Hövdingen omgav sig med stammens bästa krigare. De och deras familjer utgjorde germanernas överklass. Tacitus skriver:

”Ivrig tävlan råder dels bland hirdmännen om vilka som skola få den främsta platsen hos sin hövding, dels bland hövdingarna om vilken som kan få de flesta och mest hårdföra hirdmännen. Detta är ära, detta är styrka, att alltid vara omgiven av en stor skara utvalda unga män, det är heder i fred och skydd i krig. Ty då blir hövdingarna eftertraktade av beskickningar, de hedras med gåvor, och de avgöra ofta utgången av krig genom blotta ryktet om sin person. När man går i strid, är det en skam för hövdingen att bli underlägsen i tapperhet, en skam för hirden att icke vara lika tapper som hövdingen. Men en verklig vanära för livet är att återvända ur striden med livet i behåll, sedan ens egen hövding stupat. Att försvara och skydda honom, att tillskriva hans ära även förtjänsten av egna hjältedåd, det är kärnan i deras trohetsed. Hövdingarna kämpa för segern, hirdmännen för hövdingen."

Länkar

Denna sida har besökts gånger