Vi är dödsdömda (om miljöförstöringen)

Dom såg en liten varelse på gatan gå, hennes åsikter ville dom inte förstå. Hennes kläder och frisyr är det enda dom ser, fast bakom fasaden döljer sig något mer. Där döljer sig vrede och hat, mot de rika pampar och mot stat. Hennes ilska emot dom de inte kan fatta, dom bara fortsätter att peka och skratta. När dom sedan får upp ögonen är deras chanser redan brända, Då tänker dom på flickans ord och vill återvända. Men flickan licksom allt annat är dött, då kan dom önska att allt blir återfött. Med gifter ni spytt ut har ni jämnat allt med marken, kvar står en ensam gravsten i vad som en gång kallades parken. På den stod det ristat med vrede och blod...... "Det här var vad ni inte förstod".

Jag....en punkare!

Ensam fast stark ser man henne skrida, fast inte riktigt ensam, hon har stoltheten vid sin sida. Stolt för den hon är, hon är lycklig,jag lovar och svär. Människor vänder sig om där hon går, många hennes budskap inte förstår. Men för henne är det så lätt, hennes åsikter är ju så rätt. Sen träffade hon en pojke av samma sort, och hennes ensamma stunder upphörde inom kort. Han som hon var lika knäpp, levde som om de fått hjärnsläpp. Aldrig förr hade hon varit så glad, det var som om hon funnit vägen till lyckans stad. Nu lever hon som om varje dag vore den sista, aldrig vill hon sin nye vän mista. Dom är tokiga och galna omvartannat, lever i trance som om tiden hade stannat. Flickan och pojken har nu varit ihop ett tag, och vet ni vad? flickan det är jag.

Backa till

Huvudsidan: