Ordet er ditt - Rapporter, fortelliger og meninger.
Fra og om Femundsmarka, Rogenområdet samt nærmest tilstøtende trakter.

Først; noen innledende ord fra webmaster, 4/5-1999.
Velkommen til villmarkas frie ord. Dette er stedet hvor webmaster stort sett holder kj... tyst, og isteden lar andre komme til tals. Det blir litt kjedelig når det kun er mine opplevelser som gjenfortelles på Stor-Hans' sider. Nå ønsker jeg - og alle andre - gjerne høre hva du selv har å fortelle fra vandringer, fiske- og kanoturer i regionen. Hva du forteller, er helt opp til deg selv. Det kan være en gjenfortelling fra tidligere år, en aktuell rapport om forhold i marka - fiske, jakt eller tilgang på multer. Men det kan like gjerne handle om forsøpling, ph-verdi, forhold i forbindelse med åpne buer og koier eller tilstanden til kulturelle levninger og minner. Eller rett og slett bare et tips om at en tidsskrift har en interessant artikel fra området i seneste nummer. Det trenger ikke å være en lang fortelling, men det kan godt være det. Det finnes MB så det holder. Har du et bilde - eller flere - fra det du forteller om, er det enda bedre.
Dermed, er du herved invitert, og det er bare å gyve løs på tastaturet. Ordet er ditt.
Hilsen, webmaster'n.


Håper på å høre fra dere.

Du kan sende ditt bidrag på den måte som passer deg best.
Enklest er en mail, med ev. bilde som en "File Attach".
Mail to webmaster


Fra Espen Rusten. Innlevert 16/9-1999.
Femundsmarka 1999

En ny fiskesesong er på hell, og det er tid for å gjøre opp status. Årets sesong startet som seg hør og bør med noen helgeturer i hjemlige trakter (Nord-Gudbrandsdalen), før endelig vendte nesa mot Femundsmarka. For meg og Kristian ble dette vår 5. tur i området langs Røa, Olav sin 3. Spenningen var stor både til været og vannstanden. Årets tur ble lagt til midten av juli(15.-24.),altså ei god uke tidligere enn normalt. Allerede ved Røosen så vi at vannstanden var litt under fjorårets, så det var ingen fare.

Første natta lå vi ved Røvollen. Vi har som tradisjon at vi aldri går langt første dagen, så en time er passe. I tillegg har vi fått mye fin fisk i det området. De helt store uteble det første døgnet, men det ble da nok til middag denne gangen også.

Dag II startet med riving av leir for videre marsj mot Øvre Roasten. Spenningen var stor om det lå noen ved den eneste gode leirplassen ved innosen. Vi svettet ganske heftig under gore-texen på veg innover, men søkkvåt av svette er bedre enn tusen nye myggstikk! Da vi endelig kom fram kunne vi fastslå at leirplassen var ledig. Da hadde vi gått i 2.5 time og magen sa fra om at det var på tide med mat.
Etter lunsj startet vi fiskinga. Jeg prøvde en svart Panther Martin 6g, med gule prikker og gull skje. På andre kastet var det fast fisk. Jeg skjønte fort at det var harr, for det gikk ikke så heftig for seg, men for en harr. Etter en kort, men hektisk kamp var den på plass oppi håven. Det var det største eksemplaret vi noen gang hadde sett av arten Thymallus thymallus. Vekta viste 1.5 kilo!! For en start på turen!!

Dagene gikk ved Roasten, og flere harrer på rundt kiloen ble halt opp av vannet. Den mest heftige opplevelsen ved Roasten var det tre karer fra Elverum som stod for. De kunne fortelle at natta før vi kom hadde de fisket med spinner i innoset. Plutselig hadde det gått på STORFISK hos den ene. Etter en lang kamp ble det gjort forøk på håving. Det resulterte i at skaftet på håven knakk!! Men enden på visa ble heldigvis for våre venner fra Elverum at storfisken kom på land, og hvilken fisk!! Det var en ørret på intet mindre enn 4.6 kilo!!!! Har du hørt om noen større tatt i Røa på stang? Dette forklarte hvorfor de gikk rundt med en håv som hadde sjølspikka skaft.

Etter 4 dager ved Roasten var det på tide med en tur lenger oppover.
Dagene som kom førte med seg værforandring, noe som også førte til svikt i bettet. Det hindret forøvrig ikke Kristian i å ta en ørret på 1,4 kilo. Vi tok også noe større harrer, så det var ikke noe problem med fisk til maten hver dag.

Torsdag var det slutt. Da pakket vi, og la ut på turen mot Fæmund II i regn og vind. Da vi kom fram til brygga ble vi i tvil om Fæmund II i det hele tatt ville legge til ved Røosen. For det var sterk vind med store bølger på Femund. Vi ble enige om at vi aldri før hadde sett så store bølger på en innsjø. Stor Hans bua ble derfor god å ha mens vi ventet på båten. Der hadde vi selskap av 15 tyskerer!! De bestod av to voksne, resten barn + en haug med våte klær.

Etter ei tid kom båten, og det så ut som om den vil legge til, heldigvis. Litt tidligere hadde jeg vært ute på brygga for å se etter båten. Det resulterte i at jeg ble søkkvåt av sjø som slo over brygga, så det var med en viss spenning vi lastet på oss sekkene på godt over 25 kilo for å "hoppe" ombord i båten. Hadde det bare vært oss som skulle ombord!! Det var også ei bikkje + tre småunger og et par andre voksne. Da båten la inntil slo den så kraftig mot brygga så det føltes som om den skulle velte. Båten gikk også så kraftig opp og ned med bølgene at man bare måtte hoppe ombord. Det hele ble ikke bedre av at kapteinen sa at vi måtte skynde oss. Barna ble "løftet" ombord mens vi hoppet. Sjøen slo kraftig over dekk, og det hele minnet mer om et forlis på åpent hav enn ved ei brygge på Femund. Da alle omsider var ombord la vi i fra, og det hele ble roligere da vi kom utpå sjøen.
Jeg snakket med dama i kiosken som kunne fortelle at dette var hennes 5. sesong ombord, men dette var første gangen at noe hadde falt ut av hyllene inne i kiosken!!

Etter en noe "dramatisk" båttur kunne vi pakke alt inn i bilen og vende nesa hjem mot Otta igjen, vel vitende om at neste års tur også går til Røa og Roasten.
Femundsmarka er som skapt for den type tur som vi legger ut på. Hovedprinsippet er at vi skal ha ei uke med 100% avslapping, fisking og lange kvelder ved bålet. Det får vi så det monner langs Røa.

Ei rask oppsummering av fangsten blir noe sånt som 3-4 harrer fra 700- 1200 gram. + den på 1.5 kilo.
En ørret på 1.4 kilo, + noen i underkant av kiloen. I tilleg tok vi selvfølgelig masser av fisk på 200-400 gram, nok til at vi hadde til middag hver dag bortsett fra søndag.
Samla sett ble dette nok en fantastisk tur, men fisket sviktet oss noe. Dette er første turen vi ikke spiser fisk til middag hver dag. I tilleg virket det som om det var mindre av den fisken på rundt halvkiloen. Men som sagt, vi er langt fra skuffet og kommer garantert tilbake neste år.

Fisker hilsen fra,
Espen Rusten

P.S satser på at Kristian legger ut flere bilder på hjemmesida si, også fra årets tur.

Mail to Espen Rustad Kristian Voldheims hemsida


Fra Göran Ingman. Innlevert 17/5-1999 - "Gratulerer med dagen, Norge".
Den förlorade storharren

Det är en varm och stilla julidag i sydvästra Härjedalen, då jag och min fiskekamrat vandrar stigen som leder ner till den stora sjön. Naturen är helt stilla, inte den minsta vindpust förmår röra de vresiga tallarnas grenar. Till och med fåglarna är tysta.
Väl framme vid Rogen kan vi konstatera att även sjön, för ovanlighetens skull, ligger helt blank. Vi hinner knappt börja leta efter en lämplig plats att rasta på, förrän en av sjöns invånare ger sig till känna. Strax utanför udden där vi står, kastar sig en kilosharr upp i ett makalöst vackert head-and-tailvak. Min fiskevän tappar fattningen helt och hållet – möjligen är det värmen i kombination med det oväntade vaket som får honom ur balans. Han vrålar rakt ut, och bryter därmed vildmarkstystnaden: ”Såg du? Såg du? Vilken fisk!”.
Ryggsäckarna tas av, och i samma rörelse kontrolleras hur flugan, som sitter färdigtacklad i korkhandtaget, ser ut. Med bestämda, ivriga steg tar vi oss ut på de yttersta stenarna, torrflugan förses med lite fett – och väntan på nästa vak börjar. Denna väntan skulle visa sig bli lång. Efter en stund tröttnar vi, gör några kast på måfå – men ger snart upp. Kaffepannan lockar.
Under fikat diskuterar vi de gångna dagarnas fiske i området. På grund av värmeböljan har det varit allt annat än bra. Några matharrar är allt vi lyckats lura upp och vi bestämmer oss för att den stora harrens vak nog är ett gott omen. Därför beslutar vi oss för att stanna en stund där vi är.
Eftermiddagen förflyter helt stilla, inte ett enda vak bryter sjöns yta. Vi börjar så sakta misströsta, men så vid niotiden på kvällen börjar det hända saker. Min kamrat står utvadad i viken bredvid udden då en serie vak sprider sig över ytan en bit ovanför honom, helt nära land. Vaken kommer allt närmare och vi börjar ana att det är ett harrstimm som går på födosök längs stranden. Den nu allt mer ivrige kamraten lägger förvånansvärt lugnt ut flugan i den riktning stimmet verkar komma. Den stora nattsländeimitationen syns tydligt på ytan, och rätt vad det är bildas en vakring bara centimetern från flugan. Mannen som håller i spöet svär ljudligt över fiskens bristande målsökningsförmåga, men hinner inte avsluta meningen förrän flugan försvinner i ett praktfullt vak. Han gör mothugg och fisken är fast.
Att detta inte är en fisk som kommer att få plats i den medhavda ABU-röken står snart klart. Den rusar rakt ut i sjön och jag ser hur först fluglinan och sedan backingen skär genom vattenytan, allt längre ut. Rätt vad det är stannar fisken, går tillbaka en bit och när den nu mycket upphetsade fiskaren börjar veva in löslina får han ingen mer kontakt med bjässen. Han tittare mot den punkt där fisken försvann med tom blick och ett lidande som påminner om fysisk smärta.
Trots förlusten av en fisk som sannolikt skulle ha pressat upp det egna harrekordet med åtskilliga hekto, samlar han sig snabbt och lägger ut flugan på samma plats som förut. Knappt har den träffat ytan förrän den försvinner i ännu en väntande fiskmun. Denna harr är betydligt beskedligare och kan landas efter en kortare fight. Vikten uppskattas till drygt sex hekto, och efter visst bökande får den – tillsammans med en öring av samma storlek – plats i röken.
Hälsningar, Göran !

Mail to Göran Ingman Görans hemsida


Fra Mats Josefsson. Innlevert 8/5-1999
Grötådalen

Hejsan !
Vi är ett gäng på 3-4 st som brukar åka upp till grötådalen på sommaren, en vecka varje år. Vi brukar ligga i tält uppe vid Rundhoen och Stormytjärnaen. Vi har varit där sedan vi var små och då var vi upp med våra föräldrar. Min far kom upp dit första gången i början på 60-talet. Både Farfar och Morfar har varit med dit.
Vi kommer från Grövelsjöhållet och åker båt till Sylen. Sedan går vi upp i markerna, 4-5 timmar tar det innan vi är framme. Förra året låg vi i stugan vid Stormyrtjärnarna, det var lite ovanligt efter så många år i tält. I år blir det det inget fiske, vi har fått barn så i år vill vi vara hemma. Men nästa år bär det nog av igen.

Fisket i fjol tyckte jag var ovanligt dåligt, kanske det sämsta året. Beror kanske på den dåliga sommaren?? Största fisk har min kompis Tomas fått, 1100 gram på spinnare i ån. Men det rekordet ska vi försöka slå. Min Far fick en gång en Röding på 1700 gram, det var en fin bit. Man har ju hört berättats om Öringar på flera kilo, undrar var dom finns? Dom finns säkert någonstans!!
Man är tacksam för tips!!
Hälsningar Mats!

Mail to Mats Josefsson Mats hemsida


Fra Ove Gaassand. Innlevert 7/5-1999
Storørreten

Etter endelig å ha trosset de verste strykende fra Røoset og opp til Reva kom vi plutselig helt ut av kurs omtrent midtveis i turen, med kano og en masse unødvendig bagasje stod vi midt inne i skogen ved et tjern som ikke stemte med kartet i det hele tatt. Alle var sliten etter å ha trosset Røa, den sørlige siden av den. Turen fant sted i 1996 et sted mellom 20/6- 30/6.
Da skjedde det noe som siden er blitt et mareritt, du skjønner Jonnhy hev en sluk ut i vannet, en Droppen Sølvgrå 12g tror jeg det var, og sluken hadde ikke før landet før jeg hørte de andre, bestående av Atle, Rune Chr. og Alan ropte at jeg måtte komme og hjelpe til med og få fisken på land.
Av alle ting tenkte jeg at hvorfor skulle jeg absolutt være den heldige til og få være med og hente en fisk opp av vannet, jeg var mer opptatt av kartet og bagasjen, men løp alikevel bort bare for å få et mareritt resten av livet.
Du skjønner at da jeg kom bort, oppdaget jeg en Ørret på minst 2 kg. I etter tid har jeg bare måtte medgi at jeg tok tak i Guten i stedet for fisken, med det resultat at fisken slet seg. Derfor legger jeg noen slengturer innom dette tjernet så ofte som mulig. Jeg vet at den er her, nettopp i dette tjernet.
Håper at andre lar seg inspirere.
Mvh Ove

Mail to Ove Gaassand Ingen hjemmeside


Fra Ove Gaassand. Innlevert 4/5-1999
Ørreten på Rødneset
7/8-16/8 1997.
Første overnattingen gjorde vi ved "kællsjøn", etter at vi hadde parkert bilene ved "kæringsjøn", ble dette til slutt den første overnattingen vi hadde ute. De som er med er Atle, Rune Christian(Chris), Morten, Svein og meg selv Ove. Vi våknet neste dag med strålende solskinn og to par kanopadlere som føk forbi uten nesten en gang å hilse, lurer på hvor lenge de har vært i marka, tenkte jeg da de strøk forbi.
Merket allerede på "Uthussjøn" at det blåste friskt nede i Rødvika, derfor bestemte vi oss for og "vente på været" nede ved "Rødsjøn", før en over i Rogen bærer det en måtte ha med av unyttige ting og tang.
Lå en natt oppe med Rødsjøn, camping er til venstre for canoe landing, meget fin plass en godværs dag.
Fisket til nå hadde vært minimalt, det eneste vi hadde tatt opp var noen små pillekuntere.
Neste dag opprant og det blåste fremdeles ganske hardt fra nord, vi bestemte oss for og gå ned for å sjekke forholdene på Rogen. Fant ut når vi kom ned at Rødviken lå ganske i ly for nordavinden, så vi padlet stille og lett utover mot Rødneset, lenge før vi kom ut til neset innså samtlige at her var det bare og slappe av og vente på vindstille. Fisket litt sporadisk her ute, men fremdeles trofast til min Panther Martin svart kropp gule prikker spinner tok det en times tid før første fisken landes, en fin ørret på 0,4.
Dette er i midten av august så mørket kommer tidligere nå enn midtsommers, etter å ha montert presenningen som en stor gapahuk, går jeg bort igjen på Rødneset for å ta en siste sjekk på været og oppdager et vindstille nes, bestemmer meg her ifra og gå tilbake til leiren for å vente på morgengry.
Stiller den innvendige klokken og våkner sannelig en time før lyset. Går ut av soveposen og lager en ild på 10x10 cm for å få kaffen i sving, mens denne gjør seg klar har det lysnet en tanke til siden jeg slo opp øynene og jeg skimter Rogen mer og mer, til slutt kan jeg se en 50-80 m ut på vannet. Jeg kiker opp til de andre, som fremdeles sover sin dypeste søvn og bestemmer meg for å teste stanga, den 5 leddete slukstanga med Panther Martin på enden og tror du ikke at jeg fikk en 8 hektos ørret på det første kastet.
De andre våknet tidlig en etter en til ferdig kaffe og ørret på menyen. Vi nådde Revakoia samme dag kl. 1100 en time senere blåste det opp igjen. Her er det fint at være mens det blåser.
Praktisk info v/ O. Gaassand

Mail to Ove Gaassand Ingen hjemmeside





Mange takk for innleverte tekster.
De bidrar til å gjøre Stor-Hans sider bedre.