Vem är Rufsan?
Klockan var halv sju den
15:nde maj, 1998 vid Cityterminalen, när kennelägaren Gunilla
Skallman lämnade över Rufsan till mig. Min hund!
Jag minns att jag tyckte hon var så liten och lite rädd, men
det trodde jag skulle gå över, tyvärr gick inte rädslan
över! Så lilla Rufsan från dom värmländska skogarna blev
rädd. För mycket, speciellt för hundar.
Men vi fick lite problem med henne, hon var så fasanfullt rädd.
För i stort sett vad som helst. Jag och min mamma, vi kämpade
hårt för att få henne att gilla stadslivet... och hundar! För
hundar gillade hon inte, så agilityn som jag gärna ville syssla
med tillsammans med Rufsan fick läggas undan. När det var som
jobbigast så fick vi ett telefonnummer av Gunilla. Tio siffror.
Siffror som gick till Jaana
Laumola, kennel Cartier Monzerat.
Tack sa vi och ringde Jaana. Några dagar senare så åkte vi ut
till Jaana och hennes härliga hundar. Hon lärde oss lite knep
och tips hur man skulle göra, hon kändes helschysst och
ställde och ställer fortfarande upp för oss. Rufsan bor nu i
veckorna och på en del helger i Upplands Väspy hos Jaana och
hennes briarder och pumisar. Man kan säga att vi har delad
vårdnad om henne. Bättre det, tycker jag. Rufsan får leva på
landet med sina hundkompisar och hon slipper alla pestiga bilar,
ambulanser, hundar och sådant som finns här i Stockholm...
När jag skriver detta så är det lördag och Rufsan ligger vid
mina fötter. Hon är jättetrött efter en promenad med några
briarder. Jaana hade nämligen ordnat en
"socialträningsdag". Så fyra briarder och Rufsan har
varit på stan och gått på upptäcktsfärd i NK-huset. En del i
NK var väldigt roade och kom glatt fram och skulle hälsa på
hundarna medan andra rynkade på näsan.
Jaja, i alla fall. Det har varit en heldag och jag är också
trött, speciellt i benen.
Jag ser redan framemot nästa gång vi ska ut
till Upplands Väsby, då ska vi nämligen hälsa på Cartier
Monzerat Goya, "Lucy"s valpar.
Det ska bli jätteroligt!