Epistel #22 - Glasen darra mellan knogen 
Carl Michael Bellman (1740 - 1795) 

Till the nybyggare på Gröna Lund 


De dyrbaraste gåvor utösas ofta av den lekande naturen 
under den mildaste himmel, då de dödliga med bleknade 
anleten ej mäkta pryda sina kinder med den purpur, som de 
lysande blommor vid morgonstunden sprida. Man ser uti 
frusande floder en skönhet kasta sina pärlor. - Vad? Kasta 
säger jag? - ]o, med snövita finger, som tävla i glans med de 
orientaliska pärlor. De gyllene fiskar i Kina uppstiga i 
svavelgul ånga utur berlinerblå katsor, fästade med rosenröda 
bandvippor. - Vad säger jag? Skördemännen på åkrarne i 
det rika Indien kunna knappt i sina små glimmande jackor 
förliknas med de violetta silverax, som skördas av deras 
agatliar. Dryckeskärlen vid de sorlande bäckar finns uti 
kastanjeträn högt uppsatta med konstigt virkade förlåter. 
Herdinnor i nopkin och gingang med solhattar av pärlemo gunga 
i pomeransträn och uppfylla luften med förtjusande röster. 
Där kostar ett glas av Stora Mogols aftonfinkel, älskelige 
bröder, cirka fem tolftedels svensk halvöre; och av det 
kejserliga myrbrännvinet, som de främmande gesanter undfå 
vid avskedstagandet, älskelige bröder, för en vitten får man 
så mycket, så att

	Glasen darra mellan knogen. 
	Håll i glaset, du är mogen. 
	Kejsarn sitter där på krogen 
	hela dagen trogen. 
	Huile de Venus och persico 
	växa där vilt uti skogen. --- 

Det är ju själva fan, mine älskelige!

	I en röd scharlakanströja 
	sitter han och har en blöja; 
	folket sig till jorden böja, 
	sina glas upphöja. 
	Torkar han glaset med blöjan? Jo, 
	det plär hans Höghet förnöja. --- 

Älskelige bröder, de dyrbaraste gåvor utösas ofta av 
den lekande naturen ännu. Gutår! Sup mig till!