag hade den lyckan blifva i nåder - bortglömd. Det förra kan bevisas så väl af Wår Besättning, som Fahlstedts, hvilken såsom en redelig Swensk understödde Cristiernins driftiga företagande at coupera, och utom hvilken Swenska flaggan icke kunnat fägna sig af Wladislafs äröfrande. Fredich[sic] Adolphs Journal kan ock intyga derom ifall mera Wittne gjöres behof. Jag nämner icke detta såsom något at påcka med ; om jag kunnat fullgjordt min Skyldighet och äfven blifvit olycklig derwid, är och blir det min största Satisfaction : men då så många andra fingo fägna sig af sin Konungs Nåd, blef jag misslynt, glömmer det aldrig ; men jag har ändå den föresats at afvänta tiden, och andra förändringar hvilka kanske snart nog inträffa.
Mycke, Mycket hade jag att berätta om jag icke fölle besvärlig, dess utom är jag sjuk och framtiden Swäfvar i tanckarne. Sans argent les talens languissent, et le merite ress dans l'oublie.
Hade jag ändå de Stora Bibliothequer så nära at jag kunde draga de gamle manuscripter ur Sine dammige Skrymslor. Med Eldswådan förlorade jag 140 Exemplar. Min halfva lön har i 3 år varit graverad för det jag hade den äran Vara författare. Skatter och beviljningar, kostnader af min fångenskap. - Men jag ber Ödmjukaste om förlåtelse at mina Organer falla in i delabrerade(?) financer ; som dock icke härröra af egit förvållande, och just det gjör mig tranquil, i synnerhet tröstar det mig at den grufveliga Warelsen i Ryssland icke utplånat åtankan hos bekanta. Herr Amiralen har på et alt för gracieust sätt behagat rappellera mig i minnet, jag wågar försäkra om det höga wärde jag derpå sätter, såsom ock om den Wördnad med hvilken jag har den Ähran framlefva
Wälborne Herr Amiralens
och
Riddarens
Carlscrona
d: 21 Dec: /:90
Ödmjukeste tjenare
C. G. Tornquist
KB
Autografsamlingen
Carl Gustaf Tornqvist
Namnet på adressaten framgår inte av brevet, men det fanns vid det aktuella tillfället inte någon annan viceamiral, som tillika var riddare av svärdsorden med stora korset. I brevet framgår att Tornqvist planerade en fortsättning av sitt verk om flottans historia. Fastän han levde i ytterligare nästan tjugo år kom det dock inte ut en sådan. Så vitt jag vet finns inte ens ett manuskript. Vad hände med detta?
(UNDER ARBETE)