Karl XII:s hovpredikant, biktfader och sedermera levnadstecknare Jöran Nordberg berör också Psilanders strid i sitt stora verk "Konung Carl den XII:s historia". Nedanstående avsnitt är hämtat därifrån. Nordberg markerar ofta vissa ord genom att använda olika stil. Jag har försökt återge detta i texten med att använda en annan font.
| d. 27 | § 130. Under sådana Hans Majt:s marcher i Pohlen, föreföll äfwen en merkwärdig händel til siös / och det just i dessa samma dagar, som derföre gifwer oss anledning til fölljande berättelse. De Engelske hade begynt at utan åtskilnad bringa op Swenska handelskepp, hwilket gaf en eftertancka, som wille de aldeles tränga dem utur siöen, och draga all förtiensten till sig allena. Konl. Regeringen i Stockholm fann altså nödigt, at efter förra wanligheten förordna ett Örlogskepp til de Swenska Fransk- och Spanie-fahrarnas Convoj. Capitein Gustaf von Psilander gick in Julio till segels med Skeppet Öland : När han med Swenska Köpmansflottan war 8 mihl när in til Engelska wallen, blef han eftersatt af 8 Engelska Kreutzare under Schoutbynachten William Weston, hwilken sände de bäst seglande förut, och lät skiuta skarpt. Psilander lät sin Lieutenant gå med en Chaloup mot det främsta Engelska / och frågade hwad sådant betydde? Engelske Capitein frågade igen: Om han icke såge Drottningens flagga? Lieutenanten frågade tilbaka: Om han icke såge Konungens i Swerie flagga? Capitein sade, jo ; men det Swenska Skeppet borde stryka wimpel och märse-seglet, och således fullgiöra sin skyldighet för Drottningen i England : Lieutenanten sade sig ei wetta af sådan skyldighet, och trodde ei eller at någon hade derom befallning. Der med lade sig de Engelska skeppen in til det Swenska, och gaf thn (?) öfwersta laget: Psilander skänckte dem det öfwersta och nedersta laget igen, samt med Mousquterie; medan det Swenska skeppet kastade sitt märse-segel på stång, til at intaga Lieutenanten med Chaloupen, kom ett Engelskt långs Styrbords sidan och gaf det andra laget; men Psilander möte det igen med öfra och nedra laget / at det mäste drifwa af. I medelertid kommo de öfriga Engelska, och gofwo hwart efter annat sina lag, af hwilka det Swenska blef så redlöst skutet, at det kunde hwarken lowa eller dreja, utan låg som ett Blockhus emellan dem, och i 9 glas, från kl. 12 til kl. 5 eftermiddagen förswarade sig så manligen, at de Engelske icke torde det ankomma. Omsider, sedan alle Master, tackel och tyg woro sönderskutne, och skeppet på några ställen i watngången genomboradt, manskapet jemwäl i de tilstånd, at Canonerne ei mer kunde brukas, lät Psilander blåsa flaggan, och blef så i en chaloup hämtad til Schoutbynachten, som honom höfligen emottog och fägnade; begärde hans skrifteliga ordres, och lät ett Engelskt skepp släpa det Swenska, som war redlöst, til hamnen Noor. På Swenska sidan woro 16 man döde, och 37 Officerare och gemene blesserade; men på den Engelska mycket flere; hwilket dem högeligen förtrutit. Alle berömde så det Swenska folcket i gemen, som i synnerhet Capiteinens bravoure, at han med 1 Skepp så länge förswarat sig emot 8, och i sin Konungs rätt och höghet så tappert förfäcktat: Men vid Engelska Hofwet war man ei aldeles tilfreds ; omsider efter några månaders förlopp, blefwo de wid detta tillfället upbrackta skeppen lösgifna, med frihet at segla hwart på sin ort. Örlogsskeppet wardt förrbättradt ; men när det skulle segla till Swerje, strandade det vid Scagern; Canonerne och det mästa godset blef bärgadt. Engelske Ministern Robinson ingaf på Drottningens befallning en skrift / deruti Hennes åstundan betygades, at underhålla den gamla förtroligheten bägge Riken emellan, men begärdes straff på Psilander ; Saken remitterades til Konungen, som lät äfwen förklara sin åstundan, at hålla den gamla wänskapen emellan bägge riken ; men hade derhos det förtroendet ; at Drottningen ei skulle lemna ostraffadt det fientliga anfall som Engelska flottan gjordt på det Swenska Skeppet ; ty sådant wore ei allenast emot den gamla wänskapen, utan emot alt folcks rätt, som gifwer allom lof at segla i Stora hafwet, allenast det sker fredssamligen och utan upsåt til at skada. Ändteligen afhandlades saken emellan Swenska Ministern Lejoncrona och den Engelska Robinson, at ingen widare oreda deraf fölgde. | Händel i Siön med 9 Engelska skepp |
Nordberg, Jöran
Konung Carl den XII:s historia, del 1
Stockholm, 1740
s. 528-529
Nordbergs skildring är kortfattad, saklig och i stort korrekt. Den förefaller bygga till stor del på Psilanders egna relationer. Man igenkänner replikväxlingen mellan Psilanders löjtnant och kapten Butler, men Nordberg påstår att Psilander uppmanades att stryka både vimpel och märssegel. I Psilanders egna relationer talas bara om märssegel. Vimpeln återkommer hos Tornqvist, men enligt Munthe hade Psilander instruktion från Amiralitetskollegium att inte föra vimpel bortom Skagen. Kapten Butler säger inte heller något om vimpeln i sin rapport.
(Under arbete)
Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: september 28, 1999.