|
Katherine Kerr föddes 1944 i Ohio men familjen flyttade ganska snart till Kalifornien där hon fortfarande
bor. Som ung i Kalifornien under slutet av sextiotalet var det väl ganska naturligt att hon deltog aktivt i "The Summer of Love" med allt vad det
innebar. Hon hoppade av universitet men studerade i stället många ämnen som
intresserade henne. Periodens vurm för reinkarnation, keltisk mytologi och mycket annat som idag orättvist fått samlingsnamnet "New
Age" satte också sina spår i hennes författarskap.
Av alla de kvinnor som för närvarande skriver fantasy är Katherine Kerr kanske den mest
framgångsrika, åtminstone försäljningsmässigt. Hennes debutroman Silverdolken (1986) blev en oväntad försäljningssuccé, oväntad då det inte är någon vare sig speciellt lättillgänglig eller konventionell
roman.
Kerr är inte den första att använda sig av den keltiska mytologin som inspirationskälla
(inte ens den första ur hennes generation, hennes kollega Patricia Kennealy var
"gift" med Jim Morrison), men hon har gjort det på ett betydligt intressantare sätt än de flesta
andra. Hennes keltiska civilisation befinner sig inte i ett alternativt
storbritannien, de har på något sätt färdats till världen Annwn, en plats som inte har någon koppling till vår
värld. Där, i kungariket Deverry lever människor, alver och dvärgar i (någorlunda) fred med varandra och deras själar återföds i nya
kroppar, bunda till varandra av gammal kärlek och hat. Allt övervakat av magikern
Nevyn som inte kan dö förrän han har rättat till ett stort misstag han begått i det
förflutna.
Ofta utspelar sig Kerrs romaner under flera tidsåldrar i samma bok och det är en fascinerande process att se hur samma individer men i nya kroppar ständigt möter
varandra, nu under en annan periods livsbetingelser. De flesta författare nöjer sig med att låta en konflikt mellan två karaktärer pågå under deras
levnad, men döden är inget hinder för Kerr. Det enda som kan bryta en ond cirkel som kan ha pågått i hundratals år är försoning kombatanterna
emellan, någon som transcenderar sitt hat. Det är beskrivningen av denna process som är Kerrs styrka, tillsammans med det faktum att det inte finns några onda
gudar, inga Satansgestalter. Kerr skyr på ett föredömligt sätt de flesta av genrens konventioner och skriver böcker som fungerar även för en publik som annars inte läser
fantasy. |