EPISTEL #79 - Charon i luren tutar
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

eller Avsked till matronorna, synnerligen till Mor Maja Myra 
i Solgränden uid Stortorget, anno 1785

Charon i luren tutar, 
stormarna börja vina, 
trossar och tåg och klutar 
lossna nu till slut.
Månan sin rundel slutar, 
stjärnorna sorgligt skina, 
till sin förvandling lutar 
snart min livsminut. 
Snart nu mitt timglas utrinner;
Charon ror allt vad han hinner, 
vattnet vid åran 
pollrar i fåran, 
och på det blanka 
svävar en planka, 
kolsvarta likpaulunen gungar floden fram 
vid rök och damm ://:
och gastars tjut.

Krögarmadammer raska, 
stärken mig på min resa, 
när jag till fädrens aska 
samlas skall i natt.
Krögarne stå så baska, 
rödblommiga och hesa, 
borga mig knappt en flaska 
på min gamla hatt.
Mor, där på tavlan vid disken, 
stryk ut två öre for fisken, 
dito det öret 
för gamla smöret, 
noch för den ålen 
i gröna skålen;
noch för den där potates, som jag i mig drar, 
vad den var rar ://: 
och trind och platt!

Jag gör mitt testamente, 
där jag vid stånkan sitter.
Läs du själv opp patente', 
läs, mor Maja, själv! 
Bort världsligt regemente, 
världen blir mera bitter, 
stjärnklara firmamente, 
mig nu övervälv! 
Men mer jag stånkan nu skakar, 
klang, vad den vörten mig smakar!
Skummet det jäser, 
fradgar och fräser 
dropptals från truten 
ned på syrtuten.
Det gör mig gott, mor Maja, det var öl med rang.
Klang, mutter, klang ://:
vid Charons älv!

Huvud på axeln hänger, 
kroppen sig framåt lutar, 
nacken den slår och slänger, 
men, o gudar, men 
ögat med tårar blänger 
uppå de granna klutar, 
som fordom med ducriner 
knäpptes trångt igen. 
Men se på böxorna bara;
säj, ä de plaggen ej rara?
Söndrig är västen, 
lappad är resten, 
strumporna korta, 
hälarna borta, 
och den där dyra skjortan var, mor Maja märk, 
Beckmanskans särk ://: 
för tu år sen.

Nu står jag mitt i båten, 
kors, vad det roret gnisslar! 
Skuggorna, hela bråten, 
skvalpa bak och fram.
Eolus kväver gråten, 
Charon på pipan visslar, 
hjälp! hör den mörka ståten 
för ett hiskligt larm.
Blixt, norrsken, dunder och fasa 
runt kring om skyarna rasa, 
Karlavagnen välver, 
glimmar och skälver, 
stjärnorna slockna, 
stränderna tjockna, 
tills i den svarta skuggan inga himlar syns 
Mitt kval begyns. ://:
God natt, madam!