Carl Gustaf Tornqvist (1757-1808)

Carl Gustaf Tornqvist tillhörde en sjöofficerssläkt. Både hans far och farfar var tygmästare. C. G. Tornqvist antogs redan 1768 vid kadettskolan i Karlskrona och efter att avlagt examen 1778 tjänstgjorde han en tid i svenska flottan, men gav sig 1780 iväg till Frankrike och tjänstgjorde under närmaste tre åren på franska flottan vid dess expeditioner till stöd för den spirande nordamerikanska republiken.. Vid återkomsten till Sverige inledde han sitt sjöhistoriska författarskap och 1787 utkom "Grefve Grasses sjö-batailler...". Därefter vidtog snart arbetet med den första svenska sjökrigshistorien, "Utkast till swenska flottans sjö-tåg", som utkom 1788.

Följande text är hämtad ur sistnämnda verk. Vissa anpassningar av texten till ett lämpligt format har gjorts, men stavningen är oförändrade.

Engelsmännerna för hvilka de naturlige Grundlagar at Segla fredsammeligen i stora Hafvet icke voro gällande, upbrackte utan åtskilnad äfven Svenska Handels-Fartyg, sin Konungs förmenta vänner. I Wikingarnas tid var sådant et nidings värk: nu ansågs det med åtlöje, och til en del beskyddades af Regeringen.

Sverige blef således nödsakat til sine Undersåtars säkerhet utrusta 50 Canon Skeppet Öland at Convoyera Svenska Handels-Fartyg förbi Engelska kuster. Capitaine Gustaf (von) Psilander *) var Chef och hade med sig commenderade, Capit. Baron

*) Adlad för sitt välförhållande under denna Resa 1712, var då Holm-Major och blef såsom LandsHöfdinge på Gottland Baroniserad 1719, dog i Carlscrona såsom Praesident i Amiralitets Collegio 1738.

Carl H. Wachtmeister *), Lieutn. Johan Utfall **) och Lieut. Smidt.

Detta Skepp råkade den 27 Julii, 8 mil från Orfortsnäs följande Engelska Escadre som anfördes af Commendeuren Lord William Weston:

Då det främsta av dessa Skepp Worchester, var kommit under skåtthåll, gaf det et skarpt tätt under Ölands bogspröt, och det dröjde ej länge förr än detta Skepp å nyo sköt en kula igenom dess tågverke. Psilander skickade Lieut. Utfall i en slup at fråga om ordsaken til detta oförmodade förhållande; svaret blef utan omsvep, at Svenska Örlogs-Skepp borde palma in Vimpel och sätta på Bramsegel för Stora Brittanniens Flagga; men som detta oförskämda påstående

*) Blef sluteligen Amiral och Praesident i Am:ts Coll, dog i Stockh. in Jan. 1731.

**) Adlad med sina bröder 1716 och kallad von Utfall, kom i tjenst som Volontaire 1697, for sedan på utrikes Flottor och blef Am:ts Lieutenant. 1709 Capitaine vid Skaraborgs Regemente. 1712 Am:ts Capitaine. 1715 Commendeur. 1722 Schoutbynacht. 1736 Vice Amiral. 1742 Amiral. 1748 Commend. af Svärds-Orden. Född i Göteborg 1681. Dog i Carlscrona 1749.

til ingen del kunde bifallas, blef följden et glatt lag ifrån Skeppet Worchester. Psilander hade redan med sine Officerare och i synnerhet Baron Wachtmeister föresatt sig at til det yttersta försvara sin Konungs heder vid en så öm sak. Utan afseende på en vida öfverlägsen magt, satte han sig i det kraftigaste motvärn; besvarade detta öfvervåld med 2:ne lag dubbelt skarpt, hvilka gjorde det eftertryck at Worchester sackade achter ut, at lämna plats för dem som efterföljde. Psilander befalte derpå sin Slup sättas in, och då man dermed var i arbete, kom Skeppet Chester och gaf et glatt lag på andra sidan af Öland, som på samma sätt afviste detta Skepp, då det äfven brassade på stång at invänta de öfrige. Öland fortsatte sin Cours, men blef snart inhämtad af 3:ne andra bättre seglande Skepp. Då börjades elden kl. 1 om efter middagen med all den häftighet som ämnet fordrade. Öland tillät icke någon nalkas sin sin tvärsida, utan förlust. Redan i första början måste et Skepp öfvergifva elden at ofördröjeligen bota en svår läcka; et annat Skepp förlorade sin storstång; och måste äfven hålla undan. men då desse Skepp, straxt blefvo genom andra ankommande aflöste, blef det för Svenskarne nytt tillfälle at visa ståndacktighet. Öland förlorade sina stänger och låg nu som et Blockhus öfvertäckt af rök och eld: igenom en oafbruten canonad från bägge sidor, öfvertygade man denna oförsynte Fiende at segren skulle blifva dyrt köpt. Engelska Commendeuren hade ännu intet med sitt Skepp kommit de öfrige til hjelp; han trodde det vara en lätt sak tvinga sig seger med så mångdubbelt styrka. Men då han med förundran efter 4 timars Canonad såg den Svenska Capitaine med sitt redlösa Skepp lika modig, blef det det likasom en nödvändighet för honom att undsätta de sina; han ökade Psilanders ära, då Skeppet Litchfield lade sig achter at skjuta långskepps, på samma gång Ruby lagt sig at skjuta kranbalks vis och Assistance emot Ölands tvärsida. En så vådelig belägenhet kunde icke annat än ordsaka ombord på Öland de svåraste fölgder. Flere af dess Canoner blefvo sönderskutne, och til all olycka hade äfven en Däcks-balk som afbräktes, gjordt flera Canoner otjenlige. Psilander hade nu under 4 1/2 timas tid trodt sig gifvit vedergällning för tillfogad skymf: at uteställa vidare sin tappra Besättning, hade varit oförlåteligt, så mycket mer som Fiendens fördelagtiga ställning betog honom möjeligheten at försvara sig. Han måste derföre uphöra; men märkeligt är at han icke strök sin flagg som vanligt brukas då man öfverlämnar sitt Skepp til en segrande Fiende, utan i dess ställe hissade sin Flagg i Schau, som Sjömän bruka då de åstunda hjelp och undsättning med det mera, och på samma gång slutade sin eld. Engelska Commendeuren kände gåtans uplösning, och uphörde derföre äfven med sin eld, och för sina Skepp hissade åtskilliga Vimplar, hvarpå lika så många slupar som vayande vimplar kommo ombord til Psilander, hvilka med förundran sågo det Rättvisan så skyddat de Svenske, at de icke hade mer än 16 döda och 27 blesserade.*)

*) Denne Relation är tagen så väl af den i Koppar graverade af Hyppoff, som Doctor Norbergs Historia, förutom Unges Journal, Constapel Samuel Heldings upgift till Palmsköld, och en af 3:ne på Skeppet varande Under-Officerares edeligen författade skrift, om detta förlopp.

Ehuru Engelsmännerne buro harmen innom sig at hafva förlorat långt mera folk, kunde de icke undå at gjöra sina fångars ära lysande, i det de medgåfvo at de med all förmycken förlust ärhållit denna nesliga seger.

Ehuru detta öfvervåld vid et annat tillfälle kunde förordsakat betydeliga fölgder, blef nu vid bägge Håfven ingen ting vidgjort; ändskönt Ministrarne å båda sidor gjorde anförande. Skeppet blef på Drottning ELISABETHS befallning aldeles reparerat, och Psilander med dyrbara minnesteckn återsänd *). Men på återresan blef Skeppet förolyckat på Skagerns Ref **): Folket blef likväl bärgat, och det mästa af Tågverke med det mera, fört i Land på Jutland at förvaras,

*) Han fick ibland annat en guld-kädja af så betydelig längd, at den räckte från hufvud till fötterna, jämte tilbud at blifva Rear Admiral.

**) Enligt Kongl. ÖverRättens dom af den 20 Decemb. 1705, var Lieut. Roserus von Ackern dertill vållande, och blef dömd af med lifvet, derföre at han såsom förhyrd främmad Styrman, icke ofta nog brukat Lodet, eller försigteligen gifvit ackt på Coursen, och den på Skagern utsatte fyren. Kongl. Justitiae Revisions Utslag den 11 Oct. 1706 mildrade Domen i stället med 14 dagars fängelse vid vatn och bröd, samt et halft års suspenderande från tjensten.

och med något fartyg skickas til Sverige *)

*) Skepps Redskapen med Canoner blef 1706 af Lieut. Båtman, sedermera Palmenkrona, infört til Götheborg, hvarifrån han i detta ärende blifvit skickad. (Vide Stjernm. Matrikel)

Tornqvist, Carl Gustaf, Utkast till swenska flottans sjö-tåg. - Stockholm, 1788, del 2, s. 24-30

KOMMENTARER

Detta är ett mycket intressant och märkligt stycke historieskrivning. Tornqvist har noga angivit de källor han använt och är i många stycken synnerligen detaljerad. Sålunda är alla engelska fartyg namngivna. I Psilanders egna relationer till Amiralitetskollegium och envoyen Leijoncrona saknas sådant nästan helt. Endast Worcester omnämns i den till Leijoncrona insända berättelsen och relationen till Amiralitetskollegium saknar helt namn. Här finns dock ett problem. Psilander har sänt in ytterligare en berättelse om stridsförloppet. I Kommerskollegiets protokoll 6/9 1704 sägs att man emottagit en skrivelse från Psilander, daterad 21/8 i arrest på Worcester, innehållande en skildring av striden. Denna relation har jag ännu inte lyckats finna. Kommerskollegiets arkiv uppvisar tyvärr betydande luckor när det gäller inkomna skrivelser, så den kan vara försvunnen. I Kanslikollegiets protokoll 8/9 1704 omtalas också brev och utlåtanden om Psilanders strid, som Kommerskollegiet låtit översända. Detta torde sannolikt röra sig om samma brev. Här slutar dock spåren, åtminstone tills vidare. Den "i Koppar graverade af Hyppoff", som Tornqvist anger bland sina källor skulle naturligtvis kunna bygga på denna skrivelse. Vad Tornqvist här avser är nämligen oklart. 1759 avrättades i Karlskrona kopparstickaren och guldsmeden Gustav Hyphoff. Denne hade tillsammans med en buntmakare tillverkat falska bankosedlar. Jag har inte lyckats hitta något rörande hans verksamhet i Karlskrona, så det kan ju tänkas att Hyphoff gjort något arbete där som ännu fanns bevarat när Tornqvist skrev sitt verk. Kanske förstördes det i den stora stadsbranden 1790?

"Doctor Norbergs Historia" är naturligtvis Jöran Nordbergs stora verk om Karl XII. Där finns inte heller några detaljer kring de engelska fartygens namn.

"Unges Journal" är också ett problem. På ett annat ställe i Tornqvists verk framgår det att den Unge som avses är Olof von Unge (1672-1737), som 1704 var kapten på kofferdieskeppet Groote Christopher. Detta ägdes av karlskronaborgarna Claus Saur och Theodor Christophers. I Unges meritförteckning i RA, M 1839, framgår att fartyget under åren 1704-1706 gjorde ett flertal resor till Cadiz. I mars 1704 befann sig fartyget på Elbe, nära Freiburg, varifrån Unge skickade ett brev till Amiralitetskollegium. Så Unge kan naturligtvis på ett eller annat sätt haft kännedom om striden. En möjlighet är att Groote Christopher var med i den konvoj som Romney eskorterade från Hamburg, men några bevis för detta har jag inte hittat. Detta skulle i alla fall placera Unge i närheten av striden, se nedan. Tyvärr tycks Unges journal vara försvunnen.

"Constapel Samuel Heldings upgift till Palmsköld" avser med all säkerhet Samuel Helding (1683-1721), adlad Heldenhielm 1717) och Elias Palmsköld (1667-1719), Riksarkivets föreståndare. En genomgång av förteckningen över den Palmsköldska samlingen i Uppsala UB har dock inte gett något. Det finns dock även ett flertal samlingar i RA som har sitt ursprung i Palmskölds arbete. Jag har ännu inte gått genom alla dessa. Skrivningen antyder möjligen att det handlar om något relativt kortfattat.

"och en af 3:ne på Skeppet varande Under-Officerares edeligen författade skrift, om detta förlopp" är också ett problem. Det skedde en noggrann undersökning av omständigheterna kring Ölands förlisning, men jag har hittills inte funnit några spår efter en motsvarande undersökning av själva striden. Under 1690-talets konvojexpeditioner hade liknande dispyter mellan engelska och svenska fartyg ägt rum vid ett flertal tillfällen och en del av dem hade fått ett rättsligt efterspel, se exempelvis de fall som omnämns i Birger Wedbergs bok "Karl XII på justitietronen". För övrigt visar de exempel Wedberg ger på ett mycket tydligt sätt hur det kunde ha gått för Psilander om han valt att stryka godvilligt.

Nåväl, för att återgå till Tornqvist. De fartygsnamn han ger är till en del felaktiga. Det kan konstateras att Rumney, Ruby och Deptford inte ingick i Whetstones eskader. Rumney eller korrektare Romney var satt att konvojera handelsfartyg till och från Hamburg och kom först dagen efter striden fram till trakten av Orford Ness. Ruby hade i varje fall 1702-1703 varit stationerad i Västindien. Var fartyget befann sig vid den aktuella tidpunkten har jag dock ännu inte lyckats fastställa. Deptford låg åtminstone den 1 augusti i docka i Portsmouth dit det anlänt dagen före och det finns inget som tyder på att fartyget överhuvudtaget befann sig i närheten av Orford Ness vid den aktuella tidpunkten. När det gäller Silly, så ingick en fregatt vid namn Sorlings i Whetstones eskader. Sorlings kommer av det franska namnet på ögruppen Scilly.

Den korrekta listan ska istället vara Lichfield, Assistance, Chester, Dover, Dragon, Newcastle, Winchester, Worchester och fregatten Sorlings. Trots att jag ännu inte tagit del av så mycket av det material som säkerligen finns i olika engelska arkiv, särskilt Public Record Office och British Library, så tror jag mig kunna dra den slutsatsen. I den tidigare omnämnda relationen i Nordinska samlingen i UUB och i Whetstones första relation, skriven samma dag som striden ägde rum är detta också de namn som ges. Så här måste man verkligen sätta ett stort frågetecken för Tornqvists version.

Tornqvist namnger också tre andra medlemmar av besättningen: "Capit. Baron Carl H. Wachtmeister *), Lieutn. Johan Utfall **) och Lieut. Smidt." Han ger också ytterligare upplysningar om dessa. I Wachtmeisters fall är de kortfattade och korrekta, men som jag visat i samband med Bechstadius relation så var Carl Hans Wachtmeister otvivelaktigt inte medlem av besättningen. Så vitt jag kan bedöma på nuvarande tidpunkt så har han, frånsett den första tiden, inte heller behandlats som sådan av engelsmännen. Medan Psilander fortfarande satt i arrest, så har Wachtmeister varit fri att resa in till London, se Psilanders tredje brev till Leijoncrona 13/8 1704

När det gäller Utfall så har Tornqvist återigen missuppfattat källorna. Det framgår klart på ett flertal ställen att Utfalls förnamn var Joachim. I Lewenhaupts "Karl XII:s officerare" redovisas hans karriär och hans fars namn. Det är uppenbart att Joachim och Johan Utfall är två olika individer. Man frestas tro att det är Bechstadius tal om Johan Uggla som spökat och orsakat förväxlingen. Tyvärr har den även vunnit insteg hos Munthe, som visserligen ger rätt förnamn, men fel karriär. Till yttermera visso kan man från kyrkoböckerna i Rommele församling inhämta att Joachim Utfall i april 1704 gifte sig med änkan efter församlingens förre kyrkoherde Jon Forselius. I äktenskapet föddes i varje fall två barn, sonen Christiern Jan 1706 och en dotter i december 1707.

Sedan måste jag även i detta sammanhang ta upp frågan om vem Psilander egentligen skickade över med slupen. Psilander talar bara om att han skickade sin löjtnant, något namn ges inte. Bechstadius ger heller inget namn, men Tornqvist säger att det var Utfall. Detta har sedan tagits upp av senare författare. Nu fanns det ombord två överlöjtnanter, von Ackern och Utfall. Om Psilander sände en av dessa, skulle han då inte skrivit överlöjtnant eller åtminstone givit ett namn? När han talar om löjtnant, är det då inte rimligt att anta att det handlar om löjtnant Schmidt? Relationen i Nordinska samlingen talar också entydigt om att det handlade om löjtnant Schmidt. Vem var då denne? I Lewenhaupt ges en översikt över hans karriär i flottan. Av Amiralitetskollegiets protokoll 24/12 1704 framgår att Schmidt var son till den 1675 avlidne postmästaren i Göteborg Henrik Schmidt, vars änka Elsa Katarina 1678 gift om sig med Johan Thelin, under lång tid därefter postmästare i Göteborg. I Otto Kugelbergs verk "Postmästare i Sverige och Finland från äldre tider..." hittar man uppgiften att Herman Schmidt var född 1673.

Tornqvist har också problem med dateringen av striden. Han säger den 27 juli, vilket alltså är rätt enligt den kalender som tillämpades i England. 28 juli är det korrekta, om man ska följa den tideräkning som tillämpades i Sverige.

Man måste följaktligen ta Tornqvists version av händelserna med en stor nypa salt. Ett stort problem är naturligtvis att bara en av de källor han angivit är lätt identifierbar och möjlig att kontrollera. Övriga angivelser är så kortfattade eller oklara att det inte utan vidare går att identifiera vad som avses. Har Tornqvist faktiskt bara återgivit vad källorna meddelat honom eller har han bättrat på och utbroderat? Det senare verkar troligast, men det är naturligtvis betänkligt att uttala sig tvärsäkert när man inte har tillgång till samma material.

Det framgår på ett par ställen att Tornqvist arbetade med en fortsättning av verket. En sådan utkom dock aldrig. Var tog detta manuskript vägen?

(UNDER ARBETE)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: september 29, 1999.