|
Fantasyn
fick sin början då folk satt och berättade sagor och myter för varandra om t.ex tomtar
och troll.Det har redan många gånger påvisats i avhandlingar och andra
skrifter att fantasi fortfarande behövs. Det handlar om kampen mellan ont och
gått, i en värld fylld av underliga och faschinerande fenomen. Allt fler och
fler människor tar intresse i fantasylitteratur, för det mesta ungdomar, och
det underbara med fantasylitteratur är att den lämpar sig lika väl åt men
som kvinnor. Men samtidigt som intresset för fantasylitteratur ökar växer
också intresset i att studera medeltiden, myter och symboler, samt i
litteraturhistoria och historia. Fantsy inspirerar många också till att skapa
konst eller till författarskap, samt till rollspels intressen. Speciellt i
Sverige har det grundats en massa nya fantasysälskap, varav Forodrim
(Stockholms Tolkiensällskap) är äldst (27 år). Av inte endast detta kan man
dra slutsatsen att J.RR. Tolkien är en av de mest berömda fantasyförfattarna
i världen. Tolkiens bok (Sagan om Ringen) har valts både i England och
Australien till århundradets viktigaste verk, för att det egentligen var den
bok som lade grunden till modern fantasylitteratur. Dagens fantasy har rötter
inte minst i 1800-talets fantastiska litteratur, den skrevs för en vuxen publik
och är ofta komplicerad både till handling och psykologi.
Under 1800-talet började fantasyn växa fram, med författare som
George MacDonald och William Morris, men stod ännu i skuggan av
science fiction och skräck, det var först under början av 1900-talet som
fantasyn blommade ut på riktigt. I början handlade fantasy mest om
rymdfärder men när Sovjetunionen skickade upp sin första sputnik 1957
avtog den här trenden allt mer. Under 1970-talet började ett
samhällskritiskbudskap att påverka genren, det hade naturligtvis funnits
tidigare och då kanske främst riktat sig mot kärnvapen som till exempel
Walter M. Millers "A Canticle for Leibowitz". Nu blev det istället
miljöförstöringen västvärldens behandling av tredje världen som blev
populära teman.
Vill man få en helhetsbild över fantasyn som fenomen bör man läsa
"The Magic Code - The use of magical pattern in fantasy for children" av
Maria Nikolajeva och i sin bok "Fantasy" gör John-Henri Holmberg en
grundlig genomgång av fantasyns utveckling och historia, motiv och
författare.
Fantasyns
två underavdelningar:
Mytopoetisk fantasyn: Främst evangelisk litteratur;
författarens syfte är ofta att övertyga läsaren om värdet av
ett visst etiskt synsätt. Huvudpersonen är ofta tvivlare som
blir övertygad och finner det goda.
Exempel på författare inom denna underavdelning är
George MacDonald, Charles Williams, CS Lewis,
Madeline L'Engle.
Heroisk fantasy: Är den gren som är överväldigande,
oftast det man förknippar med ordet fantasy. Syftet i
berättelserna är inte att finna det goda, utan snarare att
besegra det onda. Vad som är gott och ont är inte det som
beskrivs mest, man vet det från början, utan det är själva
kampen mot det onda och hur huvudpersonen besegrar
det onda som är intressant. Man känner ofta igen miljön
och varelserna i vilken historien tar plats.
Exempel på författare inom denna underavdelning är
William Morris, TH White, JRR Tolkien, Lloyd Alexander,
Ursula K Le Guin, Katherine Kurtz, Terry Brooks, Stephen
Donaldson, David Eddings, Robert Jordan, Katharine Kerr.
|