A Paris le
23 Xbre 1723
a 8 heures du soir
Je uiens Monsieur et cher Comte de receuoir la lettre
que vous m'auez fait l'honneur de m'ecrire.
Pour y respondre I'auray celuy de vous dire que le Roy
estant dans la tranchée entre sept et huit heures du soir; il monta sur le parapet a demi
corps decouuert pour uoir les trauailleurs et le grand feu de mousquetrie et de canon que
l'on faisoit de la place et des fortes; jestois au dessous de luy ayant la teste entre les
deux talons de ses bottes Et Couillebase estoit a ma droite; A peine y fut il monté que
Sicre passa et me demanda ce que le Roy faisoit, je luy respondit que n'estoit pas moy qui
l'aouit placé, Sicre s'en fut, et je cherchay quelque pretexte pour luy donner occasion
de décendre; Cependant que je meditois en moy même ce que je luy dirois, il recüt un
coup de canon au dessus de l'oreille gauche et sortant de l'autre costé tout prést de
l'oreille; La balle estoit comme un gros oeuf de pigeon; En receuant sa blessure il ne dit
pas un mot, les pieds luy glisserent et resta appuyé sur le parapet. Le coup donnant dans
la teste fit le bruit d'une pierre qu'on jette auec violence dans la boüe; A ce bruit
l'adjutant Couillebasse med dit: le Roy est blessé, Je luy respondit qu'il estoit mort;
il me dit il faut voir, jadjoutay que cela n'estoit que trop vray. Nous auertimes le
General de tranchée et nous fismes un peu retirer les soldates pourt leur en oster la
connoissance; On l'emporta aux batteries couuert de som mateau sous le nom d'un Ingenieur
de sa grandeur que lon dit auoir esté tué. On ne peut point "soupconner que ce soit
une personne de son armee qui l'ait tué" car L'arme qui a tiré la bale ne peut
point estre porté par un homme si fort qu'il soit; Ceux qui l'ont visité apres sa mort
conuinrent de cet verité. Ce qui en accuse la personne que vous marquez ont apparement
des raisons pour tacher de le persuader au peuple Voila au uray Mon cher comte l'histoire
de ce grand Prince qu'il faut auoir connu pour scauoir jusqu a quel point il mesprisoit le
peril et la mort. Ce jour là qui estoit un dimanche, il auoit esté a son office, auoit
changé de linge et auoit pris un habillement tout neuf. Il arriua même a la trancheé
d'un humeur fort gay, me fit appeller, et causa assez long temps auec moy des affaires du
siege. Iay lhonneur destre
Monsieur et cher Comte
Vostre tres humble et tres
obeissant serviteur
Maigret
|
Noter: |
Paris den 23 december 1723
klockan åtta på kvällen
Min bäste Grefve! Jag har nyss emottagit det bref,
hvarmed Ni har behagat hedra mig.
För att svara därpå, har jag äran meddela, att då
Konungen var i tranchéen mellan klockan 7 och 8 på kvällen, steg han upp på
bröstvärnet med halfva kroppen obetäckt för att se på arbetarna och den starka
musköt- och kanonelden från fästningen och dess skansar. Jag befann mig nedanför honom
med hufvudet mellan hans stöfvelklackar och Couillebase [= Kaulbars] befann sig på min
högra sida. Knappt hade han stigit upp, förrän Sicre gick förbi och frågade mig, hvad
konungen gjorde. Jag svarade honom, att det icke var jag, som placerat honom där. Sicre
skyndade bort, och jag funderade på någon förevändning för att förmå honom stiga
ned. Under det jag tänkte för mig själv, hvad jag skulle säga, fick han ett skott
från en kanon ofvanför vänstra örat, som gick ut på andra sidan nära örat. Kulan
var som ett stort dufägg. Då skottet träffade, sade han icke ett ord, fötterna gledo
ned men han blef liggande kvar på bröstvärnet. Skottet, som träffade hufvudet, gjorde
samma ljud, som när man häftigt kastar en sten i gyttja. Vid detta buller sade
adjutanten Couillebasse [= Kaulbars] till mig: Konungen är sårad. Jag svarade, att han
var död. Han sade till mig att vi måste se efter. Jag tillade att det var alltför sant.
Vi anmälde saken för den general, som förde befälet i tranchéen, och vi läto
soldaterna draga sig något tillbaka för att de ej skulle erhålla kännedom om hvad som
hänt. Man förde honom till batterierna, öfvertäckt af en kappa, under namn af en
ingeniör af hans storlek, som man föregaf hafva blifvit skjuten. Man kan absolut icke
"misstänka att någon i hans armé har dödat honom", ty vapnet hvarmed kulan
blifvit afskjuten, kunde icke bäras af någon man, huru stark han än vore. De, som
besiktigat honom efter hans död, äro öfvertygade om denna sanning: de som anklaga den
person, som ni utpekar, hafva förmodligen sina skäl att försöka öfvertyga folket
därom. Här har nu nu, min käre grefve, berättelsen om denne store furste, som man
måste hafva känt för att veta, till hvilken grad han föraktade faran och döden.
Densamma dagen, som var en söndag, hade han bevistat gudstjänsten, bytt om linne och
tagit på sig alldeles nya kläder. Han kom äfven i ganska muntert lynne till tranchéen,
lät kalla mig och talade ganska länge med mig om allt som rörde belägringen.
Min käre grefve,
jag har äran vara Eder mycket ödmjuke och
hörsamme tjänare
Maigret
Källa: Bring, S., Bidrag till frågan om
Karl XII:s död // KFÅ. - 1920, s. 196-255 |
Denna berättelse tillkom i en tid då mordryktena var
intensiva. Huvudmisstänkt var Sicre och Maigret söker visa omöjligheten av att denne
avlossat skottet: mordvapnet kunde inte bäras av någon enskild person. Maigret ger i
varje fall här intrycket av att ha varit bergfast övertygad om att det rörde sig om en
fientlig kula. Om detta var hans ärliga övertygelse är svårt att veta. Om man för ett
ögonblick antar att Maigret kunde tänka sig ett mord, men inte trodde Sicre var den
skyldige, finns möjligheten att hans avvisande av mordteorin skett i förvissning att
varje tvekan på den punkten skulle rikta misstankarna mot Sicre. För att vara säker på
att fria denne skulle Maigret följaktligen ha känt sig nödsakad att helt avvisa
mordteorin.
Vad man i alla fall kan
notera är att för Sicres del måste Maigrets vittnesmål anses som nästan
värdelöst. I det ögonblick då skottet träffar ska Sicre ha varit försvunnen
och att kulan skulle varit stor som ett duvägg motsades direkt av storleken
på hålet i hatten. Tvärtom är det så att mycket av osäkerheten om varifrån
den dödande kulan kom bottnar i att den, utifrån den beräknade storleken,
skulle kunna ha varit placerad såväl i en kartesch/skråsäck som avskjutits
direkt ur en musköt. |