Käringsjön - Länstidningen Måndag 19 augusti 2002 ![]() Kerstin Persson framför kafét. Foto: Charlotta Söderhielm. Hunden Tjim vaktar och Kajsa springer omkring och leker som alla andra sjuåringar. Ändå är det inte riktigt som hos alla andra. Det är 26 kilometer till Tännäs där det finns en liten lanthandel, förskola samt friskola. Sedan är det ytterligare nästan två mil till Funäsdalen där post, bank och apotek finns. - Det är klart att det är lite vid sidan om men vi trivs, säger Kerstin. Nu har vi ju fått el också och det har förändrat och förenklat en hel del i tillvaron. Kerstin har bott i Käringsjön i nio år och först i julas fick de el indragen. Tidigare hade de endast ett dieselaggregat som gav ström. - Det som är den allra största skillnaden är i hemmet. Nu kan jag tvätta kläder, duscha när som helst och vi har en frys i huset. Bara att ha ström dygnet runt är fantastiskt. Livet innan elen innebar en väldig planering, vilket det i och för sig är nu också egentligen. Vi försöker handla en gång i veckan och då gäller det att planera in post- och bankärenden förstås. Men förut då skulle man dessutom tänka på att ta med mat ur frysen så visst är det skillnad trots allt. Det kommer besökare i en jämn ström den här eftermiddagen. På parkeringen finns tyska, norska, danska och svenska bilar. Många ska paddla i Rogen andra ska fiska. I stugorna på gården övernattar en hel del. Utsikten från gården är hänförande med myrarna, fjällen och sjön. - Det har varit en mycket bra sommar med holländare, tyskar, danskar och norskar. Vi har också märkt att fler och fler svenskar har upptäckt området, berättar Kerstin. Kerstin är den som får hålla ställningarna på gården för Per- Roger har fullt upp med sitt arbete som naturbevakare över det 487 kvadratkilometer stora området. - Det handlar om att se till att det finns ved, att hämta sopor se till rastplatserna och förstås också kontrollera att folk följer de regler som finns. Det råder till exempel eldningsförbud överallt utom vid särskilda platser, berättar Per- Roger. Under vintern är det skidåkare och skoteråkare som kommer förbi. Många är intresserade av isfisket på vårvintern. För att ta sig till Käringsjön vintertid måste man åka sju kilometer från parkeringen. På sommaren går vägen ända fram. - Vi är vana att köra den vägen. Kajsa har gått i förskola sen hon var liten och nu är det dags att börja skolan. Det blir till att passa tiden då så att hon är i skolan åtta varje morgon, men det ska nog gå. Någon natt får vi väl bo över i Tännäs, säger Kerstin. Att ha ett ställe som detta innebär att alltid vara beredd på att det kommer gäster. - Ja, ibland kan det bli lite mycket och folk tror att de kan göra hur som helst mot oss som är lite "vid sidan om". En natt, klockan var närmare ett kom en kille och knackade på och ville köpa fiskekort. Det är väl det som kan vara lite tröttsamt ibland men det är bara en lite del i det hela. Vi trivs som sagt mycket bra och Kajsa har haft kompisar varje dag hela sommaren. Det är på ett sätt något av en dröm att få arbeta hemma, avslutar Kerstin. ©Länstidningen AB•2002 |
redaktionen@ltz.se | Länstidningen |
Tilbake | Neste artikel |