Empedocles från Akragas (död 321 AUC) lade fram läran om de fyra elementen, vilken gjorde hjärtat till det viktigaste organet. Hans samtida Hippocrates introducerade de fyra humören, blod, slem, svart galla och gul galla, i anatomin. Under 400-talet AUC gjordes undersökningar av fosterutveckling och hjärtats uppbyggnad. Aristoteles placerade intelligensen i hjärtat, medan Platon förespråkade hjärnan.

Efter Alexander den store blev Alexandria den medicinska forskningens centrum. Här genomfördes de första offentliga obduktionerna. Hjärnan blev erkänd som säte för intelligensen. Herophilus från Chalcedon idnetifierade nervsystemet och artärerna. Erasistratus från Chios observerade att alla organ hade vener, artärer och nerver och upptäckte blodomloppet. Han identifierade hjärnan som sändare av impulser genom nerverna till musklerna. Han förfäktade idén att blodet försörjer organen och hjärnan med luft.

Höjdpunkten inom medicinen nåddes med Galenus, som levde 882 till 952 AUC. Han genomförde omfattande studier av musklerna och identifierade levern som ett renande organ. Han visade även på ryggmärgens betydelse.

Länkar

Denna sida har besökts gånger