Gabriel Jönsson

Majlövet

Än en vår och bokens fina
löv slår åter ut.
Du får se det innan dina
dar tar slut.

Du försöker gå till vila.
Det är inte lönt. 
Genom alla nerver ila
sprittningar av grönt.

Det är natt. Du ligger vaken
i din dumma bädd,
och du lyss till hur en naken
skog blir klädd.

Som ett prassel i ditt öra
märker du dess sus,
coh för ögat flyta sköra
skimmer av dess ljus.

Om du trycker handens knogar
mot ditt ögonlock
-  alla nyutslagna skogar
ser du dock.