Germanerna slogs sällan i formeringar. Ibland hände det att de kunde ställa upp i sköldmur, men oftast betonades individens mod. Tacitus skriver om germanernas utrustning och hur de stred:
”Inte heller järn finnes i någon riklig mängd hos dem, såsom man kan sluta sig till av deras anfallsvapens beskaffenhet. Endast ett fåtal använder svärd eller större lansar. De bära spjut, eller med deras egen benämning frameae, som är försedda med en lång järnspets, så vass och tjänlig att hantera, att de strida med samma vapen såväl i handgemäng som på långt håll. Sällan använda de vapen av järn, mycket ofta träklubbor.”
”I krig uppträda de med bar överkropp eller blott införda en kort, lätt mantel. Man prålar inte i fråga om utrustningen; det är endast sköldarna man sirar i de mest utsökta färger. Blott ett fåtal bär bröstpansar, högst en eller två har metallhjälm eller läderhjälm.”
”Att lämna sin sköld i sticket räknas som en särdeles stor skam, och den ärelöse förvägras såväl rätten att deltaga i gudarnas dyrkan som att uppträda på tinget.”
”I striden föra de med sig en del beläten och tecken, som de hämta ned ur sina heliga lundar.”
”Helt nära slaget ha de sina kära, och från deras håll kan man höra kvinnornas rop och spädbarnens kvidande. Deras slaglinjer kan stundom redan ha bragts att vika, när ordningen i de vacklande leden återställs av kvinnorna, som kastar sig in i striden, som stammens reservstyrka.”
Tacitus uppgifter har, där så är möjligt, bekräftats av det arkeologiska materialet. De vanligaste fynden av vapen i Germanien är spjutspetsar, vilkas spetsar är ca 45 cm långa. Dessutom var en stor del av skaftet metallförstärkt, vilket antagligen beror på att det använts vid parering i närstrid. Spjuten var vanligtvis endast ca en och en halv meter långa. Att man inte tillverkade svärd berodde antagligen på järnbrist och dålig teknik.
Sköldarna var vanligtvis runda, även om det även förekom ovala former. De bestod av träplankor, med en metallbuckla i mitten för att skydda handtaget. Skölden sattes inte fast med en rem runt armen, utan hölls endast med handen. Diametern för en rund sköld var mellan 60 och 125 cm. Kanterna var metallklädda. Flera kompletta träsköldar har hittats i mossar. Röda och blå färgspår visar att de varit bemålade.
Svärd var mycket ovanliga och gav hög status. Den vanligaste formen byggde på det romerska kavallerisvärdet (spatha). De flesta svärden var av romersk tillverkning, trots exportförbud. De var upp till en meter långa. Hjalten kunde vara klädda med silver- eller guldbleck. Svärdet bars på vänster sida i ett gehäng över axeln. Yxor användes, men var inte vanliga.
Pilbågen var ett mycket vanligt germanskt vapen. Den vanligaste typen var av idegran och manshög. De hade en fruktansvärd penetreringsförmåga.
Rustningar togs mest som byte från romarna och var mycket sällsynta. Det vanligaste kroppspansaret var ringbrynja. Hjälmar av spangentyp användes, men var antagligen reserverade för hövdingar.
Länkar
Åter till Germanien:
Denna sida har besökts gånger