Epistel #3 - Fader Berg i hornet stöter
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Till en och var av systrarna, men enkannerligen till Ulla Winblad

Corno:	--- Fader Berg i hornet stöter;
	si hur lilla nymfen söter
	svingar sig i en dans
Corno:	--- Si hur fader Berg han gapar;
	när som Jergen Puckel skrapar,
	stöter han en cadence.
	Hurra, si Ulla dansar;
	engageanter, flor och fransar,
	vit sultan och blomsterkransar,
	vita ben: ://:
	Si ljus och lampors sken!

Corno:	--- Valthorn bör man ha på baler,
	struvor, nymfer och pokaler;
	stor sak uti fioln.
Corno:	--- Si hon slänger handen trötter;
	vita ben och röda fötter;
	si himmelsblåa kjoln!
	Hurra, si bröstet jäser!
	Minsta veck i kjolen fräser.
	Si hur fader Berg han läser
	noterna. ://:
	Hej, kära far blås bra!

Corno:	--- Kära, blås som själva satan,
	håll valthornet ut åt gatan,
	herrarna ska gå in.
Corno:	--- Friska grevar och baroner
	och husarer och dragoner.
	Hej, friskt humör och vin!
	Hurra, si Ulla skrattar;
	si vad vad galonerta hattar;
	Paris sin Helena fattar,
	röd och varm. ://:
	Blås, fader Berg, alarm!

Corno:	-- Valthorn hörs i luften mumla,
	och sirener kring mig tumla
	under apollos ljud.
Corno:	--- Ulla Winblad, kära syster,
	du är eldig, kvick och lyster,
	var dag så står du brud.
	Hurra, jag hör dig sjunga,
	jag ser Fröjas tempel gunga,
	Full och våt ://:
	står jag i Charons båt.