Erik Blomberg

Den stumma lyckar

De sutto tysta
i morgonsolen
och sågo bara
varandras ögon.

Och luften lyste 
som eld omkring dem,
och deras hjärtan
av jubel värkte,
men deras läppar
darrade bara.

De ville fatta
tag i varandra,
skratta, snyfta, 
med heta händer
pressa sig samman,
men lama av lycka
händerna lågo. 

De böjde sig stumma 
i gränslös ömhet
mot varandra
och ögonen fylldes 
av strålande tårar. 


Ur "Sångarhjärtat"

Och får jag aldrig äga
ditt huvud och din hand,
-du bor ju i min längtans
förtrollande land.

Och får jag ej beröra
ditt huvud och ditt hår, 
-du bor ju i min längtans
förtollande vår. 

Hur underligt att veta:
du vet ej, där du går,
att ljusa sånger spria
och susar i ditt hår.