Grunden för alla relationer i det Romerska riket var det så kallade patronus-clientes-systemet. Det innebar att alla invånare var bundna till en herre (patronus). Den högste patronus var kejsaren. Förhållandet mellan clientes och patroni byggde på ömsesidiga skyldigheter. Clienten skulle lyda patronus befallningar, rösta som han begärde i de lokala valen och kanske ge honom rabatt på olika tjänster. Patronus skulle beskydda clienten, ge honom ekonomiskt understöd om han råkade i nöd och ställa upp med en advokat om han kom i klammeri med lagen.

Den viktigaste funktionen var att höja patronus status: Ju fler clientes en patronus hade, desto högre prestige förvärvade han. Dagen började ofta med att clienterna tog på sig sin toga och uppsökte sin patronus. När denne ätit sin frukost tog han nådigt emot sina clienters hyllningar. Sedan tog han en symbolisk promenad genom orten, med alla clientes i släptåg, för att visa upp sin status. Alla patroni (utom kejsaren) var i sin tur clienter till en annan patronus. Därför gick morgonpromenaden ofta till patronusens patronus.

Systemet gjorde att det offentliga livet i mindre orter kunde domineras av ett fåtal starka familjer. Om man inte gjorde som sin patronus ville kunde olika saker hända. Om patronus var hämndlysten kunde han skicka sina torpeder till clientens hus för att valla honom tillbaka till fållan. Om patronus var mer diplomatisk kunde han helt enkelt låta saken bero, tills clienten upptäckte att han miste många av de fördelar han tidigare åtnjutit. I sådana fall brukade clienten efter en tid självmant återkomma till patronus och be om hans förlåtelse. Naturligtvis fanns det fall där en client övergav en patronus till förmån för en annan, men sådant var mycket farligt och kunde leda till döden.

Länkar

Denna sida har besökts gånger