Olof Lagercrantz

lugn kärlek

Det blev så lungt omkring mig, när du smög
dig tätt intill mig och vi slutade strida. 
jag sög ur dina ögon stilla ljus, 
och hjärtat tycktes stanna i min sida. 

Det blev så lungt omkring mig. Tid och rum
försvann vid våra svala läppars möte, 
och till min vilsna tanke nådde frid
när stilla du för mig lät upp ditt sköte.

Det är så mäktigt lungt som aldrig förr
och ingen oro jagar och förblindar. 
Jag känner dig som jord och träd och hav
som markens dofter och som luftens vindar.

Här är jag hemma. Det, som varit tungt,
blev lätt att bära genom detta under.
Vad det blev stilla. Svalkade och lungt
når mig ditt blod för några korta stunder.