Landtransporter var mycket kostsamma. Man har räknat ut att kostnaden för att transportera 400 kg last var 80 sestertier per romersk mil (ca 1,5 km). Sjötransporter var mer än fyra gånger så billiga. Det gjorde att landhandeln begränsades till små varor med högt värde.

Trots detta var textilindustrin högt utvecklad. Nästan all tillverkning var koncentrerad till ett fåtal orter. Större delen av rikets invånare var klädda i fabrikstillverkade tyger. Ylleindustrin var koncenterad till Patrae i Achaea och Mediolanum i Italia, linneindustrin till Tarsus i Cilicia och Antiochia i Syria och bomullsindustrin till Alexandria i Aegyptus. De billigaste kläderna var de som masstillverkades, trots transportkostnaderna.

Köpmän och hantverkare var organiserade i gillen, collegia, som leddes av två magistri. Collegierna genomförde offer till collegiets skyddsgud, höll möten för medlemmarna och ordnade fester. Man bekostade även medlemmarnas begravningar. Verksamheten finansierades genom medlemsavgifter, som samlades i en klubbkassa, arca, som förvaltades av magistri. Medlemskap i ett collegium var frivilligt. Även utlänningar och slavar fick bli medlemmar. Collegierna kunde fungera som ett slags fackföreningar och dess finns exempel på strejker.

Tull togs ut dels mellan tullsfärer inom riket, dels vid riksgränsen. Järn och brons var det förbjudet att exportera.

Litteratur

A.H.M. Jones, The Roman economy. Studies in ancient economic and adminstrative history, Oxford 1974.

Willem Jongman, The economy and society of Pompeii, Amsterdam 1988.

Länkar

Denna sida har besökts gånger