Ernst Brunners Carolus Rex - en granskning

Home
Introduktion
Lilla kungen : 7-55
Den smorde : 56-103
Rustningar : 104-129
Seland : 130-143
Narva : 144-193
Duna : 194-208
Warschau : 209-236
Kliszow : 237-248
Krakow : 249-257
Thorn : 258-287
Volafaltet : 288-305
Lemberg : 306-317
Massakreringar 1704 : 318-325
Ravitz : 326-336
Grodno : 337-349
Massakreringar 1706 : 350-357
Sachsen : 358-372
Kejsaren av Storskandinavien : 373-393
Uppbrottet 1707 : 394-408
Massakreringar_svalt : 409-425
Holowczyn : 426-438
Severien : 439-460
Veprik : 461-484
Massakreringar 1709 : 485-497
Pultava : 498-540
Saracenska heden : 541-564
Bender : 565-599
Prut : 600-617
Kalabaliken : 618-673
Demotika : 674-700
Stralsund : 701-729
Norska falttaget : 730-757
Lund : 758-782
Fredriksten : 783-807
Avslutande betraktelser

Kapitel 25 : Pultava 1709

"- Mitt m�l med den h�r boken �r att den blir l�st, att den f�r m�nniskor att samlas i Kungstr�dg�rden. N�gon l�gger ett rep runt halsen p� statyn av Karl XII. Folk hj�lps �t att dra ner den p� backen och ge sig p� bel�tet med hammare och sl�ggor." (Ernst Brunner om den planerade nya boken. Intervju i Norrk�pings Tidningar 6/11 2002)

"- Litteraturen kring Karl XII �r rik men s� f�rljugen att jag tappade hakan n�r jag b�rjade l�sa." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"T�nker du l�ta Karl XII �ngra sina g�rningar? - Nej. Han levde ju i tron att han var utvald och den nya Kristus." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"Ernst Brunner har gr�vt fram sanningen om hj�ltekungen. I 300 �r har mumien vilat i sarkofagen i Riddarholmskyrkan. F�rst nu v�gar Ernst Brunner skaka liv i v�r grymmaste kung. - Karl XII sj�lv hade �lskat min bok, s�ger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Fr�gan �r snarare om svenskarna �r redo f�r sanningen om hj�ltekungen efter 300 �r. � Vi kr�ver att andra ska g�ra upp med sin historia men �r inte mogna sj�lva. Kanske vill vi �nd� n� en historisk nollpunkt. M�nga l�sare kommer f�rst ruska p� huvudet och sedan bli f�rtvivlade och inse att Brunner inte �r ute i ogjort v�der. Dessa fakta g�r inte att motbevisa, s�ger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"F�r att hitta den sanna Karl har han grottat ned sig i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga biblioteket. Jobbat mer som historiker �n f�rfattare." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Sedan har jag varit ohyggligt noggrann i min forskning � ingen ska kunna sl� mig p� fingrarna n�r det g�ller fakta om Karl XII." (Ernst Brunner i Popul�r historia 2005:7)

"I sin bok ber�ttar han �ntligen sanningen om Karl XII - en kung med l�g empati och opassande s�tt, dumdristig och rutinbunden och som
troligen led av Aspergers syndrom. - Nu m�ste svensk historieskrivning revideras." (Ernst Brunner i Dagens Nyheter 5/9 2005)

"Den senaste boken �Carolus Rex� �r den tjugoandra. Det �r en mastig sak p� 808 sidor, som tog honom nio m�nader att skriva. Forskningen som ledde fram till boken tog honom tre �r.
� Det finns n�gra hyllmeter om Karl den tolfte om vi s�ger s�. Jag har gr�vt i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga Biblioteket." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"I boken har Ernst Brunner g�tt tillbaka till ursprungsk�llor fr�n m�nniskor i Karl den tolftes n�rhet.
� Det vi ska komma ih�g �r att mycket av det som �r skrivet om Karl den tolfte bygger p� myter, eller har kontrollerats av Karl den tolfte sj�lv. Jag har g�tt djupare och l�st hemliga, personliga skrifter. Mina spr�kkunskaper har ocks� gjort att jag har kunnat se vad som har skrivits om honom i Ryssland och Polen, vilket har givit mig en kontinental bild av Karl den tolfte." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"Det �r viktigt att p�peka att mina k�llor �r personer i Karl den tolftes samtid. Jag har bara utg�tt fr�n vad k�llorna visar. Gillar man inte det ska man vara arg p� k�llorna, inte Ernst Brunner." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"Det h�r �r ju inga andrahandsuppgifter som jag jobbar med... Det �r allts� inte senare forsknings slutsatser." (Ernst Brunner under seminariet Karl XII:s liv & d�d p� Bok & bibliotek 29/9 2005)

"Naturligtvis har jag l�st historikerna, men jag valde att ocks� g� till deras k�llor. �gonvittnena har varit allra viktigast. Jag skulle klara en doktorsdisputation p� mina kunskaper." (Ernst Brunner i Borl�nge tidning 1/11 2005)

"Han s�ger sig 'inte ha v�ntat sig ett s� f�nigt' inl�gg i efterdebatten som det fr�n historikern Peter Englund. - Han k�nner det v�l som att han numera inte sitter lika s�kert p� tronen som den i Sverige som vet mest om Karl XII." (Ernst Brunner i Borl�nge tidning 1/11 2005)

"Och e' de s� att man uppr�rs �ver den bild som boken presenterar d� skall man inte bli sur p� Brunner, f�r d� m�ste man bli sur p� k�llorna. Jag har varit k�llorna trogen." (Ernst Brunner i SVT:s Debatt 29/11 2005)

"Man har skrivit t�mligen uppdiktade reportage om hur jag skulle ha hotats av h�gerextrema grupper. Man har velat f� det att framst� som att den h�r boken �r s� kontroversiell. Men de allra flesta har varit j�ttelyckliga n�r de har h�rt att jag har gjort det h�r. T. ex. Arm�museum som sj�lva har hyst samma tankar och arrangerat utst�llningar d�r Karl XII uppvisats ungef�r som i min bok. Jag har ocks� f�tt positiva samtal och brev fr�n historiker och historiskt intresserade m�nniskor." (Ernst Brunner i M�nadens boknytt 2005:12)

"Det fanns mycket skrivet om Karl XII, men samtidigt ingenting alls, det skrivna var tillr�ttalagt. (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006)

"Myter �r sv�rast att ta d�d p�. De som hyllar Karl XII inser nu att bilden av honom kommer att f�r�ndras genom min bok. Detta uppr�r dem, �ven om de ser att min bok h�ller f�r en vetenskaplig pr�vning. Just nu kan jag mest i landet om Karl XII och det �r sv�rt f�r somliga att acceptera." (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006).

"- Det finns m�ngder av dokument som ger en annan bild av Karl XII �n den som vi svenskar �r vana vid. Man undrar varf�r andra historiker har utel�mnat dem, s�ger Ernst Brunner." (Gefle Dagblad 12/3 2006).

"Jag har anv�nt samma k�llor som alla andra forskare men kanske hittat saker som de inte funnit eftersom jag kan l�sa medeltidstyska. �ven polska och ryska g�r bra, sa Ernst Brunner �ver en kopp kaffe." (B�rgslagsbladet 19/6 2006)

V�rt att l�gga m�rke till

I TV:s Debatt den 29 november 2005 gjorde Ernst Brunner ett stort nummer �ver att han minsann hade anv�nt namnformen "Pultava", vilket enligt honom var den r�tta stavningen. Nu �r det alltid besv�rligt att avg�ra vilken form som �r den "r�tta" i ett fall som detta, staden har ju under tidernas lopp lytt under flera olika herrar. Tittar man i n�gra samtida svenska dagb�cker s� skriver Leonhard Kagg "Pultava", Norsbergh "Pultaua", Dahlberg "Pultava", Pihlstr�m "Pultawa", Petre "Pultava" och Posse "Pultawa". � andra sidan skriver t.ex. Petre "Mitou", "Churland" och "Willdna", det blir allts� inte s� l�tt att konsekvent till�mpa karolinernas egen stavning.

Av egendomligheter i detta avsnitt m�rks fr�mst de som har orsakats av inl�n fr�n taffelt�ckaren Johan Hultmans sent nedtecknade minnen, se till exempel sidan 537. Av besynnerliga misstag kan man notera sidan 498, d�r Karl XII skriver till sin d�da syster Ulrika (sic), som ju inte dog f�rr�n 1741. P� sidan 536 finns en uppgift som visar hur grunda �mneskunskaper Brunner egentligen har, drabanten Giertta beh�ver inte l�nge "avbida sitt �de". I sj�lva verket undkom Giertta och dyker dessutom upp mot slutet av boken, men att det handlar om samme man tycks Brunner inte ha reflekterat �ver. Sedan �r det gott om inl�n fr�n karolinska dagb�cker, se till exempel sidan 510. P� hela sidan 510 �r som synes det enda sj�lvst�ndigt producerade tv� meningar: " Jag tog med mig gardet ner till l�pgraven." samt "Det liknade fiskrens d� jag petade upp det med st�velt�n." I �vrigt �r allt Petre, i f�rkortad form.

Genomg�ngen

Sidan 498: Kungen skriver till sin k�ra syster Ulrika som l�nge varit d�d.

Hon dog f�rst 1741. Den d�da systern hette Hedvig Sophia. Enligt Villius (s. 86) var postf�rbindelsen mellan hemlandet och arm�n avbruten s� att inga brev till arm�n ska ha anl�nt mellan 19 september 1708 och 22 juni 1709. Hedvig Sophia dog den 11 december 1708, varf�r detta inte var k�nt inom arm�n f�rr�n tidigast strax f�re Poltava. Enligt Ernst Carlson kom nyheten till arm�n med sekreteraren Otto Klinckowstr�m, vilken anl�nde till arm�n den 22 juni, se Konung Karl XII:s egenh�ndiga bref s. 96.

Sidan 498: Brevet citeras.

H�r �r d� cirka en tredjedel av brevet bortklippt. Det som �r borta �r hela inledningen, med Karl XII:s sirliga h�lsningar till systern och hans sorg �ver att inte p� l�nge ha f�tt n�gra nyheter fr�n henne. Normalt sett skulle ett bortklippande av s�dant kanske inte vara s�rskilt anm�rkningsv�rt, men som Brunners tes �r att Karl XII var en kvinnohatande, ok�nslig tyrann kan man f�rst�s misst�nka �ven andra syften bakom f�rkortningen.

Sidan 499: Tre pr�ster examineras den 4 april, Cederl�f faller bort.

Sven Agrell ber�ttar om detta i sin dagbok, men s�ger att examinationen b�rjade den 30 mars. Den 1 april fick enligt honom Cederl�f budet att han skulle f� st� �t sidan. Anders Westerman ber�ttar i sin dagbok att han examinerade kandidaterna i "Ethicis och Physicis" den 31 mars. Brunner kallar en av kandidaterna f�r "Westerman", men han f�refaller ha hetat Wetterman, se Jon St�lhammars brev i Karolinska krigares dagb�cker VII.

Vi befinner oss d� i b�rjan av april 1709, de svenska trupperna f�rs allt n�rmare Poltava.

Sidan 500: P� �stra sidan Vorskla dras l�ngsamt den ryska h�ren samman.

Som n�mns i Karl XII p� slagf�ltet III, s. 698 var det f�rst i slutet av april som den ryska huvudstyrkan br�t upp fr�n omr�det nordv�st Charkov och till �stra stranden av Vorskla kom man f�rst n�gra dagar in i maj. R�nnes avdelning befann n�ra sig Sokolki, n�gra mil s�der om Poltava.

Sidan 500: Karl XII l�ter den 15 april br�nna klostret nordost om Poltava.

Pihlstr�m n�mner att klostret br�ndes den dagen, men s�ger inte vem som gjorde det. Kagg ber�ttar att det var den ryske kommendanten som l�t g�ra det. Med tanke p� l�get f�refaller detta ocks� mest sannolikt, svenskarna skulle knappast gynnas av att br�nna byggnader som l�g inom deras f�rl�ggningsomr�de.

Sidan 501: Rehnsk�ld vill veta anledningen till bel�gringen.

Detta �r det bekanta samtalet mellan Rehnsk�ld och Gyllenkrook, som Brunner h�r helt enkelt ist�llet l�ter Karl XII och Rehnsk�ld ha. Inte s� v�ldigt kreativt att beh�lla replikerna i stort sett of�r�ndrade. Gyllenkrook menar i sin ber�ttelse att Rehnsk�ld var positiv till bel�gringen.

Sidan 501: Petre kommer till h�gkvarteret och ber�ttar bland annat att officerarna inte haft vare sig pengar eller kl�der sedan "Glesniske aktionen."

Detta �r h�mtat ur Petres dagbok och ska ha utspelat sig den 14 april (Petre skriver den 13, men har tydligen kastat om tv� dagar). "Glesniske action" �r Petres uttryck och det syftar f�rst�s p� slaget vid Lesna. Som Brunner p� s. 456 kallar f�r "Lesna." H�r har han v�l helt enkelt inte f�rst�tt vad Petre avser och d�rf�r beh�llit dennes uttryck. N�r det g�ller h�starna s� finns det dock inget i Petres ber�ttelse om att kungen skulle ha bett Petre att f�rs�ka f� fast n�gra av dem. Det finns heller inget om att Petre skulle ha b�rjat tala tyska vid sin ankomst.

Sidan 502: Efter samtalet med Rehnsk�ld b�rjar �ven H�rd och Siegroth att avr�da fr�n bel�gring.

F�rst och fr�mst var ju samtalet mellan Rehnsk�ld och Gyllenkrook, se ovan. Att H�rd ska ha ogillat bel�gringen ber�ttas av Gyllenkrook, men denne utpekar samtidigt Siegroth som en av m�nnen bakom beslutet. Sedan s�ger Gyllenkrook dock att Siegroth kort d�refter ist�llet b�rjade avr�da fr�n planen.

Sidan 502: Kungen meddelar Piper att inte ens en �ngel skulle kunna f� honom att avst� fr�n bel�gringen.

Detta �r ocks� ett l�n ur Gyllenkrooks ber�ttelse och h�nf�r sig till ett samtal mellan Piper och G. Den som talade om �nglar var allts� Piper.

Sidan 502: Kungen rekognoscerar Poltava skyddad av judarna bland krigsf�ngarna.

Var detta kommer ifr�n v�gar jag inte ens spekulera �ver.

Sidan 503: Kungen �ter k�rsb�r.

Detta �r ur Petres dagbok och det var allts� han som �t k�rsb�r den siste april.

Sidan 503-504: Gyllenkrook samtalar med Piper, �r r�dd f�r att han ska f� skulden om bel�gringen misslyckas.

Detta �r ocks� ur Gyllenkrooks ber�ttelse, om �n n�got "justerat". Gyllenkrook ber�ttar att han haft detta samtal med kungen f�re det att bel�gringen inletts och att G. d� f�r Karl XII ska ha uttryckt en oro f�r att han sj�lv skulle f� skulden om bel�gringen misslyckas. Karl XII svarade d� att G. var helt oskyldig, det var kungens eget ansvar om det skulle g� illa.

"Vansinne" och "galen f�rev�ndning" har naturligtvis ingen motsvarighet i originalet.

Sidan 505: Lode �vermannas av 12 000 ryssar. F�rlorar 200 man.

H�r har Brunner m�jligen missf�rst�tt Petre. Enligt Karl XII p� slagf�ltet III, s. 700, f�rlorade svenskarna 70 man i f�ngar. Att ryssarna var 12 000 kommer fr�n Adlerfelts Histoire militaire. Enligt Karl XII p� slagf�ltet III, s. 702 f. f�rlorade svenskarna totalt 150-200 man och ryssarna ungef�r lika m�nga.

Sidan 505-506: B�hrs dom sk�rps. D�ms att under hela sin livstid vara ov�rdig att bekl�da n�gon tj�nst.

B�r f�ll i rysk f�ngenskap vid Perevolotjna och n�r han hemkom efter fredsslutet f�stes det tydligen inget avseende vid detta utan B. blev sedermera bl.a. kommendant p� Nya �lvsborg, se Riddarhusets stamtavlor p� CD-ROM.

Sidan 506: L�jtnanten greve Posse rensar en l�pgrav.

Detta �r ocks� Petres dagbok (9 maj). Det handlar om l�jtnant Carl Posse, som dock inte rensade en l�pgrav utan intog fiendens palissader. Det hela ska dock enligt Karl XII p� slagf�ltet III, s. 707 ha intr�ffat f�rst den 12.

Sidan 506: Det b�rs in n�gra d�da fr�n rensningen, bland annat sergeanten Lejon.

Detta �r ocks� Petres dagbok, men f�r den 25 maj 1709. Lejon stupade allts� inte under "rensningen" utan vid ett ryskt utfall.

Sidan 506:. Kungen �ter sp�ckkorv och l�ksoppa, rapar vid ankomsten till vakten. �verste Binou inleder beskjutningen.

Bortsett fr�n korven, soppan och rapandet �r ocks� detta Petres dagbok. �versten hette egentligen Rudolf von B�nau, se Kungl. Artilleriet : Karl XI:s och Karl XII:s tid.

Sidan 506: �versten hade under dagen lyckats tr�nga upp p� vallen, men blivit nedsl�ngd av ryssgubbar, kvinnor och halvv�xta ynglingar med krattor och liar.

Som B�nau var chef f�r artilleriet var det inte hans bord att fatta posto p� vallen. Om nu detta alls h�nt torde B. d�rf�r inte ha varit involverad. Det hela �r h�mtat ur Fryxell (1856), del 22, s. 184. D�r ges dock inget datum.

Sidan 507: Representanter f�r tartarkhanen anl�nder.

Detta h�nde f�rst den 22 juni, se Tengberg, E., Fr�n Poltava till Bender, s. 12. Brunners skildring torde dock h�r vara missvisande, det besked som kom fr�n tartarernas sida torde just d� ha varit negativt. Efter instruktioner fr�n Konstantinopel var khanen f�rhindrad att g�ra n�got p� egen hand, se Tengberg, E., Karl XII och Ryssland, s. 26.

Sidan 508: �verstel�jtnant Silfversparre uppbr�nner de som tagit sin tillflykt till husen, d�r sedan av sina blessyrer.

Enligt Karl XII p� slagf�ltet III, s. 715 blev Silfversparre, chef f�r en styrka som bemannade en skans vid en bro �ver Vorskla, den 18 maj anfallen fr�n andra flodstranden. Petre och Kagg synes dock mena att Silfversparre r�kade ut f�r ett ryskt utfall.

Sidan 508-509: Karl XII samtalar med Petre. Samtalet f�rs p� tyska.

Denna diskussion ska enligt Petre ha h�llits p� kv�llen den 21 maj. Att man skulle ha samtalat p� tyska finns det f�rst�s inte n�gra sp�r av i Petres dagbok.

Sidan 509: Siegroth och Karl XII talar tyska.

Att replikskiftet �r p� tyska torde bero p� att k�llan �r Siltmanns journal, som ju �r skriven p� tyska. F�r detta se Carlson, E., Sverige historia under konungarne af pfalziska huset VIII, s. 233.

Sidan 510: Kungen r�knar granater. Det skjuts 12 man etc.

K�llan �r Petres dagbok. Det �r allts� Petre som r�knar och ber�ttar.

Brunner (2005), s. 510	Petre, Robert, F�nrik Robert Petres dagbok 1702-1709 // Robert Petres och C. M. Posses dagb�cker 1702-1709. - Stockholm, 1921. - S. 220 f.
"Om morgonen under frukosten h�rdes hur fienden �terupptog kanoneringen och r�knade jag att vid pass 30 granater kastades i svenskhopen.	"Om morgonen begynte fienden att canonera ifr�n detta blockhuset, hwar emoth jag stod, sampt kastade wid pass 30 granater till mig uti aproschen sampt stenar och wedtr�n, emedan den eij l�ngre war ifr�n fiendens wachter, �n jag kastade med stenar till dem och de till mig.
Jag tog med mig gardet ner till l�pgraven.
Rapporterades att ryssarna redan f�re klockan 6 med sina r�ffelb�ssor slagit 5 svenskar och 7 zaporoger f�r stj�rnan, och detta precis d�r de st�tt vid sina poster.	Av dheras canonerande och granaters kastande bekom mitt manskapp ingen skada, men f�rlorade dock 5 soldater, som de med sina reffelbyssor slog f�r stiernan, der de stod p� sijna poster, som ock 7 Saporower, som gick ocks� och luhrade p� deras skijlldtwachter och wille dem p� samma s�tt skiuta, s� att f�rlusten war denna dagen p� min post allena 12 man.
Vid skiltvakten hade med faskiner gjorts en bl�ndning.	Det rummet, derest skijlldtwachten stod, har jag allt omkring med fachiner giordt en blendning,
F�r att de inte skulle se skuggan av karlen hade en kvarnsten satts p� br�stv�rnet.	och att de eij skulle sij skuggan af karlen, sampt satte 1 qvarnsteen upp� br�stv�rnet,
Genom kvarnstensh�let kunde skiltvakten sk�da vad som framf�r honom passerade och detta medan han stod alldeles skottfri med hela kroppen.	igenom hwilketz h�hl skijlldtwachten kunde see hwad framf�r sig passerade, s� att han stod alldeles skott frij med hela kroppen, undantagandes qvarnstens h�let, som jag bad honom d� och d� sij utj;
S�dant oaktat m�ste �nd� 5 brava svenska soldater s�tta livet till och blev knall och fall liggande av skott som slagit r�tt igenom pannbenet.	ja s�dant oachtandes moste �nd� dessa 5 brafwa swenska solldater s�ttia lifwet till och blef knall och fall liggiandes, igenom alla skotten woro g�ngne r�tt igenom pannan och tinningen p� dem.
D� jag kom till f�nrik Petre p� post vid kvarnstenen blev jag p� marken varse blodet och hj�rnorna som d�r l�g efter de bortburna.	Hans Maij:tt, som kom kl. 10 ohngefehr upp till min post, hwilken blef hwarse blodet och hiernan ligga p� marken effter de bortburne d�da,
Det liknade fiskrens d� jag petade upp det med st�velt�n.
Order gavs att under dagtid l�mna denna post obesatt.	gaf mig ordre att lembna denna posten obesatt, s� l�ngi dagen, wore, emedan man enteligen kunde h�ra om fienden n�got anfall gi�ra skulle, hwilket jag ock i underd�nighet effter lefde, s� att jag ingen skijldtwacht hade utsatt om dagen.
Efter middagsm�l �terkom jag till platsen med Gyllenkrook.	Kl. 2 effter middagen infant sig �ter Hans Maij:tt.
Denne hade l�tit uthugga en docka med ansikte ur en stock, satt p� en peruk, kl�tt den i karpus, rock och uppstoppade armar.	Imedlertid har �fwersten Gyllenkrook l�tit uthugga ett ansichte i en stock och den p�kl�dt piruqve, Cabus, rock och oppstoppade armar, att man eij annat kunde se �n det en karl war.
Var g�ng han lyfte den �ver kanten av l�pgraven, sl�ngde med den hit och dit och hastigt upp och ner, f�rsummade fienden aldrig att pricka den med 2 � 3 skott.	Denna moste jag lyffta hijt och dijt som hastigast upp och neder, att dermed encoragera fienden, som alltid l�g i fullt anslag att skiuta, hwar de s�g det r�rde sig, s� mycket mehra derp� att gie fyhr, hwilket de ock eij f�rsummade utan 2 � 3 skott tillijka, s� snart jag satte den aldrig s� litet �fwer wallen eller br�stw�rnet.
F�nrik Petre fick f�rs�ka och sedan jag fr�gat om han tr�ttnat och f�tt svaret 'nej', tog jag den �nd� ifr�n honom och lyfte den aldrig s� lite �ver kanten.	H�r med hwar jag sysselsatt emoth 1 1/2 tijmas tijd, d� Hans Maij:tt fr�gade mig, om jag blef tr�tter. Jag wijste wehl min of�rtrutenhet och swarade s�dant med neij, dock s�dant oachtandes tog han sielf denna blindningen ifr�n mig och uplyffte den sielf n�gra gongor.
P� n�gon timma hade f�rvisso ett tjugotal kanonkulor och n�gra hundrade skott riktats mot denna tr�bild av en svensk soldat.	Nog kan jag wara f�rwissad, att �fwer 20 canon kuhlor och 300 bysse kuhlor richtades effter denna tr�billden, hwaraf ocks� kom, att cabusen blef med �tskilliga sm� kuhlor igenom b�hrad.
Sedan �ven Lewenhaupt och Stackelberg l�nge nog f�rlustat sig med dockan, f�gnades vi av stora m�ngder utkastade r�tter samt katt- och hundkadaver varav en d�d katta tr�ffade mig p� axeln.	Sedan Hans Maij:tt, General Lewenhaupt, general Major Stakelberg sig h�r med l�nge nog f�rlustadt, blef de benewenterade ifr�n staden med 3 `a 4 d�da kattor och hundars sampt ruttne r�tters utkastande, med hwilka de ocks� tr�ffa Hans Maij:tt p� axlan med en d�d katta,
�ven nersl�ngdes ler- och glasgranater varf�r jag beordrade Petre att svara med egna granater men som graven var nedrigt tr�ng och kastarmen ej kunde str�ckas blev de liggande utanf�r fiendens tv�rpalissader. "	kastandes der hoos 9 � 10 leer och glaasgranater till oss. Derp� gaf Hans Maij:tt mig ordre att probera, om jag kunde hinda jn med 2 � 3 granater, emedan f�r oss, som stog nedrigt och i en tr�ng graf, der man intet fick r�cka ut sig, f�ll sw�rare att kasta till dem, �n dem war sw�rt att kasta till oss, som hade h�gden och frija felltet. Till underd�nigt f�lje gjorde jag prob, den f�rsta hinde wehl �fwer de f�rsta pallisaderna, men blef liggandes utanf�r deras afsnitt och tw�rpalisader. Men med de andra 2 tr�ffade jag just i h�rnet jnnom pallisaderne, der de gick tillsammans, och de sig uppeh�lt, desse of�rskiembde menniskior..."

Brunner kortar ned och l�ter sedan Karl XII agera tr�docka till Petres buktalare. Det kan vara v�rt att notera hur "fiskrens" som kungen petar upp med st�velt�n praktiskt taget �r det enda sj�lvst�ndiga i hela avsnittet, i �vrigt �r det Petre i nedkortat skick.

Sidan 511: Kommendanten skjuter ut brevbomber.

Ocks� helt och h�llet Petres dagbok.

Sidan 511: Magister Sternell h�ller den sista maj, en s�ndag, sin predikan inf�r Karl XII.

Nu var den sista maj dock en m�ndag. Uppgiften ur Hultmans ber�ttelse.

Sidan 511-512: Stockman, Ruda, Iserhielm. Kungen samtalar med Petre, Schultz och M�hlenfels konsulteras..

Fortfarande Petres dagbok. Stockman den 26 maj, Ruda och Iserhielm den 29 och samtalet den 30. Brunner har dock lagt till Karl XII:s yttrande om att en granat inte skadar den som f�rh�ller sig tappert och �rofullt. I originalet n�mns f�rvisso M�hlenfels, men endast i en f�rklarande parentes. Se h�r ett exempel p� vilken soppa Brunner gjort av de mest tydliga upplysningar:

Brunner (2005), s. 512	Petre, Robert, F�nrik Robert Petres dagbok 1702-1709 // Robert Petres och C. M. Posses dagb�cker 1702-1709. - Stockholm, 1921. - S. 225
"Vid Mitusjka-bel�gringen 1705 hade h�ger axel tr�ffats. Den sm�rtade honom �nnu.	""hwar af jag �nnu har en kiensel i min h�gra axsel sedan 1705, d� jag i Mitouska bel�gringen blef slagen af ett stycke utaf en bomb."

Hade Brunner l�st Petres dagbok hade han sett att det handlade om bel�gringen av Mitau och inte om n�gon ort med det h�gst egendomliga namnet "Mitusjka".

Sidan 512: Det g�rs en �verg�ng i "Alt Sensjari". Kruse beger sig dit, men finner att det mesta folket under generall�jtnant Heinske nedgjorts och att samtliga 1 270 f�ngar befriats.

H�r �r namnanv�ndningen n�got slarvig. Samma ort kallas p� sidan 500 f�r Starie Senchari. Sedan �r det d� s� att Heinske var rysk generall�jtnant. Ryssarna lyckades till sitt l�ger f�ra n�got �ver 500 befriade f�ngar, se Karl XII p� slagf�ltet III, s. 743. Av den insatta ryska styrkan ska ca 60 man ha d�dats och ca 190 s�rade. Svenskarnas f�rluster synes ha varit av ungef�r likartad storlek. Det hela intr�ffade den 15 juni.

Sidan 512: Kungen ber under ett tr�d.

Det �r en uppgift ur Petres dagbok f�r den 6 juni. Vi har allts� r�rt oss bakl�nges i tiden.

Sidan 512-513: Det stora slagregnet.

Ocks� Petres dagbok, d�r detta f�rl�ggs till kv�llen den 8 juni. Allts� en vecka f�re Heinskes r�d, men efter Petres observation av Karl XII:s b�n. L�t oss se p� ett litet stycke:

Brunner (2005), s. 512 f.	Petre, Robert, F�nrik Robert Petres dagbok 1702-1709 // Robert Petres och C. M. Posses dagb�cker 1702-1709. - Stockholm, 1921. - S. 228
"Om aftonen innan livvakten blev avl�st, kom ett slagregn s� ohyggligt att dess like aldrig sk�dats eller sades ha upplevts ens av dem som var �ldre �n jag.	""och kom kl:n wid pass 6 om affton, n�st intill wachten blef afl�st ett s�dant oh�rligit slagregn, hwars lijke de, som l�ngre lefwat �n jag, sade sig aldrig h�rdt eller sedt,
P� kort tid uppfylldes l�pgravarna med lervatten s� att det stod soldaterna upp till l�ret.	hwilket ock uppfyllte approscherna med watten, s� att det stod oss, som deri woro, mitt p� l�hret,
H�starna som legat d�da p� f�ltet fl�t d�rifr�n och sk�ljdes med vagnar, t�lt och koffertar �ver ravinkanten och f�rsvann."	ja h�star, som p� f�lltet legat d�da, fl�t derifr�n bort, s�kiandes sin undanflycht �th dahlar som nedrigare orter och till b�ckar, som f�rr w�ro t�rra, men nuu woro som stora str�mmar och hade �fwer en piqve diupt watten utj sig. wid min nederkombst till compagniet /: som ock war utj en dahl, som war om werfd p� des 3:ne sijdor med h�gder, camperande ./ fant jag t�llten fulla med vatten, ja s� att min coffert der uti flyta kunde..."

Sidan 513: Karl XII r�dfr�gar Lewenhaupt.

Detta ska enligt Lewenhaupts ber�ttelse ha intr�ffat p� kv�llen den 16 juni.

Sidan 515: Hans Excellens greve H�rd levererar benbitar.

Det Hultman ber�ttar �r att samme man fick ta hand om kulan. Nu blev H�rd dock inte greve f�rr�n 1731 och var vid det aktuella tillf�llet vare sig greve eller excellens. Orsaken till Brunners miss �r att han inte t�nkt p� att Hultmans ber�ttelse �r nedtecknad f�rst i b�rjan av 1730-talet.

Sidan 517: Ryssarna g�r �ver floden.

Det hade gjort redan tidigare, se sidan 516.

Sidan 518: Karl XII f�r veta att n�gra deputerade fr�n tatarkhan var komna till Cobilak. Det var �verste Sandul, en kapten av khanens garde, generaler och v�gvisare.

Samma ort kallas p� sidan 542 "Kobeljaki". �versten var i svensk tj�nst och hette Sandu Coltea, se Ciobanu, Veniamin, Charles XII et les Roumains. - Iasi, 1999. - S. 208. Sedan var det inte generaler och v�gvisare som hade anl�nt utan "general v�gwijsaren", se Adlerfelt, Gustaf, Karl XII:s krigsf�retag 1700-1706. - Stockholm, 1919. - S. 402. Felet �r s�rskilt anm�rkningsv�rt eftersom stavningen "Cobilak" �r h�mtad ur just detta verk.

Brunner (2005), s. 518	Adlerfelt, Gustaf, Karl XII:s krigsf�retag 1700-1706. - Stockholm, 1919. - S. 402
"B�ren sattes ned framf�r infanteriet d� Mazepa ankom. Denne s�g inte hoppfull ut men ber�ttade att n�gra deputerade fr�n tartarkhan var komna till Cobilak.	"l�tt H:s M:tt s�tta sig neder fram f�r linien af infanteriet, d�r Mazepa kom till H:s M:tt och ber�ttade att n�gra deputerade ifr�n tartarerne woro ankomne till Cobilak.
Det var �verste Sandul, en kapten av khanens garde, generaler och w�gwijsare."	Lijtet d�r effter ankom secreteraren Clinkostr�m och �ffwersten Sandull med dee deputerade, som bestodo af tartar chams capitaine af garde och general w�gwijsaren jemte n�gra andra murser eller officerare.

Sidan 519: Benet fick en svart sk�ld som en bagge och m�ste avs�gas.

Nu s�gades det ju inte av n�got ben.

Sidan 520: Rehnsk�ld arg f�r att kungen i flera dagar st�tt overksam p� f�ltet utan att anfalla ryssarna.

Ett egendomligt klander - om det hade varit genuint. Rehnsk�ld hade ju sedan kungen s�rats den 17 haft bef�let �ver arm�n och haft den uppst�lld i slagordning vid flera tillf�llen. Redan vid Petrovka den 17 hade han kunnat ha genomf�rt ett anfall.

Sidan 521: Det beslutas att h�starna skulle f�ras av stalldr�ngen Nils Frisk.

Frisk var menig soldat vid Livgardet, se hans tj�nstef�rteckning i Karolinska krigares dagb�cker IV.

Sidan 523: Alla utl�ndska diplomater som medf�ljt hovstaten spanar.

N�gra s�dana fanns i princip inte. Siltmann och Jefferyes var mer observat�rer.

Sidan 523: Samtliga besk�dar fiendearm�n, ty den var i sanning grym att sk�da.

Vid den tidpunkten s�g de knappast ryssarna alls och massan av den ryska arm�n befann sig dessutom inne i det bef�sta l�gret.

Sidan 525: Lewenhaupt tar tv� redutter.

Det var snarast s� att Lewenhaupt marscherade genom reduttlinjen med st�rre delen av infanteriet, medan n�gra bataljoner under Roos blev kvar, se t.ex. Peter Englunds Poltava, s. 95.

Sidan 525: Kungen ser hur Roos tr�ngs ned i skogen av Mensjikov.

Det var ju just det man inte s�g, d�rav dr�jsm�let efter passerandet av de ryska skansarna.

Sidan 525: Karl XII kommenderar sin kolonn, best�ende av drabantk�ren, 5 regementen och gardet.

Nu var ju Livdrabantk�ren ett kavallerif�rband, kolonnerna bestod av infanteri. F�rutom en drabantvakt ingick huvuddelen av k�ren i h�gra kavalleriflygeln.

Sidan 526: Kungen fr�gar Piper vilka f�rband som mejas ned av den ryska elden. Denne svarar: "Kalmar regemente", "Uppl�nningarna".

I detta skede befinner man sig tidsm�ssigt n�gonstans mellan passeringen av reduttlinjen och �tersamlingen v�ster om det ryska l�gret. Dessa regementens underg�ng kom f�rst under huvudstriden.

Sidan 527: Adlerfelt stupar.

B�r dock ha skett f�rst i samband retr�tten efter infanteriets sammanbrott under huvudstriden, se Englund s. 189.

Sidan 528: Kungen f�r veta att hela Roos kolonn har g�tt under och att Roos sj�lv �r f�ngen.

Det Karl XII fick veta var att Roos hade blivit kvar vid redutterna, se Englund s. 130.

Sidan 528: Ryssarna n�rmar sig med m�nga lavetter, tio stycken p� varje lavett med geschwinda skott.

???

Sidan 532: Kalmar regemente faller.

Vilket det ju gjorde redan p� s. 526.

Sidan 532: Gardet, Upplands, Kalmar, J�nk�pings och Nylands regementen f�ktar in i d�den.

Av gardet kom avsev�rda delar undan f�r att sedan kapitulera vid Perevolotjna. Enligt ryska k�llor �terstod d� kring 1 200 underofficerare och meniga, se Kungl. Svea Livgardes historia IV, s. 515. Med Nylands regemente avses f�rmodligen kavalleriregementet. Enligt tsarens dagbok ska det vid kapitulationen ha haft en styrka av 662 underofficerare och gemena. Vissa egendomligheter i denna antyder dock att f�rband blandats ihop, varf�r det inte med visshet g�r att s�ga n�got om enskilda f�rband.

Sidan 536: Kungen tar Gierttas h�st, denne omringas av ryska soldater och beh�ver inte l�nge avbida sitt �de.

I sj�lva verket fick han det. Johan Giertta dog f�rst i maj 1740, se Riddarhusets stamtavlor p� CD-ROM.

Sidan 537: Kungen st�ter p� en kalesch i vilken greve Meijerfelt och hans excellens greve H�rd sitter.

Ingen av dem var �nnu grevar, h�r �r det �ter Hultmans p� 1730-talets nedtecknade minnesbilder som sp�kar.

Sidan 537: Kungen fr�gar Meijerfelt och Horn hur m�nga som stupat.

Ska f�rst�s vara H�rd och inte Horn.

Sidan 538: Horn talar.

Ska f�rst�s fortfarande vara H�rd.

Sidan 538: Kungen b�rs in i Siltmanns vagn.

Det s�ger S. sj�lv i sin dagbok. Hultman, Creutz och Lewenhaupt n�mner i sina ber�ttelser bara Meijerfelts vagn. Brunner tycks ha valt b�da varianterna samtidigt.

(Under arbete)

� Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: 2006-09-10