Tinget var stamförbundets högsta beslutande organ. Man samlades för att offra till gudarna, dryfta politik, välja hövdingar och kanske en kung, avgöra rättsmål och myndigförklara förbundets ungdomar. Tacitus skriver:

”In ärenden av mindre vikt rådslå hövdingarna, om viktigare frågor hela folket, dock med det förbehållet, att de förberedas av hövdingarna. Till följd av sin självständighet har de det felet att de icke samlas punktligt eller såsom på order, utan både två och tre dagar förslösas på tingsdeltagarnas söl. Så snart den oordnade massan finner för gott, slår man och kvinna sig ned med vapen i hand. Tystnad anbefalles av prästerna, vilka vid detta tillfälle även ha bestraffningsrätt. Därpå lyssnar man till kungen eller hövdingarna alltefter den ålder, den ädla börd, den krigarära eller den vältalighet som var och en äger. Tycker man illa om ett förslag, avvisar man detta genom ett ogillande sorl. Gillar man det däremot, slår man ljudligt samman spjuten.”

”Vid ting får man ta upp fråga som kan medföra dödsstraff. Förrädare och överlöpare hänger man i träden, dem som visat sig fega och hållit sig undan från strider samt homosexuella dränker man i gyttjiga träsk. Men också för mindre brott finnes straff i proportion till deras omfattning. De som överbevisas dömes att böta ett antal hästar och nötkreatur. En del av böterna erlägges till kungen eller hövdingen, en del till den förfördelade själv, eller hans släktingar.”

”På samma ting väljes även varje år nya hövdingar, eller omväljes gamla.”

”De går aldrig ut utan att bära sina vapen. Det är emellertid icke sed att någon nyttjar vapen förrän samhället prövat honom eller henne duglig därtill. Då prydes den unge med sköld och spjut ur sin faders hand. Särskilt ädel börd eller stora förtjänster från fädernas sida berättiga även den unge att mottaga utmärkelsen ur sin hövdings hand vid tinget.”

Länkar

Denna sida har besökts gånger