Germanerna bar endast ett namn, till vilket man ibland lade son- eller dotternamn, för att skilja på två personer med samma namn. Efternamnet kunde vara antingen moderns eller faderns, t ex Richomer Berthasson. Typiska ändelser till mansnamn kunde vara –mer, -rid, -ric, -gast, -pilio, -bich, -baud, -philas, -bur, -vitta, -gild, -bind, -had, till vilka man lade valfritt prefix, till exempel Richomer, Rumorid, Theoderic, Arbogast, Turpilio, Allobich, Merobaud, Ulphilas, Ardabur, Fravitta, Athanagild, Areobind och Theodahad.
Germanska kvinnonamn slutade på -tha och kunde innehålla ändelser såsom –suntha, -guntha, -gotha, -ertha, -fritha, -hiltha, -gertha och -ritha, till vilket man lade valfritt prefix, till exempel Amalasuntha, Helguntha, Ostrogotha, Bertha, Elfritha, Gunhiltha, Hallgertha, Sigritha.
Bland de germaner som gick i romersk tjänst blev det vanligt att man framför sitt germanska namn lade till ett romerskt praenomen, vanligtvis den regerande kejsarens nomen gentile. En german som tagit värvning under kejsar Gallienus kan då heta Egnatia Roghiltha eller Licinius Butheric. Att man gjorde detta kan ha berott på en vilja att anamma romerska seder. Ett annat skäl var nog att det romerska befälet hade svårt att uttala germanska namn.
Länkar
Åter till Germanien:
Denna sida har besökts gånger