Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

6.3. Landshövding i Kalmar län 1728-1734

Psilanders sigill med hans adliga vapen. Märkligt nog finns detta sigill på enstaka brev från denna period.

I Kalmar län bodde under Psilanders landshövdingetid ca 80 000 personer (1). Där fanns tre städer: stapelstäderna Kalmar och Västervik och den lilla uppstaden Vimmerby. Kalmar hade kring 1 000 mantalskrivna innevånare, vilket bör ha inneburit en total folkmängd på ca 2 000. Västerviks befolkning uppgick sannolikt till ca 1 500 under samma tid, medan Vimmerby hade ungefär 500 invånare.

I länet hörde hemma delar av flera regementen, främst Kalmar regemente och Smålands kavalleriregemente. För flottans behov fanns det tre kompanier indelta båtsmän i Södermöre samt Tjusts och Smålands båtsmanskompanier och därutöver två kompanier på Öland. I Kalmar låg slottet med en garnison.

I länet fanns också en del bruk, exempelvis Ankarsrum, Överum och Värnanäs. På Öland producerades Ölandssten, en stor exportvara. Andra viktiga exportprodukter var skogsprodukter som tjära, beck och bräder.

I kyrkligt hänseende var länet uppdelat mellan Kalmar och Linköpings stift. Under det senare stiftet låg exempelvis både Västervik och Vimmerby, varför man återfinner åtskilliga skrivelser från domkapitlet i Linköping bland länsstyrelsens handlingar.

Att ur detta rikhaltiga material skaffa sig en bild av Psilanders verksamhet och i synnerhet hans personliga insatser inom så skilda områden är naturligtvis svårt. För detta krävs förutom en noggrann genomgång av handlingarna från hans tid också en jämförelse med förhållandena under hans företrädare och efterträdare. Såväl företrädaren, friherren och generalmajoren Georg Wilhelm Fleetwod (1669-1728), som efterträdaren, friherren Georg Bogislaus Staël von Holstein (1685-1763), har av eftervärlden ihågkommits som initiativtagare till flera industriföretag. Fleetwod deltog i grundadet av Lovers alunbruk 1723, Skäggenäs saltbruk 1725 och Flerohopps järnverk samma år. Staël von Holstein anlade 1737 textilfabriken Calmar Vapen, men hans mest bekanta insats torde vara grundandet av Kosta glasbruk tillsammans med landshövdingekollegan Anders Koskull i Växjö. Några liknande projekt har inte kopplats till landshövding Psilander. Det är dock på sina plats att notera grundandet av ett pappersbruk vid Skruvshult 1731 och ett två olika tobaksspinnerier i Kalmar, ett grundat av C. W. Allendorff 1729 och ett annat av Caspar Hoppenstedt 1730. (2) Psilanders ekonomiska möjligheter att personligen engagera sig i olika vittsyftande industrprojekt var med all sannolikhet rätt små. Både Fleetwood och Staël von Holstein tillhörde jordägande adelsfamiljer, medan Psilander kommit från skäligen blygsamma omständigheter.

Det är också värt att påminna om att under Psilanders år i länet inföll två riksdagar. 1731 var han därför frånvarande så gott som hela första halvåret och 1734 hela sista halvåret. I övrigt tycks han ha varit en flitigt arbetande landshövding. För 1733 finns i Västerviks rådhusrätts och magistrats arkiv ca 100 skrivelser från landshövdingeämbetet och med ett par undantag är alla undertecknade av Psilander på plats i Kalmar. Under maj gjorde han en resa i länet och besökte såväl Vimmerby som Västervik, något som av allt att döma var en årlig återkommande företeelse.

Hos Munthe finner man uppgiften att Psilander under sin tid som landshövding på Gotland flera gånger kallades till Karlskrona. Under Psilanders tid i Kalmar finner man inte några längre frånvaroperioder, undantagandes riksdagarna. Genom att som ett första facit använda de till magistraten i Västervik inkommande skrivelserna från landshövdingeämbetet kan man konstatera följande:

Ovanstående datum är bara ungefärliga. Det är förstås omöjligt att fastställa tidpunkterna för Psilanders resor med hjälp av bara en serie skrivelser. Genom att komplettera ovanstående med andra serier handlingar torde det emellertid gå att nå en rätt exakt bild av hans rörelser, såväl inom som utom länet.

Vilka var då länsstyrelsens tjänstemän vid tiden för Psilanders tillträde? Vår första statskalender kom först några år senare, men i stället finns Andreas Joachim von Henels "Det anno 1729 florerande Swerige", ett fantastiskt hjälpmedel för den personhistoriskt intresserade. I detta verk förtecknas ämbetsmän, präster, officerare etc, totalt ca 10.000 personer. Så här ser Kalmar län ut:

Går det att ge något omdöme om Psilanders insatser under tiden i Kalmar? Jag har tittat på flera hundra handlingar i länsstyrelsens arkiv och intrycket är att han var en samvetsgrann och hårt arbetande landshövding. Psilander tycks ha haft en god hälsa under de här åren, då jag hittills inte hittat ett enda exempel på att han varit frånvarande på grund av sjukdom. Några storstilade projekt tycks han inte satt igång utan har administrerat sitt län efter bästa förmåga. Några missnöjesyttringar från högre ort eller klagomål mot honom från länets innevånare har jag inte heller sett. En oförvitlig och trogen statens tjänare som höll sig till lagar och förordningar, men ingen entreprenör eller företagsgrundare som en del av hans kollegor.

(1). Heckscher, E., Ekonomisk-historiska studier. - Stockholm, 1936, s. 276

(2). Ibland går nog hyllningarna av Staël von Holstein något för långt. Manne Hofrén säger exempelvis att grundandet av Skruvs bruk hör till hans tid fast det skedde redan 1731, se: Industri och köpenskap i Kalmar och Kalmarbygden. - Kalmar, 1961, s. 12. I ett annat verk exemplifieras Staël von Holsteins insatser för staden Kalmar och länet av hans verksamhet vid riksdagen 1734. Då var han förvisso kommendant i staden, men Psilander var fortfarande landshövding, se: Kalmar stads historia III. - Kalmar, 1984, s. 60. Skulle verkligen kommendanten i Kalmar på eget initiativ agera i sådana frågor utan att först samrått med landshövdingen?

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: augusti 02, 2000.

Nästa sida: 6.3.1. En något bister tacksägelse