Epistel #52 - Movitz, mitt hjärta blöder! 

Till Movitz, när hans fästmö dog. Elegi 


Movitz, mitt hjärta blöder! 
Movitz, Movitz! 
Jag sett din fästmö kall och döder; 
grymt jag hör hur Bacchi bröder 
med gråt bestorma skyn. 
En vrider sina händer, 
en sitt huvud bort han vänder, 
ömt en annan suckar sänder, 
när i de sälla länder 
hon gömmes för vår syn. ://: 

Skål, Bacchi män och kvinnor! 
Charlotte, Charlotte 
bland Fröjas trogna tjänarinnor 
till en avund för gudinnor 
gjort Movitz frihet snärd. 
Dess ögons glans och låga, 
hennes fägring och förmåga, 
då hon sig på fältet våga 
under Cupidos båga, 
var gudars åsyn värd. ://: 

Som i den klara bölja 
du ser, du ser 
den ystra fisken sig fördölja 
och sefirens virvlar följa 
med tryckning upp och ner; 
så din Charlotte, min frände, 
när hon till din bädd anlände, 
som en fisk hon kvickt sig vände, 
nymfen en tryckning kände; 
jag sjunger intet mer. ://: 

Ack, för var gång jag skåda 
Charlotte, Charlotte 
hos fabrikörn, vid rock och låda, 
då var lördag hon bebåda 
var balen skulle stå! 
Mig tycks jag ser Charlotta 
med två nystan i en potta 
vid sin härvel stå och måtta; 
vips öppnas Plutos grotta! 
Och nymfen sjunker då. ://: 

Lät från din syn försvinna, 
Movitz, Movitz, 
var skymt utav din älskarinna; 
lät nu dina tårar rinna 
och ställ fioln i vrån! 
Fly, bror, fly Fröjas skara, 
och din frihet ömt försvara! 
Förr du snärdes i en snara, 
nu får du på krogen vara, 
nu är du fri, min son. ://: