Alemanner betyder ”alla män” på forngermanska. Beteckningen användes av alemannerna själva för att framhäva sitt mod och krigiska dygder. Romarna kallade dem vanligtvis för sveber. Tacitus skriver:
”Sveberna utgöra ej en enhetlig stam. De äro alltjämt uppdelade i särskilda stammar med särskilda namn. Ett karakteristiskt drag för detta folk är att de stryka håret snett och binda upp det i en knut. Härigenom skilja sig sveberna från andra germaner och de friborna bland sveberna från trälarna.”
”Som de äldsta och förnämsta bland sveberna beteckna sig semnonerna. De äro huvudstammen bland sveberna. Bekräftelse på stammens åldriga ursprung finna vi i deras religionsbruk. På fastställd tid samlas alla av blodförvantskap sammanhörande folk, företrädda av beskickningar, i en skog vid romerska gränsen, som hålles helig: den är nämligen invigd av förfäderna och fruktad sedan urminnes tid. Med ett människooffer i samhällets namn fira de där den hemska inledningen till sin barbariska gudstjänst. Också på ett annat sätt visar man lunden vördnad. Ingen går in i den utan att vara bunden med en boja, tecknet på att han är gudomen undergiven. Råkar någon snava och falla, får han ej hjälpas på fötter och resa sig: de rulla sig ut längs med marken. Hela deras vidskepliga tro grundar sig på föreställningen att stammen leder sitt ursprung från den platsen, att Vodanus (Wotan), som härskar över allting, finnes där och att allt annat är lagt under honom och lyder honom.”
”Langobardernas frejdade namn har däremot sin grund i deras fåtalighet. De äro runt om inneslutna av en mängd starka folk men leva likväl i trygghet, inte till följd av undergivenhet, utan genom oförvägna strider. Närmast dessa bo avioner.”
”De dyrka alla gemensamt Nerthus (Ertha), vilket betyder Moder Jord. I samband med tinget besöka och gästa hon de dödliga. Man börjar ej krig, man uppträder icke beväpnad, alla järnverktyg hålles undanlåsta, fred och ro känner man och älskar man då, men blott då, till dess prästen återför gudinnan till helgedomen, när hon blivit mätt på samvaro med de dödliga. Kultbilden tvättas därpå i en sjö, som ligger i hemlig avskildhet. Uppdraget utföres av trälar, vilka samma sjö strax därpå drar ned i sitt djup.”
Länkar
Åter till alemannerna:Åter till Germanien:
Denna sida har besökts gånger