Ragnar Jändel

Älskade, vakna upp, stig upp på trappan!
Härligt gråa och stilla moln har samlats.
I den dunkla, doftande natten sakta
	regnet faller.

Sträck dina armar ut, och känn hur ljuvligt
svala dopparna tätt ur molnenn dugga. 
Känn - lev in, min älskade, djupt i jordens
	tack till himmeln!

Lätt och milt det prasslar i torra löven, 
örternas brända kroppar i vällust sträckas.
Tacksamt andas sädesfältet som genom
	dunkelt skimra.

Svagt den sinade bäcken börjar porla,
och till höger om den i hasselsnåren
under de gråa molnens sjunger den gråa
	näktergalen.