Epistel #49 - Mamsell Ulla, märk, mamsell 
Carl Michael Bellman (1740 - 1795) 

Angående landstigningen vid Klubben i Mälaren 
en sommarafton 1769 


Mamsell Ulla, märk, mamsell, 
hur vårt månsken nu i kväll 
täckt försilvrar och bestrålar 
	grindar, pålar, 
	berg och fjäll. 
Mälarns bölja lugn och skär 
tyst en mängd av kölar bär, 
	översvallar 
	fält och vallar, 
som försvinna här och där. 
Syster, se nu ditåt vad jakter och sumpar! 
Skepparn pumpar, skepparn pumpar,  
solbränd, tyst och tvär. 

Se vad åkrar runt kring sjön, 
som av tusend blommors frön 
ge en vällukt runt kring stranden 
	och åt handen 
	arbetslön. 
Kors, vad många Bacchi kök! 
Ur var klyfta syns en rök, 
	minsta vinkel 
	osar finkel, 
minsta bro bär fulla ök. 
Mollberg, styr då ditåt, åt bryggan till vänster! 
Ren sitt fenster, ren sitt fenster 
öppnar fader Hök. 

Titta ditåt, dit åt strand, 
ut åt sjön, på vänster hand, 
dit mitt över åt det huset, 
	där som ljuset 
	syns ibland. 
Nej, min ros, min sockerbit, 
ditåt, där jag pekar, dit, 
	dit åt skogen, 
	åt den krogen 
med en skorsten röd och vit; 
dit, där som den torparn med ljustret vid kullen 
står i jullen, står i jullen, 
han som koxar hit. 

Ljuva vindar, blåsen opp! 
Hissa vimpeln högt i topp; 
lät nu seglen fladdra, fläkta! 
	Vi ä äkta 
	i vår tropp. 
Klang, vid valthorns glada ljud 
lät oss prisa vinets gud! 
	Vid det ropet 
	rör på stopet, 
värm upp ådror, blod och hud! 
Drick, lilla min syster, drick, Mollberg, i botten! 
Klang, hör skotten, klang, hör skotten 
för vår lilla brud! 

Lägg i land vid krogen! Var? 
Just vid dörrn. Gör skutan klar! 
Där står krögarn med sin kvinna. 
	Tjänarinna, 
	kära far! 
Tack för sist, skål! Lägg i land! 
Wingmarks mor, ta mig i hand, 
	svep om kappan, 
	stig på trappan, 
skrapa tofflorna i sand! 
Kapprockar och knyten, matbylten, kantiner, 
öl och viner, öl och viner 
hämta upp från strand! 

Jeanna tappa sin rubin. 
Aj, mitt örhäng tog cousin. 
Lottas muff låg i sängtäcket 
	och på däcket 
	violin. 
Pappas handskar, jag blir sjuk, 
svepta i en mangelduk 
	låg på skutan 
	i kajutan 
bredvid morfars piskperuk. 
Sötaste bror Petter, ack jämmer, peruken 
låg i duken, låg i duken, 
pudrad, stolt och mjuk. 

Stöt ej basfioln, kamrat! 
Stjälp ej kull vårt våffelfat; 
bär smörbyttan under armen, 
	brynt i varmen 
	som suckat! 
Sicken tårta, bränd och stel, 
strödd med socker och kanel, 
	med bruneller, 
	karameller 
och ansjovis till en del. 
Lät oss nu bli glada och rasta en timma, 
slåss och stimma, slåss och stimma 
under sång och spel. 

Fader Hök, din skål var dag! 
När du ler, så skrattar jag. 
Nå, kom, väds du flaskan fatta! 
	Jag må skratta 
	åt ditt lag. 
Tag vårt sällskap i ditt skygd, 
skänk oss av din varma brygd! 
	Dina safter 
	ge oss krafter 
och förskingra köld och blygd. 
Men hör hur det blåser! Fäll seglen, fäst slupen! 
Tack för supen, tack för supen! 
Vivat Bacchi bygd!