Den oerhört produktive publicisten Gjörwell har också författat en skildring av Psilanders strid. Den återfinns i volym 2 av hans "Brefväxling".
Innehåll:
Lefvernesbeskrivning om Presidenten uti K. Amiralitets-Collegio, Frih. Gust. von Psilander.
Uti et föregående Bref lofvade jag Dig en Berättelse om den Heders- och Mandoms-bedrift, som utmärkt en af Rikets ypperste Herrar, framlidne Presidenten uti Kongl. Amiralitets-Collegium, Frih. Gust. von PSILANDER *). Se här får du då de Underrättelser, som jag både om Herre och Händelse utur handskrifna och trykta Källor kunnat hopsamla **).
*) Se Brefvet 42, uti detta band, s. 137
**) De senare äro Kon. Carl XII Historia af D. Nordberg, von Stiernmanska Matrikeln, Bechstadii Svenske Sjöman, och Svenska Flottans Sjötåg af Hr Öfverste-Lieutenanten Tornquist utom flera. Af handskrifna Underrättelser är den Sal. Herrens egenhändiga Upsats om sig sjelf den förnämsta
Han steg utur Ofrälse Ståndet och i från ringa Vilkor til Ämbeten och Värdigheter, til dem icke framhulpen af namn och Anhörige, utan på den väl jämna, men ändå ej sällan så tröga dock för honom lykeliga Förtjenstens Väg. Han härstammade af Svensk Dannemanna-ätt ifrån Småland, räknandes för sin Stamfader Bonden Nils Pehrson uti Wåxtorps Socken. Farfadren M. Petrus Nicolai Psilander var Kyrkoherde i Hwitaryd, Socken uti Småland, och dog 1631 ; han var Bonde-Son och antog först Namnet Psilander *). Fadren Pehr Pehrsson Psilander hade gått i Kronans Civile Tjenst, och var Inspector i Kammar-Archivo, men dog 1680 ifrån denne sin Son, då omkring 10 år gammal, född i Stockholm den 16 Aug. 1669. Han måste börja med knappa Vilkor
*) Efter den Tidens Sed togo Bond-Söner, som gingo in uti det Lärda Ståndet, ej sällan et Namn, lånadt och hopfogadt utur et af de Höglärda Språken; således kallade denne Pehr Nilsson sig Psilander, som efter Grekiskan betyder en man af eller utur et ringa Stånd: denna ödmjuka, ehuru för Hopen betäkta Benämning gjör honom dock Heder, och innebar en fastän för honom okänd timelig Belöning, ty ifrån denna hans Förmenta ringa Stam uprunno korrt efter trenne förnäma Ätter: von Psilander, Psilandersköld och Psilanderhjelm, hvarom mera nedanföre.
och följde 1682 med Joh. Hagemeister, Rådman i Stralsund, som kommit såsom Fullmägtig ifrån Magistraten uti nyssnämnde Stad, til Stockholm öfver til Pommern, lärde sig Tyska Språket, hvilket han ock fullkomligen innehade då han 1685 åter följde med Envoyéen vid Kur-Saxiska Hofvet Matthaeus von Hartmansdorff til Stockholm tilbaka ; öfvade sig sedan så väl uti Skrifning och Räkning, at han 1687 blef antagen til Compagnie-Skrifvare vid Kongl. Amiralitet, lärde sig därjämte Sjö Artilleriet, såsom hans största hug var för Tjensten til Sjös; blef också 1688 Arklimästare, och gjorde sin första Sjöfart samma år på Örlogskeppet Carlscrona under Vice-Amiralen Ankarstierna; äfven som han följande året blef Constapel och tjente uti en Sjö-Expedition på Skeppet Skåne. Ännu samma år fick han Permission at gå uti Utländsk Krigstjenst, efter vi då här hemma hade fredlig Tid, kom uti den Holländska, såsom simple Matros at börja med, och bevistade Kriget emot Frankrike, samt var med uti det stora Sjöslaget *) som föreföll de. 10 Jul.
*) Detta Slag hölls, på Högden utanför Dieppe, och vanns af den Fransyska Flottan under Amiralen Tourville emot den combinerade Engelska och Holländska: en särdeles Händelse.
1690 uti Canalen, samt återkom först 1695, dock såsom en väl kunnig och väl förfaren Sjöman til Carlscrona tilbaka; hade emedlertid avancerat här hemma til Under-Lieutenant; äfvensom han 1697 blef befordrad til Öfver-Lieutenant: hade ock denna tid ständigt varit commenderad på Expeditioner, såsom till Riga och Wismar, och vid 2:ne Convoyer af Svenska Handelsskepp til och ifrån England. År 1698 blef han commenderad på skeppet Westmanland under General-Amiralens Grefve Wachtmeisters eget Befäl, som öfverförde Kon. Carl XII:s Syster, Prinsessan Hedvig Sophia med sin Gemål Hertig Fredric IV af Holsten *) til Kiel. År 1700 blef han Capitaine, och tjente samma år på förenämnde Skeppet Westmanland, som öfverförde til Pernau i Lifland den unge och modige Konungen, hvilken också korrt efter vann det stora, det så mycket föranledande Slaget vid Narva. År 1701 commenderade han Fregatten Fröken Nora, som merendels kryssade uti Finska Viken. År 1702 var han på Förrätning åt Österbotn; men följande året convoyerande han med Örlogs Skeppet Öland Svenska Handels-Fartyg under 2:ne Resor til Holland och England.
*) De hade blifvit förmälde på Carlberg den 12 Jun. 1698.
År 1704 förde han åter samma Skepp Öland och uti lika förrätning, då den för Svenska Örlogsflaggan och vår Psilander så ärofulla Sjö-drabbningen föreföll den 29 Julii *), och då han kom med en Handels-Flotta ifrån Portugal samt hade redan passerat Canalen, och råkade vid Orfordsnäs (så heter Stället) på Kusten af Suffolk en Engelsk Escadre af otta Linieskepp och en Fregat under befäl af Schoutbynachten Wilh. Weston, som fordrade **), at Öland skulle stryka Wimpel och Segel för Drotningens af Stor-Britannien Flagga, men då den Svenske Örlogsmannen sade sig ej äga Ordres at stryka sin Konungs Flagga för någon, nalkades Engelska Escadern hans Skepp, som ifrån kl. 1 om dagen
*) Detta är Datum uti Frih. von Psilanders egenhändiga Journal, och bör anses för det rätta: D. Nordberg och Hr Tornquist hafva den 27, Bechstadius åter den 28 Julii.
**) Af de Raisonnemens, som både Doct. Nordberg och Hr Tornquist gjöra i afseende på Engelska Sjömagtens Pretensioner och Tiltagsenheter emot den Neutrale Handels-Flaggan med fritt och fredligt Gods, vil jag blott anföra den af den förre, eller af den Carolinske Annalisten, som del I, s. 528, utlåter sig således: "De Engelske hade begynt, at utan åtskilnad bringa up Svenska Handelsskepp, hvilket gaf en Eftertanka, som ville de aldeles tränga dem utur Sjön, och draga al Förtjensten til sig allena".
uthärdade uti fyra och en half timma en beständig Eld af Fiendens Skepp, försvarande sig både käkt och klokt emot en så öfverlägsen Styrka, til dess hans Skepp hade förlorat sina Stänger och var aldeles redlöst, samt låg såsom et Blockhus öfvertäkt af rök och eld; och då han icke borde vidare uppoffra af sin modiga Besätning, af hvilken han hade 16 döde och 27 (D. Nordberg säger 37) sårade, strök han ändå intet sin Flagga, utan uphörande med sin eld, sedan flere af hans Canoner blifvit dels sönderskutne, dels otjenlige gjorde, hissade han i des ställe sin Flagg i Schau, som det kallas och Sjömän bruka, då de åstunda hjelp och unsätning, hvaruppå Engelske Commendeuren äfven uphörde med sin eld, samt sedan med förundran beskådade det Svenska Skeppets Tilstånd, lät med sin Slup hämta Hr Psilander om bord på sit Chef-Skepp, hvar han med särdeles höflighet bemöttes och fägnades, samt lät släpa det aldeles redlösa Öland genom et af sina up til Boy de Nord och sedan vidare in på Themsen, hvar det icke allenast blef på Drotningens *) Befalning repareradt, utan ock des Chef erhöll af Hennes Maj:t en
*) Hon hette icke Elisabet, som det säges uti Sv. Flottans Sjötåg, del 2. s. 29, utan Anna.
Guldkädja af den betydeliga Längd, at den räkte ifrån hufvudet til fötterna *) ; en ädel Hedersbevisning för den ådagalagde personliga Tapperheten; ehuru begge Hofvens Ministerer fordrade Reparation för hvarandras ofredade och med sidovördnad bemötte Flaggor, hvilken Formalitet dock sluteligen stadnade blott uti den ömsesides Förklaring, at man vore sinnad, at likafult fortsätta det vänliga Förståndet, som i öfrigt rådde emellan begge Rikena **). Drottning Anna var så intagen
*) Så lyder Upgiften hos Hr Tornquist, men inom sjelfva Ätten försäkras denna så ovanliga Distictions-gofva hafva beståt uti en Guldvärja, hvilket ock synes troligare; ty de stora Guldkädjorne, som uti Drotning Elisabets Tid utdeltes, voro hundra år därefter utur bruk komne, at både gifva och bära.
*) Särdeles Reflexion at gjöra: År 1700 eller vid Nordiska Krigets Början förenade sig en Engelsk Flotta under Amiralen Rook uti Sundet med den Svenska under Gen. Amiralen Gr. Hans Wachtmeister, för at anfalla Konungen i Danmark, som brutit Freden, hvilken han ock genast måste å nyo ingå samt på de af Sverige föreskrifna Vilkor eller til Holstenska Husets fördel; - och År 1721 eller vid Nordiska Krigets Slut hade en Engelsk Subsidie-Flotta under Amiral Norris legat alt sedan 1719 uti Östersjön, under hvilken Tid våra Svenska Kuster härjades af Fienden; men hvarom jag här ingenting vil förmäla, utan hänviser Läsaren til Rhyzelii Brontotheologie, Tunelds Geographie och Lagerbrings Större Sammandrag af Svea-Rikes Historia, Femte Delen.
af den Svenske Capitainens både Rådighet och Mannamod, at hon gjorde honom Anbud at träda uti des Tjenst såsom Rear-Admiral eller Contre-Amiral. han undanbad sig dock detta, men fick sit både Skepp och sin Handels-Flotta fria, som seglade utan alt vidare hinder hem *). Skeppet Öland hade dock under Hemresan den olyckan, at stranda den 13 Jan. 1705, kl. 2 om natten på Skagens Ref och förolyckades aldeles **) ; Besätningen blef dock bergad och Canonerna jämte det
*) Om hela denna så märkvärdiga Expedition har Presidenten Baron von Psilander uti sin öfveralt så modesta Journal anteknat följande: "Anno 1704 hade jag samma Skepp (Öland) och samma Förrätning. Den 29 Jul. kom jag i Action med 8 stycken Engelska Örlogsskepp om 50 och 56 Stycken, som pretenderade Strykning för dem, och canonerade vi på hvarandra i 9. glas, då jag var helt redlös skuten. Då var et af de Engelska Skeppen som släpade mig up til Boy de Nord, och gick jag därifrån i Nov. Månad. Men Skeppet strandade på Schagen 1705 den 13 jan. om Natten kl. 2. Sedan i April kom jag til Carlscrona igen". - Detta är alt.
**) Til denna Olycka var, enligt Rättegångsacterna, en Amiralitets-Lieutenant vållande, efter han icke gifvit akt på Coursen och den på Skagen eller yttersta Norra Udden af Jutland, upsatte Fyrbåken. Krigsrätten dömde honom härföre ifrån Lifvet, men Kongl. Maj:t mildrade Domen ; så at han endast satt 14 dagar på vatn och bröd och måste omgälda det öfriga med et halfts Suspension ifrån Tjensten. Se Hr Tornquist.
mästa af Tågverket och öfriga Skeppsredskapen fördt i land och förvarades på Jutland, til dess det hant afhämtas genom Lieutenant Båtman, sedan Palmencrona, och föras til Götheborg *) Men inan jag lämnar hela denna Händelse, bör icke förgätas at här nämna, huruledes ibland de Tjenstgörande Svenske Officerarne på Öland under den heta Drabningen mot en Engelsk Amiral och en hel Escadre **), äfven voro då Capitainen Baron Carl Hans Wachtmeister ***) [denna not saknas i texten, men ska uppenbart finnas här.]
*) Enligt den förr citerade Sjötågs-Historien förlorade vi aldeles Skeppet, men efter Stiernmanska Matrikeln Del 2, s. 1169, återförde Lieut. Lars Båtman det til Götheborg. Hvilken Upgift är den rätta?
**) Chef-Skeppet hette Lichfield om 56 Canoner, af de öfrige voro Worcester, Chester, Assistance och Ruby de, hvilke lade sig närmast Öland, som också blef öfver alt kringskjutet. Huru härmed uti hela sin Detail tillgick kan äfven uti Sjö-Manoeuvrens eget Språk omständeligen läsas hos Hr Tornquist uti des anförda Bok.
***) Sedan Amiral och President uti Kongl. Ammiralitets-Collegio, hvilken Herre äfven synnerligen vid detta Tillfälle bidrog til Försvaret af Svenska Flaggans Heder. han dog 1731
och Lieutenanten Johan Utfall *).
År 1706 och 1708 hade Hr Psilander Commendering med Skeppet Halland uti Finska Viken, äfven som de följ. Åren på olika Stationer uti Östersjön, förande då Skeppen Nordstiernan och Wenden. Emedlertid hade han blifvit försedd den 22 Febr. 1710 med Majors Fullmagt af Gen. Amiralen Grefve Hans Wachtmeister och Kongl. Amiralitets-Collegium; och at hans Förtjenster, genom både Redlighet och Tapperhet utmärkte, äfvenledes kändes af den ehuru då långt,
*) Han blef sedan adlad och kallad von Utfall, samt dog Amiral 1749. Så snart Engelska Skeppet Worcester lossat de begge första skotten på Öland, skickade Psilander denne Utfall i en Slup och lät fråga om Orsaken til detta oförmodade Förhållande, då den Engelske Capitainen på Skeppet frågade igen: Om han icke såge Drotningens af England Flagga? Lieutenanten frågade tilbaka: Om han icke såge Konungens af Sverige Flagga? Jo, sade Capitainen, men det Svenska Skeppet borde stryka Vimpel och Märsseglet, samt således fullgjöra sin Skyldighet emot Drotningen af England ; men då härtil nekades både af Utfall och Psilander, tog Canonaden å ömse sidor sin början, och var det med stor möda, at Psilander han intaga Lieutenant Utfall om bord, som icke heller sedan sparde sin flit at gjöra skäl för sit Svar och värja Hedern af sin Konungs Flagga.
ja aldeles uti Turkiet frånvarande Konungen, intygas bäst därigenom at Carl XII uphöjde honom den 15 Sept. 1712 til Adelsman *), samt utnämnde honom ännu samma år den 29 Dec. til Schoutbynacht. Sit namn Psilander, så öfveralt kändt och hedradt genom den uthärdade Sjödrabningen mot en så vida öfverlägsen Engelsk Styrka, bibehöll man med al rätt uti sit Sköldebref, utmärkande det blott, til skilnad ifrån sine Ofrälse Slägtingar, med det då så almänt hos oss brukeliga, ehuru aldeles osvenska Mellanordet af von, kallande sig von Psilander. Nu steg han också alt vidare och fortare uti Tjensten, ty 1714 utnämnde Konungen honom till Vice-Amiral med Inspection öfver Varfvet och
*) Hans då erhållna Vapen är ofelbart et af de mäst lysande på vårt Svenska Riddarehus. Härom skriver Bechstadius s. 36 således: "Vapnet, som nu är det Friherrliga Stam-vapnet, var en blå Sköld, hvaruti visa sig otta gyllene Kulor, 4, 3, 1, med en chef af guld, hvaruti ligger et af de gamles Krigsskepp af blå Färg. Öfver på Skölden står en öpen Tornerhjelm, hvarutur upstiger en Svensk kronflagg emellan otta Engelska Flaggor. Detta Vapen blef således inrättadt i afseende på den mycket skarpa och tappra Action, som denne Herre hade emot otta Engelska Örlogsskepp med det ena Svenska Skeppet Öland".
Equiperingarna; 1715 til Amiral och 1716 til Landshöfdinge på Gothland. Emedlertid hade Konung Carl XII:s dagar blifvit under Belägringen af Fredricshall år 1718 förkortade, äfvensom både en ny Regering och et nytt Regeringssätt hade då med detsamma kommit i stället. Landshöfdingen von Psilander var väl skild ifrån alt, åtminstone, deltagande uti då varande politiska Tilstälning, men så kan man dock nog sannolikt sluta, at dels lärer han insett Rikets behof af Fred, och at dels äfven den nya Regeringen sökt vinna honom ifrån det Holstenska Tänkesättet, ty Drotning Ulrica utnämnde honom redan den 23 Maji 1719 til Friherre, samt fick äfven samma år, ehuru Landshöfdinge, befalning at gjöra Tjenst såsom Amiral under Öfver-Amiralen Grefve Clas Sparre, på den Flotta, som då skulle försvara våra Kuster emot de fientelige Hemsökningarne. Han bevistade Riksdagarne 1719, 1720, 1723, 1727 och 1731; emedlertid hade han blifvit flyttad 1728 ifrån Gothlands Län *) til Calmars
*) Under kriget och hans Styrelse på Gothland hade han dels motat den vidare framgången af en Rysk Landstigning, dels förekommit alla vidare Försök uti dylik väg, ehuru denne för Riket så vigtige Ö låg öpen midt uti Hafvet, med föga Betäkning ifrån fasta Landets sida, så at Almogen uti hjertelig Välmening förärade sin vördade och älskade Länsherre, vid hans Afsked ifrån Landet, en stor Silfverbägare, til Vedermäle af des Tacksamhet för Vård och Värn om Hus och Hem.
Höfdingedöme, och slöt häruppå sin Ämbetsmanna-väg med et af de högsta och vigtigaste Ämbeten uti Riket, då han den 16 Dec. 1734 utnämndes til President uti Kgl. Amiralitets-Collegium i Carlscrona, hvar han sedan både tilbragte sin öfriga Tid och äfven dog den 18 Mart. 1738, samt uti des 69 år. Han gifte sig den 7 Dec. 1697 med Ingrid Lepin, Doter af Hans Lepin, Prost i Christianopel, född d. 18 Jul. 1676 och död d. 10 Oct. 1729. Af detta Gifte föddes flere Barn, af hvilka här anföras följande. Af Sönerne: Peter von Psilander, född den 20 Sept. 1702 *), gick uti Rikets Civil-tjenst och blef sluteligen Landshöfdinge i Wexiö, tog afsked 1764 och dog barnlös i Stockholm den 11 mart. 1776, samt utgick med honom denna Friherre Ätt **). Hans von Psilander
*) Icke den 25 Aug. som det heter uti Minnet öfver honom s. 9
**) Talet vid hans Graf, då äfven Baneret sönderslogs, hölls af Hr Justitie-Cantzleren Joach. Wilh. Liljestråle (Stockh. 1776, 8.); och vil jag utur detsamma här anföra den Tekning, som afmålat Svenska Stälningen för och emellan åren 1702 och 1776. Det heter: "Han (Landshöfdingen Bar. Pet. von Psilander) kom til verlden i en tid, då den urgamla Svenska Äran och Redligheten i allas Bröst regerade, och Carl XII:s Mod förde Svears och Göthers Vapnefrägd til en Spets, där Lyckan sjelf hissnade, men icke Hjelten. Han inträdde i Rikets Tjenst, då det, under en mild Ulrica och Fredric, började styras efter nya Lagar, som kanske haft varagtigare lykligare verkan, om de äldres rätta grund däruti varit mera iakttagen. Dessa Lagar såg han födas; han såg dem i sin första styrka; framdeles svigtande, och efter mänsklighetens vanliga art, med svaghet arbetande; ändteligen tidigare, än man förmodat, falla och föråldras - men hans ögon fingo ock skåda den stund, då de pånyttföddes och sattes i sin fordna Helgd af den Hand, som Försynen därtil beredt och utkorat. Gifve Gud! han och lefvadt at se den Tid, då Kärlek för Fädernesland och Medborgare, Upriktighet och et manligt Alfvar i alt blifvit hos Folket åter så almänt gängse, som de uti hans barndom voro!
, Commendeur vid Amiralitetet, född den 4 mart. 1708, hade tjuge år för sin äldre Bror och barnlös aflidit. - Af Döttrarne: Anna Elisabet, född den 11 Aug. 1700, blef gift med Amiralen Aron Sjöstierna. Gustaviana, född den 8 jan. 1705, blef gift med Gen. Majoren Ankarstierna. Charlotta Catharina, född den 23 Mart. 1713, blef gift med Riks-Rådet Grefve Joh. Snoilsky. Sophia Margareta, född d. 3 Aug. 1714 *), blef gift med Riks-Rådet, Frih. Axel Lagerbielke **)
Presidenten Frih. von Psilander var til växten stor och af et både ädelt och vackert Utseende. Til Sinnet var han lätt och glad, uti hela sin Lefnad redlig och dygdig. Han var tillika kunnig och beläst, hvilket, när man påminner sig hvilken Väg han först måste bevandra, för at kunna komma och avancera uti Tjensten, länder honom äfven til mycken heder, lämnande efter sig et vackert Bibliothek, bestående af Böcker uti Vetenskaperna, dock särdeles uti Historien, samt äfven uti andeliga Ämnen, som vitnade om den Gudsfruktan, af hvilken han äfven förelyste uti sit Stånd
*) Födelse-dagarne äro tagne utur en Sal. Hr Presidentens egenhändiga Antekning.
**) Här vil man anföra, huruledes Presidentens Bror, Joh. Psilander, blef, såsom Öfver-Commissarie vid Amiralitetet, adlad den 10 Febr. 1720, med Namnet Psilanderhielm. Han var född i Stockholm 1664, och dog Därstädes 1722. - Presidentens Brorson, Nils Psilander, Son af Pehr Psilander, Öfver-Commissarie vid Amiralitetet och Presidentens Bror, blef, såsom Varfs-Major adlad den 21 Nov. 1752, med Namnet Psilandersköld. Han var född i Carlscrona 1707, och dog, såsom Amiral, Därstädes 1783.
Så mycket får jag här antekna om en Herre, hvars Namn och Efterdöme för alla Tider blifva lysande uti våra Tideböcker, hvars Fotspår blifva ärofulla at trampa, ty de leda til Ära, til Förebild, til en vördnadsfull Åminnelse.
Med stor Tilfredsställelse slutar jag således detta Bref, och lefver beständigt.
Gjörwell, Carl Christoffer
Brefväxling, vol. 2. - Stockholm, 1802-03
s. 243-258
För att inledningsvis koncentrera sig på det avsnitt som behandlar konvojen 1704, kan det noteras att Bechstadius påstående om att konvojen var på väg tillbaka ifrån Portugal återkommer här. Gjörwell anger också Bechstadius som en av sina källor. Varken Tornqvist eller Nordberg säger egentligen något om vilken riktning konvojen hade, även om det faller sig naturligast att tolka de avsnitten i deras skildringar som om de varit införstådda med att kursen var sydlig. Gjörwell kan knappast ha studerat så mycket otryckt material. Då skulle det rätta förhållandet snart stått klart för honom.
Datumet för striden har varit föremål för åtskillig förvirring, till stor del orsakad av den 1700-1712 i Sverige använda "Svenska stilen", vilken låg en dag före den gamla stilen som användes i England. Här dyker emellertid också upp ett nytt datum, 29 juli, vilket Gjörwell säger sig ha hämtat ur Psilanders egenhändiga journal. På ett annat ställe talas om Psilanders "egenhändiga Upsats om sig sjelf". Det förefaller rimligt att tolka detta som varande ett och samma verk. Man kommer onekligen att tänka på en meritförteckning. Ett sådant original av Psilanders egen hand tycks dock inte finnas bevarat bland de militära meritföreteckningarna i Riks- eller Krigsarkivet. Eftersom Psilander också hade en "civil" karriär som landshövding, kanske den ska sökas i andra samlingar?
Antalet döda och sårade varierar hos senare författare. Gjörwell säger 16 döda och 27 sårade, vilket han fått från Tornqvist. Psilander själv talar i båda relationerna om 16 döda och 37 sårade, vilket Nordberg upprepar. Så även här måste Gjörwell ha underlåtit att kontrollera källorna.
Sedan kommer naturligtvis frågan om den belöning som Psilander ska ha mottagit av drottning Anna. Gjörwell lanserar här guldvärjan, och säger sig bygga på uppgifter från "Ätten". Gjörwell var född 1731, så han kan ha varit bekant med flera av Psilanders barn. Hos Tornqvist talas det om en guldkedja och före honom talar Lilliestråle om att "den då regerande Engelska Drottning ANNA lemnade honom hedrande vedermälen af den stora aktning hon fant honom förtjena." Detta antyder någon form av släktradition, som funnits redan under Psilanders barns tid. Det låter emellertid en smula märkligt att man från engelsk sida å ena sidan skulle kräva att Psilander straffades och å den andra sidan samtidigt belöna honom
(UNDER ARBETE)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: september 27, 1999.