Runor började användas för ungefär hundra år sedan. Runorna kan antingen symbolisera ett ljud eller ett ord:

F fehu (boskap) U uruz (uroxe) TH thurisaz (jätte) A ansuz (ase) R raido (resa) K kaunan (sår) G gebo (gåva) W wunjo (glädje) H haylaz (hagel) N naudiz (nöd) I isaz (järn) J jeran (år) I iwas (gran) P pertho (äpple) Z (R) algiz (älg) S sowilo (sol) T tiwaz (himmel) B berkanan (björk) M mannaz (människa) L laguz (vatten) NG ingwaz (kärlek) D dagaz (dag) O othalan (byte)

Runorna delades i tre grupper, med åtta i tecken i varje, så kallade aettir. Någon kursivform utvecklades aldrig, eftersom de ristades på trä, ben, sten eller metall, men mycket sällan skrevs med penna. Det användes inga skiljtecken mellan ord eller meningar.

Runorna var antagligen romerska bokstäver som anpassats till det germanska språket. De fungerade inte i första hand som kommunikationsmedel mellan människor, utan i första hand mellan människor och gudar. De ansågs därför vara heliga och magiska.

Länkar