Gunnar Ekelöf

Jag tänker på vad jag har övergivit,
jag tänker på min övergivenhet...

Den djupa kvällen djupnar, allt är stilla: 
Ett hundskall klingar långt ur fjärran ensamhet.
Ett fönster lyser - elden vaktar kojan...

En stjärna faller - det var höstens stjärna!
Nu drog den vita sommaren bort sin hand
och lät sin gullring falla ner i tjärnen
som pant för löftet om ett annat land!
Och kunde jag den glömda formeln minnas
och kunde jag den gyllne ringen finna,
då vore sommaren min i evighet...

jag tänker på vad jag övergivit,
jag tänker på min övergivenhet...