Papyrus var det viktigaste skrivmaterialet, men även pergament var vanligt. Man kände även till papper, men visste inte hur det framställdes. På Gränsen får man använda gulfärgat papper, eftersom papyrus och pergament är så dyrt. Man skrev med bläck och pennor av vass, fjäder eller järn. Pergament kunde återvinnas genom att man skrapade bort bläcket, papyrus genom sköljningar i vatten. Det återanvända skrivmaterialet kallades palimpsest.

Den normala formen för det skrivna ordet var bokrullen. Denna kunde vara flera meter lång och förvarades hoprullad i en läderbox (capsula), på hyllor eller instuckna i ”duvhål”.

Skrivtavlan bestod av en träram, som innehöll bivax. Man skrev i vaxet med en järnpenna (stylus). Skrev man fel, kunde man sudda vaxet med den trubbiga bakänden av pennan. Man band ofta samman flera vaxtavlor med läder- eller järnband. Det var antagligen detta förfarande som kom att inspirera den nutida bokformen (codex). Vaxtavlorna användes huvudsakligen för privat korrespondens, juridiska dokument, för kommersiella syften och som anteckningsblock.

För cirka 250 år sedan började man tillverka codex av pergament och papyrus; först endast som anteckningsblock, senare även för litterära texter. Bokrullen dominerar dock fortfarande. En codex tillverkades genom att man vek 10-12 blad åt gången till buntar. Dessa buntar syddes ihop och bands in i ett läderband. De kristna använde endast codex-formen för sina skrifter.

Det största biblioteket i den romerska världen fanns i Alexandria. Det omfattade cirka 700.000 volymer. I Rom finns det 26 offentliga bibliotek. Att man skulle ha ett privatbibliotek ansågs obligatoriskt i alla rika hem. Det fanns senatorer som kunde samla upp till 30.000 volymer.

Länkar

Denna sida har besökts gånger