Året efter flytten till Malmö, 64, så upptäckte Björn Beatles, blev ett ”mods” och började spela musik (pop). De följande åren så satsade Björn mer och mer på musiken och började strunta i skolan (ytterst förståeligt…). Först 68 så stod Björn utan något band, då trodde han att tiden som musiker var över och började studera i Lund. Björn började även radikaliseras mer och mer i slutet utav sextiotalet. Inte helt friktionsfritt, hans far var liberal.
1970 så började Björn spela musik igen och träffade då Mikael Wiehe. Tillsammans med Peter Clemmedsson så bildade dessa tre Hoola Bandoola Band. Året efter så hade Hoola kompletterats med en bunt ytterligare medlemmar och första LP-n spelades in.
1974, när Hoola fortfarande existerade, släppte Björn sin första solo-LP ”Vem är det som är rädd” och när Hoola upplöstes 76 så släppte Björn sin andra solo-LP ”för kung och fosterland” som innebar ett genombrott för honom.
Björn Afzelius liv efter 76 är relativt välkänt, han har släppt ett otal skivor. Gjort både starkt politiska låtar och sliskiga kärlekslåtar. Han är en utav de få artister som både föräldrar och deras barn kan lyssna på. Björns stora genombrott kom 1990 med LP-n ”Tusen bitar”, fast han var otroligt populär innan det också. 1985 spelade han på Roskildefestivalens stora scen inför 60 000 personer!
1993 kunde man börja kalla Björn för författare. Han släppte då boken "En gång i Havanna". Man kan kalla det för en personlig uppgörelse med Cuba i romanform. Läs den!
1997 fyllde Björn femtio, och var fortfarande aktiv.
Natten till 16/2 1999 avled Björn efter en längre tids sjukdom.