Anmälningar

Vi har behov av folk som anmäler sig till idrottsspelen. Ring eller skicka e-post och tala om vilka grenar ni vill ställa upp i. Endast romerska medborgare får deltaga (det vill säga alla som bor på den romerska sidan av gränsen).

Historik

Grunden till den antika idrottsliga traditionen lades i och med grundandet av de olympiska spelen i Grekland år 23 före Roms grundläggande (776 f.Kr.). Under seklernas gång blev spelen alltmer populära. Man började med idrottstävlingar i de flesta grekiska städer. När romarna erövrade den grekiska världen för några hundra år sedan spreds kunskapen och intresset även till Västeuropa. Konceptet för hur spelen skulle arrangeras och vilka grenar som ingick baserades alltid på de ursprungliga olympiska spelen, även i en avkrok som Vicus Aurelius. Ofta kunde en rik medborgare bekosta spelen och vinsterna med egna medel, för att bli populär.

Klädsel

Männen bar perizoma (liknande våea dagars blöja). Kvinnorna bar perizoma och hade lindat tyg över brösten. Man använde sandaler, lågskor eller var barfota.

Vinster

För att locka deltagare erbjöds segrarna i de olika grenarna betydande pengasummor, vilka bekostades av den arrangerande kommunen. Dessutom ärades de ofta av sin hemstad med diverse förmåner. I och med att det stod mycket på spel, blev fusk, mutor och vadslagning vanligt.

Furrinalia

Idrottsspel hölls alltid i samband med en religiös festival. En sådan kommer att infalla under Gränsen. Då ska man fira den så kallade Furrinalian, till Jordens gudinna Furrina. Festivalen inleds med idrottsspel och avslutas på kvällen med fest. De grenar som ingår i Furrinalian är brottning, en stadiums löpning (monostadion), två stadiers löpning (distadion), långdistanslöpning (dolichos), rustningslöpning och femkamp. Alla grenar delas upp i olika klasser för män, kvinnor och barn. Det är historiskt belagt att kvinnor under romersk tid deltog i de olika löpargrenarna och brottning. Det finns inget som tyder på att det var förbjudet för dem att deltaga även i övriga grenar.

Brottning

Det användes inga viktklasser. Brottarnas kroppar smordes in med mjöl för att man skulle få ett säkrare grepp. Den förlorade som hade båda axlarna mot marken. Varje match avgjordes som bäst av tre. Två skilda tekniker användes: antingen grepp om handled och arm, eller kroppsgrepp på nära håll.

Löpning

Löparbanan var en stadium (185 meter) lång. Vid monostadion sprang man från ena änden av banan till den andra. Vid distadion rundade man en påle vid bortre änden av banan och gick i mål på samma ställe som man börjat från. Dolichos var ett längre lopp. Under Gränsen kommer det att genomföras mellan fortet och byn och tillbaks igen. Rustningslöpningen var två stadia lång . Man bar hjälm och sköld. Tjuvstart bestraffades med piskning.

Femkamp

Femkampen omfattade spjutkastning, stötning, längdhopp, distadionlöpning och brottning. I spjutkastningen användes vanliga spjut. Man mätte aldrig hur långt man kastade, utan konstaterade endast vem som kommit längst. I stötning kastade man koppartackor. Inom längdhoppningen använde man hantlar, vilka slängdes bakåt i samband med hoppet för bättre resultat.

Så fort en deltagare vunnit tre grenar avslutades femkampen. Spjutkastningen, stötningen och längdhoppet hölls först. Om en deltagare (A) vunnit två grenar, och en annan (B) en, sprang de distadionloppet. Vann B avgjordes saken genom brottning. Vann tre olika personer varsin av de tre första grenarna sprang alla tre distadionloppet. Tvåan och trean brottades. Den som vann av dem brottades med ettan om segern.

Länkar

Denna sida har besökts gånger