Den 10 augusti år 258 glödstektes sakta på ett galler en av de ädlaste människorna som vandrat på jorden, den då icke helgonförklarade Laurentius. Den makabra grillfesten avbröts en gång av det stackars offrets frejdliga uppmaning: "Nu är jag färdigstekt på den här sidan, så ni kan vända på mig".

Denne märklige man blev med tiden mäkta populär i den snötyngda Nord, och kom att bli ett av de tre helgon till vilka Upsala domkyrka helgades vid invigningen den 24 januari 1273. Invigningsåret är visserligen omtvistat, men gillets egen tolkare av domkyrkans historia, Jubelårsaposteln tillika Kommendören Björn Åhlander, har angivit detta datum som det rätta.

Den Helige Laurentii ande svävade länge obemärkt över de vilsna göteborgarna i Upsala, men lyckades slutligen med okända medel förmå uppnå sitt mål. Efter många vändningar i historiens vindlingar och dammiga handlingar kom Gillet att ta sin nuvarnade form i slutet av 1960-talet. En närmare diskussion och förtjänstfull redogörelse mera i detalj hänvisas till den skrift som ligger till grund för denna text (se not nedan).

1968 började en märklig man sin bana. Gustaf Wetter, som senare kom att bekläda många ämbeten i Gillet, och som blev Gillets StoraSigillBevarare och Legislator Primus, begynte i samråd med den sedermera varande Maior Dominus, Thomas Rosswallius, att utarbeta och stadfästa en stadga och ändamål för hur Gillets verksamheter skall bedrivas.

Denna stadga antogs 1969, och gäller oförändrat än idag. Vissa uttolkningar och smärre justeringar har vidtagits genom olika edikt som Gillets Maior Dominus funnit skäl att utfärda. Tribunalens sammansättning fastställdes och ett övervakande, kyrkligt ämbete instiftades. Till förste Ärkemandarit valdes Gillets Confessor Superior, Torgny Hag. Ämbetet och tecknet på detsamma invigdes på den medeltida ärkebiskopsstolen vid altaret i Gamla Upsala kyrka.

Gillets allra första Högtidskapitel hölls 1970, och sedan dess har Gillet avhållit stor fest i början av varje år. Denna fest, som hålls med av bröderna inbjudna damer, skall bjuda på god mat och dryck samt god underhållning, där inslag som Maiors och Ärkemandaritens entreer har blivit spektakulära inslag. Under senare år har även mindre höstfester anordnats för och av gillebröderna.

Alla gillebröder har möjlighet att av Maior och Ärkemandariten erhålla titlar av olika slag för därmedelst genom Häroldens försorg låta omvärlden till omätlig avund begrunda titlarnas mängd och värde.

Att Gillet spelat en stor roll inte bara över årtusendena utan framförallt för dagens och gårdagens Höge Bröder som ett mentalt ankare och band till en tid i Upsala är inte bara sant utan har blivit till ett axiom. Vi kan konstatera att allt i Gillet i dag är fast och väl strukturerat, men att allt samtidigt med mycken varlighet kan förändras, ty detta är väl förborgat i Gillets innersta hemlighet, som är så hemlig att ett fåtal, om ens dessa, känner den.

(Denna text är ett kondensat av Gillets historia, som skriven av Stor Kommendör och förutvarande Maior Dominus Ignatius Superbus, Ingemar Söhrman i: Ingemar Söhrman et.al. "Sanct Laruentii Gilles jubileums matrikel - MCMIXIV" S:t L:s förlag, Upsala, utgivningsår okännt)
 

[ index ]
[ Maior genom tiderna ]