Tacitus skrev om germanernas rättsuppfattning:
”Äktenskapen äro stränga hos dem. De är nog de enda bland främmande folk som nöja sig med en hustru var. Det är ej hustrun som lämnar mannen hemgift, utan tvärtom. När så sker, äro föräldrar och släktingar närvarande och granska gåvorna. I gengäld ger hon sin man några vapen. Det germanska äkta paret leva så i omhägnad kyskhet utan att vilseledas i lockelser i skådespel. Om hemlig brevväxling är männen lika okunniga som kvinnorna. Äktenskapsbrotten äro ytterligt få. Tinget utmäta den otrogne mannen eller hustruns straff omedelbart. Håret skäres av och han klädes av naken. Man driver denne så med piska från tinget.”
”Att begränsa barnantalet eller att döda något av de barn som födas då arvinge redan finnes, räknas som en skändlighet.”
”Att övertaga både faders och nära anhörigs såväl fientliga som vänskapliga förbindelser är nödtvång. Ärvd fiendskap är dock ej för all framtid omöjlig att förlika. Till och med mord sonas nämligen med ett visst antal större och mindre boskapsdjur, och hela ätten mottager gottgörelsen.”
”Att förvägra någon människa, vem det än må vara, tak över huvudet betraktas som nidingsdåd. Var och mottager sin gäst med så utsökta anrättningar som hans ställning medgiver. På känd och okänd gör man ingen skillnad, när det gäller gästväns rätt. Om någon vid sin avfärd ber att få med sig något, hör det till god sed att ge honom det, och med samma lätthet kan man begära en gengåva.”
”Endast sällan förekommer det, att en träl bestraffas med prygel, bojor eller tvångsarbete. Om man slå ihjäl trälen blir det dock ingen påföljd. De frigivna trälarna stå inte mycket över de vanliga.”
”Att ta ränta på lån äro okänt hos dem.”
Länkar
Åter till Germanien:
Denna sida har besökts gånger