Germanerna bodde i byar, som låg på lätt försvarade berg eller kullar. Ibland kunde de vara befästa med en enkel pallisad. Vanligaste bostadshuset var ett långhus i korsvirkesteknik med halmtak.

Germanerna ägnade sig framförallt åt boskapsskötsel, men även ett betydande jordbruk. Det viktigaste sädesslaget var vete, följt av korn och havre. Man odlade även råg, hirs, vallmo, lin, bönor, ärtor, linser och hampa.

De vanligaste djuren var nöt och gris, vilka tillsammans stod för ungefär 75 procent av djurbeståndet. Kött och hudar exporterades till Rom. Man hade ett mindre antal får och getter. Man höll även hästar, gäss och hönor, men dessa åt man inte. De enda husdjuren var katten och hunden. Den vanligaste hundrasen var schäfer. Endast överklassen hade råd att hålla hästar, vilka ärades i så hög grad att man hade speciella hästgravplatser för dem. De germanska djuren var genomgående mindre än sina romerska motsvarigheter. Hästar hade till exempel en mankhöjd på endast 130 cm.

Jakt och fiske stod för en tiondel av försörjningen. De största vilddjuren var uroxe och visent, vilka hade en mankhöjd på ca 180 cm och vägde ungefär ett ton. Man jagade även älg, vildsvin, hjort, rådjur, björn, bäver, utter, grävling, räv, varg, hamster och hare. De vanligaste fiskarna var mört, gädda och mal. Malen kunde bli 2-3 m lång och väga 150 kg. I de större floderna fanns också stör, vars rom var en viktig exportvara till det Romerska riket.

Länkar

Denna sida har besökts gånger